Den 25 maj kommer Sveriges Författarförbunds stämma att rösta om att välja in Gui Minhai som hedersmedlem i Förbundet.
Det förpliktigar. Det ställer krav på oss författare och översättare. För även om vi har yttrandefriheten inskriven i våra stadgar som första paragraf kanske vi inte alltid förstår vad det verkligen innebär. Gui Minhais gärning som förläggare visar hur långt man kan tvingas gå för att försvara den och vad det kan komma att kosta. Vi behöver hedersmedlemmar som Gui Minhai.
För det spelar ju ingen som helst roll vad man har för paragrafer eller om man har yttrandefriheten inskriven i grundlagen om man inte handlar därefter. Yttrandefriheten prövas och definieras ständigt genom de människor som är beredda att ta strid för den.
Det innebär att det att det inte bara är för Gui Minhais skull som Sverige måste göra det helt klart för Kina var vi står, utan också för att hur ska vi svenska medborgare kunna respektera våra grundlagar om vi inte tar strid för dem när de utmanas? Hur ska vi kunna kräva att våra medborgare gör det när vår regering inte gör det? Om inte Sveriges regering är tydliga i fallet Gui Minhai devalveras yttrandefriheten till att gälla enkla områden som inte kostar något. Det är enkelt att stå på första maj och prata om högerextrema krafter och betydligt svårare att fördöma en viktig handelspart som Kina. Men det är ändå vad Sveriges regering oavlåtligt måste göra. Högt och synligt.
Det är farligt att som nu ständigt hänvisa till sekretess. Det gör frågan om yttrandefrihet oåtkomlig och höljd i dunkel.
Grethe Rottböll
ordförande
Bild från manifestationen, fotograf: Petteri Flanagan Karttunen, Journalistförbundet