I slutet av juni blev Norstedts uppköpt av Storytel, ett förvärv på 152 miljoner kronor som finansierades främst med banklån.
Affären är anmärkningsvärd på många vis. Storytel är en plattform för distribution av ljud-böcker och e-böcker. Ett ungt teknikföretag har köpt Sveriges äldsta förlag eftersom Storytel insett att nyckeln till tillväxt och lönsamhet är att äga sitt eget innehåll. Det är för tidigt att säga vad detta innebär för oss författare och översättare, men det är i vilket fall ett paradigmskifte som saknar jämförelser i den svenska bokbranschen; det är ungefär som om Klarna skulle köpa Nordea. Viktor Ström skrev i Dagens Industri att köpet svart på vitt visar att styrkan innehas av den som kontrollerar den digitala distributionen. De som äger den kommer på sikt också att äga innehållsproducenterna.
Innehåll? Producenter? Är vi som författare något ovana vid att böcker kallas för innehåll och förlag för producenter?
Då är det nog dags att vi vänjer oss.
Storytel har från första början varit tydligt med att målet är att sälja abonnemang. Det är inte nödvändigtvis författarskap, litteratur eller böcker man är intresserad av.
Självklart ska bokförlag tjäna pengar, men precis som hos flera nya tongivande digitala aktörer i bokbranschen finns hos Storytel en oförståelse inför det litterära eko-
systemet och de kulturella värden vårt arbete genererar.
Grundaren Jonas Tellander menar att Storytel om 20 år ska vara ett företag av H&M:s kaliber, affärsmodellerna är inte skapade med hänsyn till råvaran (läs litteraturen) eller råvaruframställarna (läs författarna) utan snarare med en global expansion i åtanke.
Så åter till banklånet och den överhettade låneekonomin. Rasmus Fleischer, forskare vid ekonomisk-historiska institutionen på Stockholms universitet, skriver att det nog är rimligt att förbereda sig på möjligheten av en framtida Norstedtskrasch, att jämföra med Stampenkraschen, med allt vad det innebär för Sveriges förlagsfolk och författare. ”Att säga detta är inte att utpeka Storytel som inkompetenta ägare”, skriver han. ”Men det är ett faktum att minusräntan innebär ekonomiska risker av ett slag som ingen ännu helt känner till.”
Jag hoppas verkligen att de nya ägarna tar till sig all den kunskap och erfarenhet som redan finns hos Norstedts och att man också lyssnar lyhört på författarna. Det Tellander sa i en intervju i anslutning till köpet öppnar minst sagt upp för olika tolkningar:
”Storytel är en stor del av min identitet. Och det är som Pandoras ask, det blir bara mer och mer spännande ju mer man håller på.”
Vi författare har koll på våra liknelser, i detta fall hoppas jag att Tellander inte har samma koll.
Gunnar Ardelius
Ordförande