Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är född 1942 i Burseryd i Småland. Min far var prästgårdsarrendator. Eftersom det inte fanns någon gård att ta över var min första yrkesdröm att bli folkskollärare. Jag tillhör den lyckligt lottade generation som via byskola, realskola, studentexamen och gynnsamma villor för universitetsstudier kunde göra en klassresa. För min del förde den till UD. Min tjänstgöring i Damaskus 1979–83 sammanföll med en invandring av syrisk-ortodoxa kristna till Sverige vilket ledde till en förvirrad debatt. Jag försökte bringa ordning i denna med en serie rapporter. När jag insåg att de sänts direkt till UD:s arkiv utan att ha nått någon av de tänkta adressaterna ilsknade jag till och beslöt att publicera dem. Boken Gud med oss – religion och politik i Mellanöstern (1984) fick stor uppmärksamhet, bland annat en understreckare av Sigrid Kahle i Svenska Dagbladet som uppmuntrade till fortsatt bokskrivande. Hittills har denna ilska mot UD som arbetsgivare lett till 25 böcker.

Vad utmärker dina böcker?

Min ambition är att vara folkbildare och ligga mellan akademin och Herman Lindqvist. Motiveringarna för mina två hedersdoktorat vid universitetet i Lund och Linnéuniversitet i Växjö, det första i teologi, det andra i filosofi, tyder på att jag lyckats. Att jag 2010 fick Kungliga vitterhetsakademins jetong i guld för ”ett inkännande författarskap som vidgat våra kunskaper om Europas och Mellanösterns folk och kulturer” gladde mig särskilt.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Islam och Europa – samlevnad eller konfrontation? Den kom ut 1994 och nominerades till Augustpriset. Den fick stor uppmärksamhet och låg till grund för en stor internationell konferens som UD anordnade sommaren 1995. Boken översattes till flera språk, bland annat arabiska, turkiska, farsi och kurdiska och ledde också till att jag inbjöds till konferenser på detta tema till alltifrån Malaysia till USA.

Varför skriver du sakprosa?

Under mina 40 år på UD var rapportering av politiska skeenden en stor del av arbetsuppgifterna. Många av dessa rapporter utgör nu en del av mina böcker sedan jag tvättat dem på förtroliga och hemligstämplade delar. Detta gäller även mina memoarer som kom ut för ett år sedan.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Barbara Tuchman och Tony Judt med sina brett anlagda perspektiv på historien och kanske framför allt Fernand Braudel och hans betoning av geografiska och ekonomiska aspekter. Hans A History of Civilizations har inspirerat till Den nya världs(o)ordningen.

Vad skriver du på just nu?

Palestiniernas historia med ambitionen att beskriva konflikten ur ett palestinskt perspektiv.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag betraktar inte skrivandet som ett arbete och är dessutom pensionär sedan 13 år. Min dag inleds med 3–4 timmars läsning av tidningar och tidskrifter. Jag är aktiv på FB och försöker vara folkbildare även där genom att lägga upp artiklar som jag tycker tjänar det syftet.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag har ingen ambition att skriva om historien genom att rota i arkiv. Mitt skrivande kan sägas vara baserat på 30 års fältarbete på åtta utlandsposteringar som sträcker sig från Bogota till Beijing.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Vad mitt område beträffar tycker jag den är starkare än på mycket länge. Den breda utgivningen på mitt nuvarande förlag Historiska Media är ett exempel på detta.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Det skulle i så fall vara A Peace To End All Peace av David Fromkin, om Versaillesfreden efter första världskriget, vars konsekvenser vi lider av än i dag.

Fotograf: Karolina Rosenqvist

………………………………………………………………………………………….

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.