Vad utmärker dina böcker?

Mina böcker handlar om arkitekturens historia i en vid mening, alltså om hur de hus och stadsmiljöer som vi lever i nu har kommit till. Fokus ligger på det tidiga 1900-talet, men egentligen är jag kanske mest intresserad av hur städernas bebyggelse blivit ett resultat av en viss tids förändringskrafter: ångkraften, elektriciteten, rationaliseringar, maktförhållanden och byggnadskonjunkturer, men också konkret formats utifrån idéströmningar och estetiska ideal. Jag utgår från ett svenskt material, men försöker också sätta in det i ett internationellt perspektiv.

Mina böcker har väl i grunden ett pedagogiskt syfte. Jag vill berätta om ett ämne som fascinerat mig och betytt mycket för mig genom att jag upplever stadsmiljön väldigt starkt. Jag kan bli euforisk av hus jag ser i vissa ljusförhållanden när jag går runt i stan, men också nedslagen av annat, som jag tycker är dåligt gjort. Jag vill kanske få människor att se det där intressanta som finns överallt, i stora som små städer, i Sverige som utomlands. En ambition med böckerna är också att upptäcka de generella mönster som avsatt sig i bebyggelsen till följd av olika tiders stilideal. Det ger redskap att läsa av historien när man rör sig i en stad, se tidsskikten och tolka hur bebyggelsen växt fram.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Jag har ju bara skrivit två böcker. Mest har jag sysslat med en massa andra skriverier inom mitt fack: bidrag till olika antologier, och främst tidnings- och tidskriftsartiklar. (Jag var redaktör för tidskriften Arkitektur och arkitekturkritiker i DN under många år för länge sedan, senare har jag skrivit i SvD). Men arbetssättet skiljer sig i grunden inte så mycket.

Av mina två böcker är Den moderna staden tar form (2001) viktigast för mig. Den var på sätt och vis en fortsättning av min första bok Den moderna stadens födelse (1990). Men mellan de två böckerna hade jag skrivit min doktorsavhandling och det var med den kunskapen som grund som andra boken kom till.

Varför skriver du sakprosa?

Jag skriver därför att jag alltid fascinerats av städer och berörts starkt av miljön i de städer jag bott i under skilda perioder av mitt liv: Uppsala under min barndom, Norrköping under en tonårsperiod, Stockholm under mitt vuxna liv. Jag blev djupt engagerad när den stora stadsomvandlingen tog fart i slutet av 60-talet och början av 70-talet. Därför ville jag förstå krafterna bakom vad som hände och hur det gick till. Senare har jag fördjupat mig alltmer i det historiska, något som också hänger ihop med min tid som universitetslärare. Men jag skriver nog egentligen främst för att själv förstå. Att utvidga kunskaperna bit för bit är ett livsprojekt, som också håller andan uppe när man blivit äldre.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Jag inspireras särskilt av författare som kan väva ihop kunskaper från olika områden på ett intressant sätt, utan att förlora sin trovärdighet rent faktamässigt. När jag undervisade på universitetet drogs jag starkt till en del av de andra ämnenas bokhyllor, särskilt hyllorna för ekonomisk historia, idéhistoria och kulturgeografi. Jag upptäckte att det jag hittade där hade mycket med mitt ämne att göra och ofta bidrog med avgörande aspekter.

Jag arbetade en period i början av 2000-talet på dåvarande Högskolan på Gotland, som var ett litet lärosäte där det var nära mellan ämnena och några av oss samarbetade. Jag undervisade även på en kurs för kulturgeograferna (urban studies). En kollega på Kulturgeografen tog initiativ till en övergripande kurs om Weimarrepubliken som vi arbetade med gemensamt och, där lärare från ett flertal olika discipliner deltog med olika bidrag. Sådant tycker jag är enormt inspirerande.

Vad skriver du på just nu?

Jag skriver om arkitekten Gunnar Asplund. Det är en uppgift som är mycket större än jag anade när jag började för flera år sedan. Eftersom han var en av 1900-talets stora arkitekter även internationellt, finns det givetvis redan en hel del skrivet om honom, nästan mer på andra språk än svenska. Men hans verksamhet har mest skildrats som ett antal enskilda mästerverk satta på piedestal. Jag vill beskriva det han gjort utifrån sitt tidssammanhang. Han inledde sitt yrkesliv strax före första världskriget och verkade under en tidvis turbulent tid. Jag vill se hans projekt lika mycket som framsprungna ur en viss tidssituation som produkter av en enskild individs kreativitet. Men – projektet växer och växer, så jag har för närvarande inte vågat sätta någon definitiv deadline.

Hur ser din arbetsdag ut?

Somliga dagar sitter jag och skriver. Och skriver om, och förkastar. Letar böcker i min bokhylla, letar viktiga lappar med anteckningar jag glömt. Inte minst letar jag bilder i min dator. Den innehåller vid det här laget ett omfattande arkiv, där huvuddelen består av de många tusental ritningar och skisser som jag fotograferat av i ArkDes mycket innehållsrika Asplundarkiv med totalt 29 000 poster. Det är numera digitaliserat, vilket det inte var när jag gick igenom det. Mina egna foton är ändå en för mig mer översiktlig bas för mitt arbete.

Det är viktigt, för i den här boken betyder bilderna nästan lika mycket som texten. Det är som två ben som ska bära upp boken. Jag jobbar med en egen layout (InDesign), där jag lägger in alla de bilder som jag anser behövs i varje avsnitt. Mitt arbete består också mycket av att flytta bilder fram och tillbaka. Delvis har jag på så sätt ställt till det för mig, och skapat vissa begränsningar för texten. Men jag tycker att det är värt det för den helhet jag vill uppnå. När (och om) den här boken en gång publiceras får det väl bli en diskussion med det aktuella förlaget om hur slutprodukten ser ut.

Andra dagar sitter jag på arkiv eller är ute och fotograferar.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Att jobba med en sådan här bok är en enormt lång resa. Jag hinner tyvärr glömma en del under tiden. Det betyder att jag måste vara väldigt systematisk när jag samlar material och inte minst när jag sorterar in det i mitt eget arkiv. Jag måste ha ett system för hur jag sorterar in bilder, texter och dokument i min dator och även hur jag namnger objekt. Det jag slarvat med förorsakar mycket tid för letande. Helst skriver jag ut eller kopierar på papper och sätter in i pärmar, vilket tar mycket plats i mina redan överfyllda bokhyllor. Men det är en trygghet att ha det där.

Växelspelet sker inte särskilt planerat. Jag har små anteckningsböcker för vad jag behöver titta på i olika arkiv (ArkDes, KB:s pressarkiv, Riksarkivet, Stadsarkivet etc) och försöker lägga in arkivbesök när det passar in eller jag har ärenden i närheten. Ibland sticker jag bara iväg när jag akut behöver titta i specifika handlingar. Värre är det att få till resor till andra platser, det har jag en tendens att skjuta upp.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

På ett sätt tycks den vara bra, eftersom det faktiskt kommer ut så många bra böcker inom genren. Men det är väl en fråga om hur förlagen klarar utgivningen på sikt. Särskilt böcker som kräver mycket bilder drar ju med sig stora kostnader, och det krävs alltid bidrag från olika fonder. Ett stort problem är nerdragningar på de stora tidningarnas kultursidor, som gör att sakprosan blir snålt recenserad. Frågan är också om det alltid är den enskilda bokens kvalitet som prioriteras. Man kan ha en känsla av att det mer är författarens och ämnets omedelbara popularitetsvärde som avgör.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Jag skulle gärna ha deltagit i det kollektiva arbetet på bokverket Svensk stad, som utkom i tre band på 1950-talet. Det har blivit kritiserat för bristande källhänvisningar och för att redaktören Gregor Paulsson ensam tagit åt sig äran av sina elevers insatser. Men det var ett pionjärverk i sin breda skildring av 1800-talet stadsmiljöer och deras successiva förändringar till följd av seklets ekonomiska och tekniska utveckling. Här åskådliggjordes städernas sociala skiktningar och den styrande borgerlighetens ideal mycket konkret, alltifrån stadsplaner till spetsdukar. På så sätt får vi en mycket levande bild av ett sekel som varit väldigt formativt för vår egen tid.

Detta verk betydde mycket för mig när jag först började undervisa i ämnet arkitekturhistoria. På den tiden bestod läroböckerna huvudsakligen av olika beskrivningar av berömda byggnader, som skulle knytas till berömda arkitekters namn. Svensk stad visade något annat. Det visade vad ämnet arkitekturhistoria kunde vara.

 

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem