Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är 57 år, har en gång studerat och forskat ett par år i gränsområdet mellan kemi, biologi och medicin, om hur livet fungerar på cellers och molekylers nivå. Sedan har jag föreläst, undervisat, skrivit läromedel och olika slags populärvetenskap i området. Jag älskar att plocka hjortron och svamp, och att åka spårvagn. Många av mina släktingar och vänner finns i Kyjiv i Ukraina, så dit åker jag rätt ofta.
Vad utmärker dina böcker?
Det får nog andra uttala sig om, men jag hoppas läsarna tycker att de förklarar så att komplicerade sammanhang blir lätta att förstå, och närmast se framför sig. En hel del i mina ämnen är rätt visuellt. Jag tror också att jag skriver relativt koncentrerat. Naturligtvis måste tätheten variera i en text, men jag upptäcker ofta att jag får in samma mängd stoff på mycket färre sidor än många andra som skriver om mina ämnen.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
En bok jag gav ut för tre år sedan, som jag hade brottats med under ett decennium och sedan skrivit på under tre år: Själens biologi och vår fria vilja. Där försöker jag ge en helhetsbild av modern hjärnforskning genom att beskriva vad vi vet om vad som händer i hjärnan när man exempelvis blir förälskad, upplever medvetande, hallucinerar, formar ett minne eller får gåsgud av musik. Utifrån dem diskuterar jag sedan frågorna om kropp/själ, förnuft/känsla och arv/miljö, och argumenterar för att de är falska dikotomier.
Varför skriver du sakprosa?
Alla de mina skrivprojekt som blivit böcker – läroböcker, fackböcker och nu senast en skönlitterär – har växt fram ur en känsla att det finns något som behöver bli beskrivet, förklarat eller gestaltat på ett speciellt sätt. Som kan göra mina studenter, elever, vänner eller andra som läser en liten smula kunnigare eller klokare, kan ge dem en liten gnutta av ett nytt sätt att se på en del av världen. Men som ingen annan – av någon egendomlig anledning – redan gjort.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Winston Churchill för hans stilsäkerhet och rytmkänsla. Mary Beard för hennes sätt att komponera och disponera i SPQR, där hon elegant skriver fram Roms historia genom en växelbelysning av arkeologiska lämningar och vad vi vet om romarnas egna föreställningar om sin historia. Irène Nemirovskys Storm över Frankrike lärde mig hur man kan bygga dramaturgi inne i varje avsnitt och ändå låta dem bilda en större berättelse – utan intrycken från den hade jag nog aldrig fått ihop Själens biologi. Michail Bulgakov övertygade mig om att man ibland behöver använda humor om man skriver om hemska saker. Och Svetlana Aleksijevitjs teknik har gett mig tankar om hur jag skulle kunna ro i land ett förhoppningsvis kommande mycket komplext projekt.
Vad skriver du på just nu?
Jag har precis kommit ut med en roman, som försöker gestalta spänningen mellan det ukrainsknationalistiska och ryssvänliga i det Ukraina jag lärde känna på 1990-talet: En ung kvinna från ena sidan ska gifta sig med en ung man från den andra – vad händer när föräldraparen första gången träffar varandra dagen före bröllopet, och upptäcker att deras föräldrar haft varandras blod på sina händer sedan inbördeskrigen på 1940-talet. När det är klart ska jag återvända till skrivandet på en bok om vad som sker i hjärnan när vi känner tillit för en annan människa, blir motiverad och fattar beslut. Och vad det finns i den kunskapen att vara uppmärksam på för att undvika fällor i privatliv, som samhällsmedborgare och professionellt.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Någon sådan har aldrig funnits. Jag har ingen regelbunden ordning i mitt arbete, min tid är en (o)salig mosaik av prokrastinering, socialiserande som leder till nya kunskaper och nya idéer, brödjobb för en ideell organisation, skrivuppdrag med arvodering och de bokprojekt som drivs fram bara av min egen känsla att det är något som måste skrivas.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
För min del växer skrivprojekten fram när jag av andra skäl följer forskningens utveckling i mina ämnen och upptäcker att här finns ett hål: något spännande som jag vet, som mina vänner inte vet, men som vännerna blir nyfikna när jag berättar om. När jag börjar skriva är därför mycket av ”researchen” redan gjord, men det återstår naturligtvis en massa läsande för att finslipa detaljer och fylla igen hål i mitt eget kunnande. Men sedan är det jätteviktigt för mig att få texterna sakgranskade av specialister, helst aktiva forskare i fältet. Ofta har jag långa listor av människor jag ber granska olika delar av en bok. Och det behövs. Det visar sig alltid vara en massa saker man själv, eller de som en gång lärt en sakerna, missförstått.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Sverige lider av att vara ett litet språkområde, där det inte är möjligt för skribenter att koncentrera sig på ett tillräckligt begränsat ämnesområde att de kan skaffa och underhålla så djupa kunskaper i det, att de kan följa den vetenskapliga utvecklingen i området och värdera forskningen. Det blir lite djupdykande här och där, men skrapande på ytan på övriga delområden. I mina ämnen är vi därför helt beroende av översättning av utländsk facklitteratur. Det sker oftast från engelska, men – särskilt om boken kommer från USA – är den ofta mångordig och fluffig.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Nej, varför skulle jag det? Det är ju bara bra om någon annan duktig författare skriver någon av alla de böcker man går omkring och tycker att borde bli skrivna. Då kan jag ju kasta mig över något av allt annat som behöver skrivas. Jag blev till exempel överlycklig när jag förstod att Torill Kornfeltd skrev Människan i provröret, liksom över att Patrik Lindenfeldt nu gett ut Äckel. Bägge böckerna handlar om saker jag känt behöver skrivas om och som jag ”borde” ta tag i, men de har nu gjort det mycket bättre än jag skulle kunnat.

Fotograf: Mattias Burell
………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva
Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.
Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.