Det mest skrämmande och lockande med att vara författare är att stå upp för det enorma anspråk jag gör på världen genom att skriva och publicera mina texter. Jag kastar mig utför ett stup i förhoppningen om att språket bär an.

Författaren har en ny chefredaktör och ny formgivare och går ifrån att vara en renodlad medlemstidning till en kulturtidskrift som vill angå hela den litterära offentligheten samt en intresserad allmänhet. Vi vill att författarnas och översättarnas världar ska engagera. Författarförbundet ska inte publicera en tidskrift som är mindre anspråksfull än sina medlemmar.

Var bör egentligen författarnas anspråk på världen sluta, tänker jag när jag läser detta:

”If more politicians knew poetry, and more poets knew politics, I am convinced the world would be a little better place in which to live.”

Orden är John F. Kennedys. Citatet dyker upp i ett pressmeddelande från Nationalpartiet, ett nystartat danskt parti med socialliberal grund, som tillkännager att den nittonårige poeten och fixstjärnan Yahya Hassan ger sig in i politiken. Han kandiderar till folketinget. Där diktaren Yahya ställer sig på tvären vill politikern Hassan vara med och bygga broar, så lyder hans paroll.

Skulle världen bli bättre om Putin och Obama läste mängder av poesi och Bruno K. Öijer och Ann Jäderlund fick varsin plats i riksdagen? Måhända, men Kennedy och Hassan har i mitt tycke en alltför instrumentell syn, både på politiken och litteraturen. Litteraturens roll är inte att göra världen till en bättre plats, inte heller att göra det möjliga. Det är politiken som är det möjligas konst, litteraturen det omöjligas. Politikens språk utgör motsatsen till litteraturens, det cementerar eller försummar betydelser snarare än att osäkra dem. Att Hassan i sin debut som politiker använder sig av den mest slitna och betydelselösa liknelsen av dem alla, ”bygga broar”, känns symptomatiskt.

Det är kanske inte i språket utan snarare i krockarna med verkligheten från varsitt håll som poesin och politiken kan söka gemenskap. De litterära och politiska anspråk som intresserar mig mest är de som är alldeles hopplösa. Jag önskar Hassan all lycka på vägen. Själv fortsätter jag att skriva trots helvetesgapen som hotar och hoppas att den nya Författaren kan bygga några bräckliga broar mellan oss som skriver böcker och er som läser dem.