Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.

Januari: Elin Unnes

Fotograf: Klas Sjöberg

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag föddes 84 år gammal i Uppsala i slutet på 70-talet och har blivit obetydligt yngre sen dess. Min första odlingsbok, The Secret Gardener – dumsnåla tips för nygamla odlare, kom ut våren 2014 och min nästa bok, Kongo, rumban och jag, kom i höstas. Jag har varit lycklig medlem i Författarförbundet sen förra årsskiftet. Numera beskrivs jag ofta som ”den rockande odlaren” eftersom jag i vanliga fall jobbar som rockjournalist för bland annat Dagens Nyheter.

Vad utmärker dina böcker?
Jag antar att ovanligt många av mina meningar, i alla fall för att vara meningar i faktaböcker, börjar med ”jag”. Det kanske är så för alla författare – jag känner knappt några – men jag har börjat inse att det enda ämne jag nånsin skriver om är mig själv. Oavsett om boken handlar om odling, eller Kongo, eller musik.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
The Secret Gardener helt klart. Det var boken jag drömde om att skriva, boken jag inte fattade varför ingen annan skrivit och boken jag var övertygad om att alla andra skrev samtidigt som jag skrev den. Dessutom kändes det som om den skrev sig själv, så det var ju också trevligt.

Varför skriver du sakprosa?
Jag har väldigt dåligt minne, så jag måste skriva ner allt jag får reda på, annars skulle jag omedelbart regrediera till nån sorts uppfostrad-av-vargar-person. Och när jag ändå har skrivit ner så mycket i några år är steget från anteckningsbok till illustrerad faktabok inte så jättelångt.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Bland dem som skriver odlingsböcker inspireras jag av väldigt krassa, väldigt konkreta författare som har odlingen som en livsstil, så att böckerna blir som en självbiografi som man får skriva i sitt eget huvud. Som Ruth Stout till exempel. Hon var en liten amerikansk tant som förfinade en metod som heter täckodling. I hennes bok Den arbetsfria trädgården dyker det hela tiden upp små faktasnuttar som gör att man kan pussla ihop hennes liv. Som att det alltid verkar vara nån farbror på besök hemma hos henne, och att alla de här farbröderna unisont säger: ”Det där går ALDRIG.” Det är i alla fall vad Ruth uppfattar. Inte för att hon bryr sig. Eller som att hon rekommenderar att gödsla vinbärsbuskar med cigarettaska. Eller som att hon, under det år när hon var helt självförsörjande på grönsaker, brukade äta råa, gula lökar på samma sätt som andra människor äter äpplen. Och så inspireras jag av Lena Israelsson så klart.

Vad skriver du på just nu?
En örtabok, Herbariet – växter till mat, magi och medicin. En uppföljare till The Secret Gardener som ju handlade om grönsaker.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Vakna. Dricka kaffe. Pilla hysteriskt, likt en värpsjuk höna, med allt som finns på skrivbordet tills jag inte kan fly längre. Skriva en timme. Laga lunch och äta i ett par timmar. Och sen, med lite tur, skriva en timme till tills dess att mitt blodsocker faller, jag får tunnelseende och måste ta en tupplur nånstans kring fyratiden.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Idealet är att jag läser böcker i ett år, och sen samlar ihop alla små lappar, anteckningsblock, mejl till mig själv och eventuella överlevande minnen – det är oftast det mest intressanta som fastnar – och sen skriver jag ihop det till en bok. Problemet med den metoden är att faktakollen är tortyr.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Gudars skymning, ingen aning!

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Dolly Freeds Possum Living. Dolly var en tonåring som skrev en odlings- och hembränningsbok om tiden när hon bodde på en bondgård med sin pappa. Den har exakt rätt mix av ”så här steriliserar du burkar, odlar majs och föder upp kaniner i källaren”-råd blandat med anarkistisk idealism. Exakt så vill jag också skriva.