Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är feminist och historienörd och författare till sju historiska romaner (min sjunde bok, Törnrosens triumf, kommer i oktober) och den populärhistoriska Alla dessa djäfla qvinnor – berättelsen om de första feministerna som kom ut i våras. Innan jag blev författare på heltid arbetade jag som journalist i många år, bland annat som redaktör för Aftonbladet/kvinna och som kolumnist i Svenska Dagbladet.

Vad utmärker dina böcker?

Jag brukar säga att jag skriver ’herstory’. För det duger inte att bara skriva ’history’ som vi gjort i så många år. Vi måste också skriva herstory, så att vi får den fulla historien där alla – kvinnor, barn, män – är inkluderade.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig? 

Det är min roman Svårmodets döttrar som kom ut våren 2020, precis när pandemin bröt ut och absolut ingen ville ha mer svårmod i sitt liv. Så tyvärr är det också den av mina böcker som har sålt sämst. Det är en sorg, för enligt min uppfattning är det min bästa. Det är en generationsroman om en mormor, mor och dotter i den lilla orten Svårmodet i norra Norrlands inland, en berättelse om tre kvinnoliv under 1900-talet och den har verklighetsbakgrund, är inspirerad av till mig närstående personer.

Varför skriver du sakprosa?

Jag har hittills bara skrivit en fackbok, Alla dessa djäfla qvinnor – berättelsen om de första feministerna, och bakgrunden till den var två. Ett: när jag påbörjade projektet hade jag skrivit sex historiska romaner och under tio års tid ägnat mig i princip heltid åt kvinnohistoria. Jag hade lärt mig så mycket och stött på så många fascinerande kvinnor i min research. Två: under metoo förstod jag att många hade en konstig idé om att kvinnor tigande lidit sig genom historien, utan att säga ifrån. Det är helt enkelt inte sant. Vår historia ekar av kvinnoröster som ropar: We too! Ända sedan kvinnor greppade en penna har de diktat om orättvisorna. Jag ville skriva en allmänbildande och underhållande bok om sådant jag tycker alla borde veta, så att vi ska minnas och inspireras av pionjärerna som gått före och krattat manegen åt oss.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Oj, det är många. Jag läser konstant och blir inspirerad hela tiden. Men om jag ska nämna några… Hilary Mantel, P O Enquist och Ola Larsmo för deras förmåga att förflytta mig i tid och rum. Karin Johannisson som alltid väckte nya tankar och insikter. Och Agota Kristof för hennes raka, avskalade språk, svarta humor och bottenlösa mörker.

Vad skriver du på just nu?

Jag har precis påbörjat ett nytt projekt, något som jag aldrig trodde att jag skulle skriva om. Jag ska skriva en kriminalroman! Om kvinnors liv, i historisk tid, så klart. Så man kan säga att det blir same, same but different.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Det är väldigt olika beroende på vilken fas jag är i. Inläsning och research är mer flytande och går bra att kombinera med bokprat som jag ofta och gärna gör runt om i landet. Men när jag skriver är jag väldigt disciplinerad och jag försöker hålla mina skrivperioder helt rena från andra åtaganden. Då börjar jag dagen med en promenad efter frukost, senast klockan nio sitter jag vid skrivbordet, tar ett kort avbrott för lunch men annars skriver jag fram till tretiden. Och så går det på, varje vardag i så där tre månader. En bok brukar kräva två skrivfaser.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande? 

Det var inte så annorlunda jämfört med de sex historiska romaner jag hade skrivit tidigare. Jag älskar researcharbete och har gjort kopiöst mycket research inför alla mina romaner, ibland har jag trott att det inte ska bli någon bok för jag vill bara veta mer och mer. Den stora skillnaden med att skriva sakprosa var att jag inte fick fabulera, vilket jag ju är van vid att göra. I sakprosan finns det ett sanningskrav och när jag inte riktigt vet måste jag redovisa att så är fallet. Därför var jag tvungen att hålla bättre ordning på mina researchdokument så att det gick lätt att hitta informationen.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Den känns stark. Det ges hela tiden ut en mängd spännande böcker i olika ämnen och jag tycker även att de uppmärksammas en hel del i media.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Det skulle vara Nina Burtons Den nya kvinnostaden. Den borde alla historieintresserade läsa. Ett slags encyklopedi över bortglömda europeiska kvinnliga pionjärer under tvåtusen år. Så makalöst lätt och ledigt skriven och konstant intressant från första sidan till den sista. Den öppnade mina ögon för historiens alla gömda och glömda kvinnor när den kom ut 2005.

Foto: Thron Ullberg

………………………………………………………………………………………………….

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.