Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Nyfiken världsresenär med lätt folkskollärarkomplex – jag gillar både att ta reda på hur saker ligger till och sedan sprida kunskapen vidare. Klyschan ”världen är min arbetsplats” var sann för mig förr. När vår son kom i skolåldern drog vi ner på resandet. Havet har alltid varit en stark passion, rymden fascinerar. Är ursprungligen journalist men sedan länge också fotograf, filmare och konstnär. Ett internationellt sidospår har tagit mig till fredsstyrkan på Balkan, EU-korridorerna i Bryssel, biståndsarbete i Mellanöstern och en lång rad uppdrag som internationell valobservatör, de flesta i forna sovjetstater som Ukraina.

Vad utmärker dina böcker?

Jag hoppas att nyfikenheten lyser igenom, och en stark närvaro från platserna jag berättar om. Kanske förmedlar böckerna min upptäckarglädje och kärleken till det vackra, det fula och det oväntade. Och till allt det goda i livet, som kontrast till allt det mörka. Ett annat kännetecken är naturligtvis att de flesta är skrivna tillsammans med min inspirerande och begåvade fru Anna W Thorbjörnsson.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Hahaha, vilket barn tycker du bäst om? Den frågan är enkel, vi har bara vår älskade son, men böckerna har blivit 20, tror jag, där är det svårare. Historiska Berlin var fin att skriva, att få borra på djupet i historiska händelser och i källmaterial för att sedan återge det lättillgängligt. Det var också smått magiskt att i 100 fantastiska svenska öar – och en halvö få dela kärleken till våra skärgårdar, och i högaktuella barnboken Månbas Schakleton om Artemisprogrammet och människans väg tillbaka till månen fick jag både chansen att prova på en ny genre och utlopp för mitt rymdnörderi. Häromveckan mötte jag en sydkoreansk polarforskare och då kändes det gött att berätta om hur den barnboken finns översatt och utgiven där. Vilka vackra tecken de skriver med.

Varför skriver du sakprosa?

Härtill är jag nödd och tvungen – det är ju så roligt! Att få ta reda på allt om en plats, om en företeelse, om en fråga, och sedan berätta om det i text och bild, att få dela med sig av all den nya kunskapen. Drömjobbet.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Oh, det finns så många briljanta böcker därute. Hasse & Tage och Fritiof Nilsson Piraten gav tidig inspiration med underfundigt ordsmideri. Margaret Atwoods Oryx and Crake är rysligt bra på så många sätt. Och det är klart att mitt liv har färgats av barndomens Hergé och Cousteau. Jag tror på devisen att för att skriva måste man läsa, och kanske inte bara i samma genre hela tiden. Nyligen läste jag Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria, hennes passion och besatthet lyser genom hela boken. Höga visan på Palermovägen av Annette Bjergfeldt bjöd på många skratt, allt kan inte vara allvarligt och pretentiöst. Och Richard Powers Playground träffade helt rätt med sina långa linjer i berättelsen, och med havet som en viktig ingrediens.

Vad skriver du på just nu?

En historisk skrift om min nya uppdragsgivares tidiga historia, mer än 150 år tillbaka i tiden. Och så arbetar jag och Anna med en uppdaterad nyutgåva av vår Tåg & mat i Italien samt med en dansk översättning av Tåg & vandring i Österrike.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Antingen är jag hemma i Skåne och då pysslar jag mest med olika skrivprojekt, som de nämnda ovan. Hur det ter sig hänger helt ihop med var i kurvan vi befinner oss med nästa bok, från idé via hemmaresearch till resorna och sen skrivandet. Men varannan vecka tillbringar jag i Bohusläns skärgård. Förra året skaffade jag mig mitt första egentliga brödjobb. Det kallas kommunikatör men egentligen är jag undervattensfilmare, drönarfotograf och allmänt nyfiken i en strut. Allt på Kristineberg marina forskningsstation, som numera tillhör Polarforskningssekretariatet, på ön Skaftö i Bohuslän. Det är otroligt inspirerande att få träffa forskare från hela världen och att få ha roliga arbetskamrater – författandet kan ju vara rätt ensamt ibland. Bara en sådan sak som att jag får fridyka och köra båt på arbetstid, och lära mig nya saker nästan varje dag.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Researchen har för mig alltid varit drivkraften. Och eftersom jag oftast gjort den i fält någonstans i världen blir det fin omväxling med mer stillsamma skrivpass hemmavid. Intensitet varvas med kontemplation.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Ja men blandat. Å ena sidan dyker det regelbundet upp nya intressanta och vackra böcker. Å andra sidan är det tydligt att många fackboksförlag drar ner på den breda utgivningen och fokuserar mer på de fackböcker som fungerar bra i ljudformat.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nä, hur skulle det se ut? Vi måste alla hitta vår egen väg. Men om jag får drömma så hade jag gärna skrivit boken 100 dagar på havets botten – vad livet som aquanaut lärde mig om jorden och om människan.


Foto: Anna W Thorbjörnsson

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1500 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer. Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.