Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.
November: Kjell Albin Abrahamson
Fotograf: Lars AndrénNovember: Kjell-Albin Abrahamson
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Har större delen av mitt liv bott i Central- och Östeuropa som utrikesreporter. Har skrivit ett dussintal böcker trots heltidsjobb. Därför handlar ingen bok om skrivkramp eller hur svårt det är att vara författare.
Vad utmärker dina böcker?
Jag är en factionförfattare, jag fångar in fakta i fiktionsnätet, jag använder mig av fiktionens berättarknep och strukturer men det handlar om torra fakta som aldrig får upplevas som torra.
Vilka av dina böcker har störst betydelse för dig?
Alla mina böcker är mina barn men kärleksbarnen är Balkan betyder berg (1995), Polen – diamant i aska (1997) och Vitryssland, 89 millimeter från Europa (1999).
Varför skriver du sakprosa?
Därför att jag är skeptisk till all skruvad fiktion och hitte på.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Bland svenska författare sätter jag Eyvind Johnson högst. Bland utländska Anton Tjechov. Språket och engagemanget men framför allt tankeskärpan respektive den mänskliga värmen drar in mig i deras världar.
Vad skriver du på just nu?
Har precis läst slutkorrektur på min nästa bok Att sticka ut om den homosexuelle pionjären Victor Hugo Wickström, en spännande men tyvärr bortglömd författare. Så har jag börjat skriva på en bok med titeln Jag är en sten i vänsterns sko om kommunism och vänsterextremism i Sverige.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Disciplinerad och med stark misstro mot sjusovare. Sedan jag väckt tuppen, bagaren och tidningsbudet går jag en långpromenad med hundarna. Skriver på förmiddagarna och läser på eftermiddagarna. Avstängd telefon och ingen koll av e-post förrän under den tv-fria kvällen.
Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag läser oerhört mycket men ser det som ett misslyckande om läsefrukterna lyser som fruktreklam mellan raderna.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Långt starkare och vitalare än vad som uppmärksammas i medierna.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Jan Myrdals Albansk utmaning (1970) och den utökade upplagan Den albanska utmaningen (1987) om Europas eget Nordkorea. Vanvettigt roliga, helt sjuka böcker som inte har ett dugg med varken verklighet eller sakprosa att göra. Skildringen av stalinisten Enver Hoxha är så absurd att man vrider sig av skratt. Benämningen ”Fakta[sic!]pocket” får en tokrolig innebörd av förlaget. Det finns mycket humor i mina egna böcker men Myrdal är oslagbar.