Hej Jeanette Bergenstav, månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är en göteborgare som jobbat som frilansjournalist i hela mitt vuxna liv, alltså i drygt 30 år.
Under de senaste åren har jag blivit ett slags skrivande mångsysslare – jag skriver böcker, lektörsläser och är redaktör. Jag gör författarbesök på skolor och bibliotek och som pricken över i håller jag hundkurser.

Jag älskar verkligen variationen. På hundkurserna och på författarbesöken så fyller jag på det sociala kontot. Jag går alltid glad därifrån. Sedan passar det mig utmärkt att dra mig undan och skriva här hemma i lugnet.

2015 debuterade jag med hunddeckaren Vargskräck för slukaråldern och året efter kom uppföljaren Kod 513. Efter det skrev jag rimsagan Busens hunderbara äventyr.

I slutet av 2016 blev vi klara med hjärteprojektet Hundkul! Trickträning för bästa vänner. Det är en hundträningsbok för barn och unga, något som saknades på den svenska marknaden. Ja, i de flesta andra länder också faktiskt.

Vad utmärker dina böcker?
För mig som journalist har det alltid varit viktigt att skriva så att alla förstår, oavsett ämne. Det gäller även när jag skriver böcker. Sedan finns det alltid hundar med i mina böcker, på ett eller annat vis.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Det är omöjligt att välja. Med hunddeckarna fick jag så galet mycket uppmärksamhet och uppskattning från både recensenter och läsare. När jag skrev rimsagan fick jag uppleva den härliga processen att jobba med illustratör.

Och med hundträningsboken har jag varit med och påverkat människors vardag tillsammans med sina hundar i positiv riktning, vilket känns helt fantastiskt!

Varför skriver du sakprosa?
För mig som journalist är det rätt naturligt. Det är en lyx att verkligen få nörda ner sig i ett ämne. Jag gillar utmaningen i att presentera det på ett lockande sätt, inte minst när målgruppen är unga läsare.
Idén till Hundkul-boken fick jag när jag upptäckte en lucka, en bok som saknades på marknaden. Det finns så många hundintresserade barn och ungdomar som vill göra något roligt med sina hundar men de vet inte riktigt vad eller hur. Men nu vet de det!

Jag blir varm i hjärtat varje gång jag ser ett inlägg på sociala medier där någon stolt visar upp vad de lärt sin fyrbenta kompis. Jag vet ju hur många roliga träningsstunder de har haft, och troligen kommer att få, tillsammans.

Lite kul är det också att hälften av läsarna har visat sig vara vuxna. Det tyder på att alla uppskattar en lättillgänglig, pedagogisk och positiv bok.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jag tycker att det är roligt att följa Emma Holmgren som efter sin egen utmattningsdepression skrev den bok hon själv saknade. Boken sålde stort och idag driver hon eget förlag. Det är så coolt!

Det finns också två fantastiska författare som på olika vis inspirerat, coachat och hjälpt mig vidare med det manus jag skriver nu. Det är Sören Bondeson som skrivit Konsten att döda – så skriver du en kriminalroman och Dag Öhrlund som knappast behöver någon närmare presentation. En sak är de överens om – det är bara hårt arbete som gäller om man ska bli författare.

Vad skriver du på just nu?
Jag skriver på ett deckarmanus som handlar om en något kantstött, medelålders frilansjournalist. Hon har blivit dumpad av sin man, lurad på sitt hus och dottern vägrar att träffa henne. Så hon har tagit med sig sin hund och flyttat ombord på sin alkoholiserade fars gamla båt. För att hanka sig fram gör hon trista knäck för en lokaltidning. Då ramlar hon rakt in i ett makabert mordfall som skingrar tankarna på hennes eget miserabla liv. Dessutom är jag just nu redaktör för en bok om företagande.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Det kan vara väldigt olika eftersom jag varvar skrivandet med intervjuer, författarbesök, lektörsläsning och att hålla hundkurser.

Den viktigaste förutsättningen för en riktigt bra skrivardag är sovmorgon. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Jag går upp vid halv nio, dricker kaffe, kollar nyheter och är allmänt lat. Sedan läser jag igenom det jag skrev senast och efter det går jag en promenad i skogen med mina tre hundar. Då passar tänker jag ut vad jag ska skriva under dagen. Och sedan kör jag på så länge jag orkar. Under sommarhalvåret skriver jag gärna utomhus.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag ser till att ha den mesta researchen klar innan jag börjar skriva. Den är ju en förutsättning för skrivandet, så för mig vore allt annat bakvänt. Sedan framkommer det alltid nya fakta under arbetets gång, det måste man såklart vara öppen för.

Hundkul! Trickträning för bästa vänner skrev jag tillsammans med en av Sveriges bästa hundtränare, Nina Roegner. Vi gjorde i princip all research och hela utkastet med kapitelindelning, klart först. Sedan satte vi oss och skrev och därefter blev det ett bollande fram och tillbaka.

Klurigast av allt var att plåta tydliga instruktionsbilder med hundar och barn. Det var ett riktigt hundgöra (haha) men också väldigt roligt att jobba tillsammans med alla härliga barn, ungdomar och hundar. Det var nog tur att jag var gift med fotografen, han kunde liksom inte kasta in handduken! Så här i efterhand så förstår vi varför det inte redan fanns en sådan bok på marknaden…

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Jag tycker väl ändå att intresset för fackböcker känns ganska stort. Dock upplever jag att det kanske är fokuserat på några få ämnen såsom mat, hälsa, hus och trädgård. Och eftersom vi inte är så många i Sverige så kan det vara tufft för smalare ämnen.

När vi skulle sälja in vårt manus var det flera förlag som tidigare gett ut fackböcker om hundar, som berättade att de helt lagt ner det. De hävdade att det inte gick att sälja hundböcker längre. Vi vägrade att tro på det med tanke på att hundintresset bara ökar. Och det går ju visst!

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Just nu är jag så mentalt inställd på deckare så den första jag kommer att tänka på är Jenny Rognebys serie om Leona. Jag älskar hennes oförutsägbara karaktär och det höga tempot. Det hade heller inte varit helt fel att bli översatt i flera länder och dessutom bli tipsad om av självaste New York Times.

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem.