Foto: Jan-Åke Eriksson
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är en före detta journalist som nu gått över helt till författande. Jag bor växelvis på Gotland och i Stockholm och mycket av mitt arbete utförs under mina långa ensamma promenader. Jag är en besvärlig författare eftersom jag skriver inom så många olika genrer. Fack, skön och barnböcker – de är dessutom väldigt olika även inom samma genrer. Jag har skrivit sexton böcker och ingen är den andra lik, det kan vara knepigt för mina läsare att hänga med.
Vad utmärker dina böcker?
Samhällsengagemang och moral. Hela Fattigfällan, min mest uppmärksammade bok som också Augustprisnominerades, är ju en sorts samhällsprotest men även i mina romaner och barnböcker finns det alltid med olika problem i samhällsfrågor.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Faktiskt de flesta. Det stämmer att ens böcker är lite som ens barn, man älskar dem alla fast på lite olika sätt. Fast romanerna och Fattigfällan är ändå de som betytt allra mest.
Varför skriver du sakprosa?
Det har bara blivit så, nästa bok räknas också till sakprosa. Det är en bra form för att få fördjupa mig i ett ämne jag brinner för.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Åh, jag läser otroligt mycket och inspireras av så många skickliga. Jag fascineras alltid av böcker där författarens röst hörs tydligt genom texten och där jag märker att det finns en glöd att få skriva just precis som de gjort, det gäller alla typer av böcker. Tyvärr kan jag ibland tycka att texter redigeras sönder och att det där extra personliga skrivsättet görs slätare… eller så skriver fler utslätat numera, men det tror jag inte.
Vad skriver du på just nu?
Till hösten kommer min nya bok dippen och jag ut på Ordfronts förlag, jag är i stressigaste slutredigeringen med den. Och dessutom släpps tredje delen i min barnboksserie om Ebbe och mamma nu, så tyvärr hinner jag inte ägna mig åt något nytt projekt även om jag är ivrig att komma igång.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
När jag arbetar så tänker jag mest och jag tillbringar kort tid framför datorn förutom i slutpetet med en bok. Förr var jag ensam med tre barn varav ett hade ett handikapp, jag hade så ont om skrivtid fast jag försörjde oss alla på journalistik. Då tränade jag mig på att skriva i huvudet, helt färdigt med skiljetecken och allt, för att sedan bara sätta mig framför datorn och skriva i rasande fart. Det fungerar fortfarande.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Tyvärr är den lite i skuggan. Det är synd för många missar riktiga godbitar till böcker.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Vilken bestseller som helst. Tänk att ha pengar nog att få fullständig skrivro!
Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem