Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Om jag hade ett visitkort skulle det nog stå: ”Forskare, litteraturvetare och författare”. Inom litteraturvetenskapen är jag inriktad på 1700-talets diktare och prosaister. Speciellt Carl Michael Bellman. Under de senaste tio åren har jag bland annat skrivit böcker om Kungl. Patriotiska Sällskapet, klockor, medaljer och Georg Brandes. Törs jag säga att Bellman medverkade på ett eller annat sätt i samtliga verk …
Vad utmärker dina böcker?
Mina ämnesval är relativt okända och outforskade, men förhoppningsvis tilltalande. Det blir en hel del grundforskning och grävande i arkiv. Att skriva referensverk som förhoppningsvis håller ett par hundra år känns tillfredställande. Sedan har jag en viss faiblesse för vackert utformade böcker. Egna och andras.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Märkligt nog en liten skrift med titeln Mozart i Sverige som tar upp när, var och hur gigantens musik kom till Sverige. Någon på den österrikiska ambassaden fick nys om det hela och det resulterade i ett samarbete mellan diverse institutioner i Sverige och Österrike, där litteraturvetare, musikvetare och musiker deltog. På något sätt visar det på hur ett ytterst smalt ämne kan bli stort.
Varför skriver du sakprosa?
Den har en intressant form, är exakt och strikt på sitt sätt. Samtidigt så försöker jag tänja på gränserna. Hur poetisk kan jag vara? Kan sakprosan presenteras i en mer skönlitterär form? Men, i grund och botten är det känslan att förmedla något matnyttigt. Gärna något nytt.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Har i viss mån med den förra frågan att göra. Litteraturvetaren Johan Svedjedal har skrivit fantastiska biografier, bland annat över Birger Sjöberg och nu i år om Harry Martinson. Allt förunderligt skrivet i gränslandet mellan sakprosa och skönlitteratur. Tänker även på Carina Burman och hennes biografier över Fredrika Bremer och Bellman.
Vad skriver du på just nu?
Ordenssällskapet Par Bricoles vapensköldar och deras innehavare från 1779 och framåt. Den första delen är klar för tryck och därpå följer fyra eller fem delar till. Så det blir en diger serie. Samtidigt plitar jag på en bok om storsamlaren Daniel Georg Nescher. Då tillsammans med två medförfattare.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Identisk med den förra. Först en stark espresso, sedan skriva, varpå en lunch med obligatorisk musikqiuz, fortsatt skrivande och därefter middag med ännu mer musikquiz. Den inrutade dagen skänker mig en illusion om att jag verkligen arbetar. Understundom blir illusionen sann.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Egentligen handlar det om begränsningar. Källorna överraskar mig ständigt. Man letar efter en uppgift, men hittar åtskilliga fler. Då gäller det att gallra ömsint och försiktigt. Kill your darlings.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Onekligen på frammarsch. Tänker genast på Peter Englunds bok Onda nätters drömmar och Karin Bojs Europas mödrar. De senaste 43 000 åren, där författarna på ett intressant sätt väver in enskilda människliga öden via brev och dagböcker.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
I sammanhanget känns det frestande att säga Émile Zolas Thérèse Raquin – en roman som betecknas som en ”studie”, utan några som helst försköningar, men som ändå är fylld av psykologi och komplexitet.
Foto: Lisa Lanning
………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva
Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.
Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.