22 JANUARI, 2021
Texten nedan är ursprungligen publicerad på Nationella skolbiblioteksgruppens webbsida.
Nu finns chansen för alla politiker som menar allvar med att stärka läskunnighet, kunskapsutveckling och medie- och informationskunnighet hos Sveriges elever. Delbetänkandet för Stärkta skolbibliotek som utredaren Gustav Fridolin presenterade i veckan innehåller många bra förslag för att elever ska få en likvärdig tillgång till en kvalitativ skolbiblioteksverksamhet. Men nu krävs också att beslut tas och att det visas politisk handlingskraft.
Vi inom Nationella skolbiblioteksgruppen (NSG) har frekvent påtalat bristerna i likvärdighet och kvalitet på skolbiblioteken i Sverige. Genom åren har flera utredningar givit oss rätt.
2019 släppte Kungliga biblioteket förslaget till Nationella biblioteksstrategi. Genom strategin hoppades många på stärkta skrivningar kring utvecklingen och främjandet av likvärdiga skolbibliotek i Sverige. I förslaget till Nationell biblioteksstrategi beskrivs situationen med landets skolbibliotek som akut och i förarbetena menades att avsaknaden av fungerande skolbibliotek är så stor att det inte går att tala om bristande likvärdighet utan att likvärdigheten inte alls existerar på detta område.
Ett problem med nuvarande skollag är att den ger tolkningsmöjligheter för alternativa skolbibliotekslösningar. Denna otydlighet ökar snarare skillnaderna mellan olika skolor. Delbetänkandets förslag till ändring av skollagen är därför central. Nu krävs beslut för en förändring av lagen.
På alltför många skolbibliotek finns idag en ensam, engagerad eldsjäl. Ofta ses skolbiblioteket som en satellit vid sidan av, och det är ingen bra grogrund för hållbar och långsiktig kvalitet. För att ett skolbibliotek över huvud taget ska kunna kallas verksamhet och bli en tydlig del av skolans pedagogiska arbete behövs insikt på ledningsnivå och tydliga förutsättningar som rektorn sätter.
Den mest avgörande faktorn för att höja kvaliteten i skolbiblioteket är genom bemanning med relevant kompetens och som motsvarar elevantalet. Först då kan samarbetet med lärare och övrig personal ha förutsättningar att bli en del i verksamheten. Andra skillnader som kan vara avgörande rör bland annat hur skolbiblioteksrummet ser ut och var det finns placerat. Det rör också vilken tillgång det finns till analoga och digitala böcker och medier och hur dessa organiseras samt vilket anslag som finns för att på ett relevant sätt arbeta med det läsfrämjande arbetet. Skolbibliotekens status följer därmed det läge som råder – om det inte finns några tydliga riktlinjer kring ovanstående faktorer bidrar det till att istället för att öka likvärdigheten skapa fler skillnader mellan skolor. Skillnaderna är lika stora som antalet skolbibliotek.
Vi vill poängtera att skolbiblioteket inte främst är rummet, böcker och övriga medier utan den kompetens som verkar med utgångspunkt därifrån. Precis som att ett klassrum inte är ett klassrum utan elever och lärare. Ett skolbibliotek kan inte i sig själv öka en elevs digitala kompetens eller läslust. Därför är det nödvändigt att beslut tas som inte bara ger stärkta skolbibliotek utan också stärkta skolbibliotekarier.
Nationella skolbiblioteksgruppen
Bengt-Erik Engholm, Sveriges Författarförbund
Elisabeth Ljungdahl, Lärarförbundet
Victoria Lovsten, Skolbiblioteksföreningarna
Mikael Nanfeldt, DIK
Jenny Nilsson, Svensk biblioteksförening
Maria Schedvin, Sveriges skolbibliotekscentraler