Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är nyfiken och engagerad. Fascinerad av oss människor och de samhällen vi bygger. Arbetar mycket med frågor som rör rättvisa och solidaritet. Jag är för det mesta optimistisk men erkänner att jag sedan en tid tillbaka är djupt bedrövad över två fenomen. Dels den tilltagande ytligheten, där innehållet (verkliga liv och människor likaväl som vetenskap och fakta) förvandlas till något underordnat eller oviktigt. Och dels det växande mörkret och intoleransen ikring oss, krigen och kollapsen för normal mänsklig anständighet. Mänskliga rättigheter måste gälla alla, annars ingen.

Vad utmärker dina böcker?

Jag har alltid gillat att undersöka saker och ting, utforska och försöka förstå – för att sedan skriva och berätta vad jag funnit och förklara hur det hela hänger ihop. Då har jag lärt mig något om själva temat och dessutom tränat mig på att berätta det för någon annan. Sedan hoppas jag förstås att detta märks också för denne andre, det vill säga för läsaren,

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Det är nog den jag skriver på just nu, en bok om min farfar, som var tysk jude, och hur han överlevde nazismen. Ett dramatiskt liv inplacerat i sitt historiska sammanhang. Vad var det egentligen som hände, och hur kunde det hända? Skulle det kunna hända igen? (Ja, jag tror tyvärr det.)

Varför skriver du sakprosa?

Kanske för att jag alltid trott att skriva litterärt skulle vara så svårt, och att skriva sakprosa är något jag lärt mig under mina år som journalist. Jag har visserligen skrivit en del poesi och haft drömmar om att skriva romaner – men långa reportage med egen närvaro är det längsta jag vågat mig på. Hittills.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Det är många. En brokig skara svenska, europeiska och latinamerikanska författare, främst. Där finns det fantastiska berättandet som präglar den magiska realismen, hos Gabriel García Márques och andra. Det självupplevda, avskalade och reflekterande som hos Primo Levi, den främste av författarna bland överlevarna. Stig Dagerman och Lars Ahlin för sina olika existentiella hållningar, Ivar-Lo Johansson för sin närvaro och sina historiska vittnesmål. Men också Göran Tunström, P-O Enquist och Theodor Kallifatides för sin berättarkonst. På sakprosans område kanske särskilt Peter Englund, speciellt hans senare verk.

Vad skriver du på just nu?

Jag är helt fokuserad på den bok jag nämner ovan, om min farfar och hans dramatiska liv, insatt i sitt historiska sammanhang. Arbetstiteln är Länge visste ingen var han fanns, eller ens om han levde. Än så länge har jag ägnat två år åt att samla material, resa och läsa in litteratur. Har nyligen börjat skriva, men kommer helt klart behöva göra mer research. Om allt går väl bör den vara klar om ytterligare två år, hoppas jag.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag önskar verkligen att såna dagar fanns. Jag menar, att jag kunde få vanliga, hela arbetsdagar bara till att skriva, att författa. Men för det mesta finns varken tiden eller resurserna till detta. Så jag skriver mest på lediga stunder, ofta på kvällar och nätter.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Det är ju det som är det kanske allra mest spännande! Att jag först måste ta reda på, utforska, försöka förstå på riktigt och smälta det hela. För att sedan forma det till en berättelse, som drar in läsaren och där min egen entusiasm fortfarande finns kvar. Ofta händer det att jag under skrivandet hittar luckor i min kunskap eller behöver ta reda på något nytt – och då är det bara att gå tillbaka till researchen igen. De gånger jag känner ångest inför skrivandet eller har kört fast av andra skäl så händer det förstås att jag gör alldeles för mycket research och tar fram material som jag sedan aldrig använder. Men det är fortfarande roligt ändå.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Jag skäms att säga det, men jag vet inte riktigt. Jag har nog bott alltför många år utanför Sverige och Europa för att känna till situationen på riktigt. Men vid första ögonkastet ser det bra ut, tycker jag. Det publiceras många intressanta sakproseböcker idag, och även själva stilen har utvecklats en hel del.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Ja, många. Men ändå inte. Jag menar, jag njuter av de många fantastiska böcker som redan finns och tror knappast att jag själv hade kunnat åstadkomma dem.

Foto: Privat

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer. Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.