Till dig som inte är medlem i Sveriges Författarförbund och som inte vill att dina verk ska ingå i träningen av en svensk språkmodell

Författarförbundets förutsättningar för att ingå avtal med avtalslicensverkan gällande en svensk språkmodell:

Under år 2025 har vi fört diskussioner med en rad olika parter angående möjligheten att sluta ett avtal, en licens, med författares verk för att forskare ska få forska på möjligheterna att skapa en svensk språkmodell. Läs mer här om vilka parter som ingått i samtalen och vad som är en språkmodell här.

Om du är författare och inte medlem i Sveriges Författarförbund och inte vill att dina verk ska ingå i träning av en språkmodell i ett slutet forskningssammanhang kommer du att kunna meddela förbud genom att mejla Författarförbundet. Information om när du kan göra det och till vilken mejladress meddelas inom kort här på webbsidan.

Författarförbundet omfattas av 1 kap. 3 § LKFU när vi ingår avtalslicenser i eget namn (vilket alltså är tanken). Enligt 1 kap. 3 § LKFU gäller då flera av LKFU:s bestämmelser för oss angående förvaltning, bl.a. 10 kap. 1–4.

Författarförbundet ska tillhandahålla utanförstående författare, det vill säga icke-medlemmar, information om möjligheterna för dessa att meddela förbud mot användning som annars omfattas av avtalslicens(er). Enligt andra stycket ska informationen tillhandahållas under en rimlig tid innan verk och andra skyddade prestationer utnyttjas med stöd av en avtalslicens samt under den tid som utnyttjandet pågår.

Informationsåtgärderna från vår sida ska enlig lag vara effektiva, det ställs inga krav på att varje rättsinnehavare informeras personligen. Enligt författningskommentaren kan informationen exempelvis hållas tillgänglig på vår webbplats.

Hur lång tid före ett utnyttjande som det är rimligt att informationen tillhandahålls får enligt förarbetena bedömas från fall till fall, utifrån bland annat utnyttjandets karaktär och rättsinnehavarens möjligheter och behov av att agera innan en användning aktualiseras. Vad som är ”rimlig tid” kan alltså variera och enligt förarbetena behöver tiden vara längre om det gäller en ny typ av licens, som kan beröra många rättighetshavare och avser omfattande nyttjanden, än om det rör sig om mer begränsade licensupplåtelser.

Vad gäller när informationen ska tillhandahållas bedömer vi att tiden bör vara längre än normalt, eftersom det är fråga om en ny typ av licensen, som kan beröra många rättighetshavare och avser ett, i fleras ögon, ganska kontroversiellt nyttjande som dessutom ”förevigas” genom den första användningen (träningen). Det är ju som bekant inte möjligt att bara ”plocka ut” ett verk från AI-modellen väl när det har använts som träningsdata. I sammanhanget kan det noteras att artikel 10.1 i DSM-direktivet föreskriver en sexmånadersfrist för liknande informationsåtgärder i fråga om verk som finns i kulturarvsinstitutioners samlingar, men som inte finns i handeln. Denna tidsram tjänar som en analog utgångspunkt vid tolkningen av vad som utgör en “rimlig tid”.