I Svenska Dagbladet publicerades den 17 juli debattartikeln ”Därför ska inte AI översätta böcker”, undertecknad av bland andra Johanna Svartström, litterär översättare och Författarförbundets fackliga informatör gällande översättarfrågor.

”Därför ska inte AI översätta böcker

Den svenska litterära översättarkåren har genomgått en professionalisering under de senaste 70 åren. Skrået har gått från hobby till yrke och vi har skaffat oss hyfsade villkor. Vi har organiserat oss fackligt i Sveriges Författarförbund och utbildat oss på gedigna översättarprogram på universiteten. Det är ett yrke som kräver språkkunskaper på akademisk nivå, inte minst i svenska, enorm allmänbildning och litterär skicklighet.

Vissa menar att vi redan idag kan, och definitivt inom en snar framtid kommer att, ersättas av AI. Det är tydligt att den största tilltron till maskinens förmåga finns hos dem som själva saknar insikt i vad som krävs för att överföra en text – en kontext – från ett språk till ett annat. Personer som inte behärskar den litterära översättningens hantverk. Den här texten hoppas vi därför ska upplysa alla och envar om vad vi översättare egentligen gör, klargöra varför maskinen aldrig kan ersätta människan och vilka konsekvenserna blir om vi inte värnar om vårt språk, det litterära hantverket och den mänskliga kreativiteten.

För att översätta en litterär text krävs inte bara språklig kompetens – vi använder hela vår mänsklighet i den invecklade processen: alla de intryck vi har samlat på oss i livet, alla förnimmelser och känslor, all inlevelseförmåga. Hur känner flickan som irrar omkring övergiven i våtmarken, hur uttrycker sig den garvade polisen i New York, eller gamla mormor i Kina? Författaren och litteraturkritikern Josefin de Gregorio sammanfattar det väl: ”En av litteraturens grundförutsättningar är förmågan att sätta sin in i en annan människas tankar och föreställningsvärld. Går det förlorat är litteraturen död.”

Några AI-översatta böcker har redan kommit ut på den svenska marknaden. Uppenbarligen tycker utgivande förlag att språket duger. Vi experter ser genast att språket är undermåligt, icke-idiomatiskt och fullt av brister – dessa böcker är oerhört jobbiga att läsa. Vissa inom bokbranschen menar att AI åtminstone klarar av så kallad genrelitteratur, eller ”enklare litteratur”, såsom ungdomsböcker, deckare och romance. Tvärtom vet alla som någonsin har provat att översätta att också den till synes enklaste text innehåller svårigheter och fallgropar. Som ett exempel ber vi Chat GPT att översätta en fras som många lärare säger när skoldagen är slut – class dismissed – till svenska. Maskinen drar till med klass avfärdad. Vi ger den fler chanser och till sist föreslår den lektionen är slut. Helt korrekt, ju! Men är det verkligen så en lärare skulle säga på svenska? En skicklig översättare tittar bortom texten och letar efter det vi kallar idiomatisk svenska – det vi egentligen säger: Tack för idag!

Ett annat till synes enkelt exempel är I will always remember him, som i DeepL blir Jag ska alltid minnas honom. Korrekt, men visst brukar väl vi svenskar för det mesta vända på steken? Jag kommer aldrig att glömma honom. Det är just sådana val som vi utbildade och erfarna översättare gör hela tiden. Visst blir det ofta korrekt när AI översätter, men resultatet blir en oerhört stolpig och utslätad svenska. Text och dialog hackar och haltar, och det som ”ser ut som svenska” är enbart den platta version som maskinen mäktar med. Är det sådan litteratur vi vill förse det läsande Sverige med?

Att översätta är ett hantverk som börjar med en fras på ett annat språk, till exempel The door opened a little (för att börja ”enkelt”). Orden fortsätter in i översättarens hjärna där en komplicerad kognitiv process äger rum då vi använder all vår samlade kunskap för att hitta precis rätt ord på vårt modersmål: Dörren öppnades lite. Processen fortsätter ner i svalget där vi smakar på orden, frasen, meningen. Motsvarar den det som står på engelska? Vi öppnar kanske munnen och läser högt, använder öronen – låter det bra? Låter det svenskt, idiomatiskt? Fångar det flytet i texten, rytmen? Processen fortsätter ner i hjärtat och magen, vidare ut i fingertopparna där vi känner på orden innan vi överför dem till textfilen: Dörren öppnades en aning. Helt korrekt förstås, men är det verkligen det bästa alternativet? Kanske dröjer det flera timmar, dagar eller till och med veckor innan formuleringen vi letade efter dyker upp i huvudet: Dörren öppnades på glänt. Det här är ett exempel på idiomatisk svenska.

Denna kreativa process – från källtext till måltext, genom kött, blod, svett och tårar – uteblir om AI ska göra översättningen och översättaren ska träda in först i ett senare skede. I rollen som post-redaktör förväntas översättaren på kort tid försöka skadebegränsa maskinens framfart genom att putsa bort de allra värsta grodorna. Det idiomatiska språket får stryka på foten; möjligheten att ge texten puls och driv, rytm och själ går om intet.

Många som förordar AI-översättning av exempelvis genrelitteratur hävdar samtidigt att mänskliga översättare alltid kommer att behövas, inte minst för att översätta den mer avancerade skönlitteraturen. Men hur ska dagens kvalificerade översättarkår kunna finnas kvar om AI tar över stora delar av vårt levebröd? För att bli en skicklig översättare behöver man översätta stora mängder text från grunden, så hur ska nya översättare läras upp om vårt yrke omvandlas till en AI-redaktörsroll? Vem ska våga satsa på en lång och gedigen översättarutbildning under ett ständigt hot från AI? Vem ska våga ägna ett helt yrkesliv åt att lära sig detta hantverk?

Den fråga vi i slutändan måste ställa oss är: Vad vill vi egentligen använda AI till? Vi behöver fundera över de långsiktiga konsekvenserna om vi låter maskinen konkurrera ut de kreativa yrkena. Inom vårt fält är AI än så länge betydligt snabbare, något billigare och mycket, mycket sämre än en erfaren, professionell litterär översättare. Det spånas friskt om hur det kommer att se ut i framtiden – kommer AI någonsin att bli bra på att översätta litteratur? Hur länge kommer tech-bolagens tjänster att vara billigare än att anlita enskilda frilansare? – men det enda vi kan veta säkert är att allt har sitt pris. Det pris vi talar om här är språket, kulturen, hantverket och kreativiteten. Är vi inte villiga att betala för detta och låta vissa saker ta tid kommer det att få enorma konsekvenser för den översatta litteraturen. Den som i slutändan drabbas hårdast är läsaren, som får nöja sig med ett platt och stolpigt språk i översättningar som saknar all finess, inlevelse och känsla.

Cecilia Berglund Barklem, litterär översättare från engelska till svenska
Johanna Svartström, litterär översättare från spanska och engelska till svenska
Maggie Andersson, litterär översättare från engelska till svenska
Elin Pirttimaa Rosén, litterär översättare från franska, engelska och danska till svenska
Francoise Sule, litterär översättare från svenska, estniska och engelska till franska
Lena Jonsson, litterär översättare från engelska till svenska
Thomas Andersson, litterär översättare från danska, engelska och franska till svenska”

 

Illustrationen är gjord av en illustratör som önskar vara anonym. Den togs fram till Författarförbundets litterära översättares kampanj i våras, en kampanj vars uppmaning Writers of the world – ask for a human translator riktades primärt till författare.