Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.

Juli: Torbjörn Elensky

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Torbjörn Elensky, skönlitterär författare och kritiker, som även skriver facklitteratur och nyligen också ett operalibretto, efter en roman av Angela Carter.

Vad utmärker dina böcker?
En vilja att vara självreflekterande och lämna utrymme åt läsaren. Jag brukar rent formellt tänka på Baertlings vinklar, som aldrig sluts i, utan alltid strax utanför själv målningarna.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Förutom debuten, så de jag arbetar med just nu, en fackbok och en skönlitterär bok. Jag befinner mig alltid i rörelse -eller vill åtminstone göra det – och har faktiskt ingen av mina egna böcker uppställda i bokhyllan.

Varför skriver du sakprosa?
För att det finns så oerhört många intressanta aspekter av verkligheten som inte går att utveckla rent skönlitterärt, och som är för komplexa för enstaka artiklar. Jag är ju inte fackexpert på något område egentligen, men jag har förmågan att ta in och bearbeta rätt stora kunskapsmängder, som jag tycker fungerar bra med min författarspecialitet: att kunna simulera skeenden i huvudet…

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Många olika och på olika sätt. Klassiker, Borges, Calvino osv. Mycket det slaget av författare som skriver utpräglat självreflekterande, på det rent litterära planet. Storytelling är inte det som lockar mig mest. När det gäller den typ av facklitteratur med reportageinslag jag själv är intresserad av så tycker jag t ex att Kapuscinski fortfarande är mycket inspirerande. Marjorie Perloff har också gett mig viktiga insikter och impulser, inte minst hennes memoarer The Vienna Paradox. Men listan skulle kunna göras mycket, mycket längre…

Vad skriver du på just nu?
Dels översätter jag en biografi över Aristoteles från italienska, av Carlo Natali. Den tar det mesta av tiden just nu. Men annars har jag en skönlitterär bok som står på långkok samt en sorts essä/reprtage-hybrid om gränser ur alla tänkbara aspekter, både världens fysiska, moralens, religionens och våra många definitioners. Om jag lyckas göra de resor som ingår i projektet under hösten hoppas jag vara klar med den nästa vår.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Vaknar vid 6-tiden, dricker kaffe och skriver 2-3 timmar medan jag lyssnar på elektroakustisk musik, som håller mig kvar i det där första hypnagoga tillståndet så länge som möjligt. Sen frukost, varefter det går att vara mer rationell och redaktionell, skriva brödartiklarna och ha kontakt med omvärlden. Möten, läsning osv på eftermiddagen.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag har alltid flera projekt gående samtidigt, så att jag kan researcha eller skriva till det ena om jag fastnar i det andra. Det skönlitterära, artiklar, det facklitterära och nu utmaningen i att översätta denna biografi, som kräver en del specialkunskaper och vidareläsning, samverkar oftast för mig, och gnistor kan, så att säga, hoppa från det ena till det andra.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Den verkar rätt god. Det översätts en del bra, och skrivs mycket här, flera också mindre förlag är väldigt aktiva och det tycks mig som att sakprosan numera även recenseras utförligare än förr. Tidskrifterna bidrar inte minst till detta, som Respons, där jag själv skrivit ibland, och som lyfter fackprosan med fylliga recensioner.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Hm, svår fråga… Det hade ju varit roligt att ha skrivit Frances Yates ’The Art of Memory’, men då skulle jag å andra sidan ha varit en helt annan person, en heltidsforskare, och det är jag ju inte.