Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag heter Peter Kadhammar och är reporter sedan… låt mig räkna … 44 år. De senaste 22 har jag varit på Aftonbladet. Innan dess var jag på Expressen, och tidningen Z, och Gefle Dagblad, och tidningen Härjedalen … och Gnistan.
Vad utmärker dina böcker?
Min nio första var rena reportage, oftast från utlandet. Krig och konflikter; spioneri och kommunistiskt förtryck; revolution och cykelstölder. Det sistnämnda är ett kapitel i Cykeltjuven, en samling berättelser om Sverige alla innehållande minst en cykel, i cykeltjuvens fall två tusen. Min senaste bok, Maos hibiskus, är en roman om idealism och vart alltför goda investeringar kan föra människor. Alla överlever inte.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Min senaste eftersom den är något helt nytt för mig, att få knåda tillvaron som jag vill.
Varför skriver du sakprosa?
Det är ett självklart steg för en reporter. Att skriva skönlitterärt kan vara ett naturligt nästa. Som reporter har jag ett enormt kapital av erfarenheter som det gäller att vårda och utnyttja på allehanda vis.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jan Guillou för flit och konsekvens. Jan Myrdal för stilistisk briljans och mod. Jan Olof Olsson – Jolo – för iakttagelseförmåga och bildning. August Strindberg för temperament, stil och mod. Ivar Lo Johansson för vulkanisk lågmäldhet. Hanna Krall för den extremt ekonomiska stilistiken. Hemingway för precisionen. Tom Wolfe för fyrverkeriet. PJ O’Rourke för humorn. Lena Andersson för stönighet och det skenbart enkla språket. Säg till om du vill ha fler.
Vad skriver du på just nu?
En ny roman.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag har inga vanliga arbetsdagar. Jag reser, talar med människor, skriver, läser. När jag arbetar på en bok sätter jag mig vid datorn vid åttatiden på morgonen. Läser igenom vad jag skrev dagen före. Putsar och rättar. Fortsätter att skriva till 12.00. Målet är minst 4000 tecken. Jag får dock inte lämna datorn förrän 12.00 även om de 4000 tecknen är avverkade redan 10.30. Då fortsätter jag att skriva. Eller går tillbaka och skriver om. Jag får inte resa mig förrän 12.00 för annars kan jag frestas att riva av 4000 tecken så att jag äntligen får göra något annat.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag förstår inte riktigt vad du menar. Jag försöker ta reda på fakta. Sedan skriver jag.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Den har kanske aldrig mått bättre. Titta på alla fantastiska reportageböcker som publiceras.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
För inte länge sedan fick Paul Simon frågan vilken sång han önskar att han hade skrivit. Han svarade ”Stilla natt”. Det visar på vilken nivå han själv – med rätta – placerar sig. Därför passar jag helst. Det kan bli konstigt. Om jag prompt ska säga någon får det bli Dagermans Tysk höst eller varför inte PO Enquists Legionärerna, två böcker som är så bra att det kan vara kontraproduktivt att läsa dem. Man kan tappa modet och tänka, så bra blir aldrig mina egna texter.
Foto: Lotte Fernvall
…………………………………………………………………………………………………
Sakprosasektionen Minerva
Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.
Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.