Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är journalist och författare. Jag har alltid jobbat utrikes, främst i Nordafrika och Frankrike. Där har jag rapporterat för svenska medier och skrivit reportageböcker. Det fortsätter jag delvis med. Men sedan ett år tillbaka har jag vänt på steken och jobbar även som korrespondent i Norden, främst för den franska dagstidningen La Croix. Det är som att ett nytt arbetsfält har öppnats för mig. Jag är ingen expert på Sverige, men nu måste jag försöka bli det. Jag upptäcker mitt land genom att skriva om det för de franska läsarna. Det är roligt.

Vad utmärker dina böcker?

Att de söker komma nära människorna som de handlar om, och att de löper över lång tid. Jag har skrivit två reportageböcker, och medförfattat två biografi-liknande böcker. Mina reportageböcker heter Det här är vår tid och En by i Champagne. Den första handlar om fyra kvinnor mitt i Tunisiens demokratibygge efter den arabiska våren, sett genom fyra kvinnors ögon. Den andra handlar om den franska ytterhögern, dess väljare och den skandalomsusade politikfamiljen Le Pen.Dessa böcker tog båda flera år att skriva, eftersom jag skrev i realtid och ville följa ett skeende. Jag tillbringade till exempel en dag med en intervjuperson och på kvällen skrev jag om det. Sedan kanske det gick veckor innan vi sågs igen. Att låta tid gå är mycket värdefullt. Saker kan hända framför ens ögon som ingen hade väntat sig. Eller så händer ingenting och det kan också vara intressant. Att se förändring istället för att få den berättad för sig är guld. Gemensamt för mina böcker är också att de har kommit till genom att jag liksom har hoppat på tåg. Jag har inte marinerat en idé länge, utan hamnat i någon situation som gett mig en bokidé. Och så har jag blivit ivrig att ta tag i den.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Min första bok, Det här är vår tid, om de tunisiska kvinnorna. Tveklöst. Jag är stolt över den boken. Idag när jag tänker på den blir jag både rörd och sorgsen. Rörd, av tanken på de enastående och modiga personer som jag fick komma nära under arbetets gång. Mitt i ett skakigt och riskfyllt samhällsbygge efter en revolution lät de här kvinnorna en svensk journalist hänga dem i hasorna under flera år. Vi upplevde mycket ihop. Sorgsen, av tanken på det framtidshopp som jag såg hos människorna då, och som försvunnit hos många. Något demokratibygge i Tunisien kan man inte tala om idag. Landet befinner sig på en auktoritär väg. Varför skriver du sakprosa?För att jag är journalist och det är mitt jobb att försöka beskriva verkligheten. Men nyhetsjournalistiken har inte plats för fördjupning och nyansering så som en bok har. Med flera hundra sidor till sitt förfogande har man andra möjligheter. Just fördjupning och nyansering har alltid varit något som jag sökt som reporter. Jag älskar research.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Jag har en rad kvinnor som jag tänker mycket på just nu och återvänder till. Bläddrar och funderar. Författare som jag läst länge eller nyligen upptäckt. Jag gillar deras enkla språk, och blir ofta avundsjuk på hur elegant de får till saker. Ämnesvalen intresserar mig också. Till exempel svenska Lina Wolff och Bodil Malmsten. De får mig dessutom att skratta. Fransk-marockanska Leila Slimani och franska Lilia Hassaine. Amerikanska Joan Didion med sin svala stil. Textsamlingen Att lära sig själv att leva med flera av hennes reportage är det något särskilt med. Jag gillar till och med att bara titta på omslaget. Lisa Taddeo är en annan. En amerikansk författare som golvade mig med sin första bok, Tre kvinnor, där hon utforskar kvinnors sexualitet. Researcharbetet består av tusentals intervjutimmar. Jag kunde inte sluta tänka på det när jag läste. Karaktärerna är verkliga men känns som romanfigurer.

Vad skriver du på just nu?

Två synopsis. Ett för ett möjligt kommande bokprojekt och ett annat för en radiodokumentär.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag cyklar till mitt kontor på Skeppsholmen. Läser nyheter, franska och svenska. Sedan skriver jag för La Croix, eller planerar något nytt. Vi är ett gäng samhällsintresserade personer som på olika sätt jobbar med böcker som sitter i samma kontor. Vi brukar äta lunch ihop och diskutera. Det kan ge idéer. Jag försöker varva långsiktiga projekt med nyhetsarbetet. Det kan vara bökigt och splittrande. Om jag inte har någon fransk beställning passar jag på att ägna mig åt det långsiktiga. När jag kör fast spelar jag piano. Sedan cyklar jag hem. Ibland är jag på jobbresa i Frankrike. Det är också en del av min vardag.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag brukar försöka skriva nära inpå researcharbetet, när intrycken är färska. Men det är ju inte alltid det funkar. Eftersom de reportageböcker som jag hittills skrivit har varit kronologiska har det fallit sig naturligt att skriva allt eftersom researchen växer fram.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Mitt intryck är att den är god. Att den ”verkliga berättelsen” intresserar många, inte bara i bokform. Men jag vet faktiskt inte. Trots att jag är en del av branschen känner jag alltid att jag har dålig koll på den.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

O ja. Matilda Gustavssons Klubben om kulturprofilen, till exempel. Wow.

Foto: Martin Stenmark

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer. Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.