Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.
April: Fredrik Quistbergh
Fotograf: Magnus Bergström
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag heter Fredrik Quistbergh. Har jobbat som journalist sedan 1996 på flera olika redaktioner, exempelvis Kalla fakta, Ekot, tidningen ETC och Uppdrag granskning. Under senare år har det blivit mest redaktörande, TV- produktion och datadriven journalistik.
Vad utmärker dina böcker?
Den röda tråden skulle väl kunna vara att de handlar om saker jag själv tycker är viktiga. Det är böcker jag själv saknat och därför skrivit.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Det är boken ”Motstånd”, skriven tillsammans med Jennie Dielemans. Jag möter fortfarande människor som säger att den boken förändrade deras liv. Det känns fantastiskt. Och en hel del är unga journaliststudenter, vilket ger ett visst hopp om framtiden. Jag är även riktigt stolt över att Jennie och jag några år efter att vi skrivit boken återvände till ämnet och skapade ”Gomorron Sverige”. En politisk show och helkväll som turnerade runt i Sverige hösten 2003 tillsammans med Riksteatern, PeaceQuest, Kulturhuset/Lava, Cirkusringarna, med flera.
Varför skriver du sakprosa?
Jag är så illa bildad att jag var tvungen att googla ”sakprosa”. Ärligt talat så tycker jag alla genreindelningar riskerar att bromsa snarare än utveckla nya läsupplevelser. Min senaste bok ”En hjälpande hand”, om den svenska vapenexporten och skriven tillsammans med serietecknarna Lars Krantz och Fabian Göranson, är en hybrid mellan serie, reportage och roman. Vi kallade den för ”dokumentär serieroman” och en ”omsorgsfullt hopkokad historia om svensk dubbelmoral”. Förlaget tyckte inte att de kunde marknadsföra boken ordentligt eftersom den inte hade någon tydlig genre. Och kanske skulle ytterligare en reportagebok om svensk vapenexport ha sålt bättre. Å andra sidan gjorde serieformen att berättelsen blev tillgänglig på ett annat sätt och ledde fram till att den blev teater. Föreställningen ”Från utanförskap till entreprenör på 80 min”, manus och regi av Stina Oscarsson, är baserad på vår bok.
Vad skriver du på just nu?
Ingenting, tyvärr, då jag just nu måste prioritera jobb med bättre ekonomi än vad bokskrivande erbjuder. Men jag har ett projekt som bara ligger och väntar på tid och fokus. Hoppas att kunna skapa möjligheter att förverkliga det i framtiden.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Eftersom jag kommer från journalistiken har researchen alltid varit en självklar och viktig del. Ju bättre research och grundligt fotarbete i faktainsamlingen – desto lättare och roligare blir skrivprocessen.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Just nu läser jag Chimamanda Ngozi Adichie och Barbara Ehrenreich parallellt med varandra. Båda är väldigt inspirerande. ”En halv gul sol” för språkflytet och ”Barskrapad” för att påminnas om att ibland behöver man ta sig vatten över huvudet och utsätta sig för grejer man inte riktigt vågar för att det ska bli bra.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Jag tycker förlagscheferna tar alldeles för lätt på sina uppdrag. Exempelvis bra research och faktakontroll verkar vara väldigt lågt prioriterat. Det sänker trovärdigheten och förstör för alla. Dessutom finns många nya digitala möjligheter – som slarvas bort på grund av gamla invanda mönster och att det ”inte får kosta något”.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Nix, jag njuter mest av att läsa dem.
En sak till: jag vill tipsa om min stipendielista, anpassad för författare och journalister: http://www.quistbergh.se/stipendielistan