Hej Månadens medlem, vem är du?

Den frågan ställer jag mig själv ofta. En mamma, sökare och berättare. En andlig själ i mänsklig kropp som försöker förstå det här märkliga med att vara människa.

Hur gick det till när du började skriva?

Jag har skrivit sedan jag var barn. Startade en egen tidning när jag var 10-11. Den hette Rädda Biafrabarnen. Jag och mina kamrater gjorde några ex av min mammas blomsterkataloger, de enda tidningar jag fick klippa ur och så skrev jag ur mig min förtvivlan över de svältande barnen man såg på TV. Vi sålde tidningarna i grannskapet och skänkte pengarna till Radiohjälpen. Under samma tid frågade min fröken, Edda Nilsson, mig om jag ville skriva en pjäs till luciafirandet på skolan då föräldrarna skulle komma. Jag skrev en om den riktiga Lucia, men fick ta bort detaljerna kring den tortyr hon fick utstå, det där med utstuckna ögon. Eftersom jag alltid hade längtat efter att själv bli framröstad som klassens lucia, men hade aldrig fått en enda röst, förutom min egen, skrev jag in en scen där jag själv kom inskridande som Lucia. Det blev lite apart, men jag njöt.

Som vuxen slutade jag skriva och hamnade i reklambranschen. Tror att jag var för rädd för att misslyckas i min akademiska och dömande familj. Under 40-årskrisen skiljde mig och började skriva igen och då som journalist. Några år senare var jag olycklig nyhetsreporter på Expressen. Jag gick till en astrolog som sa: ”Du ska skriva böcker. Innan dess kommer ingen att ta dig på allvar. 2005 debuterade jag med Millans äventyr. På den vägen är det.

Nämn en bok, din egen eller någon annans, som har stor betydelse för dig.

Häxan och lejonet av C. S. Lewis. När jag läste den insåg jag att det var där i Narnia jag hörde hemma. Det var den riktiga världen, inte den jag levde i på Värmlandsgatan 16 i Katrineholm. Det fanns en annan värld full av magi. Till den kunde jag alltid ta mig.

När började du känna dig som en författare?

Det var nog när jag blev medlem i Författarförbundet, men ibland känner jag mig fortfarande tveksam. Förr sa jag att jag var journalist och författare. Nu har jag ändrat ordningen till författare och journalist.

Varför tycker du att man ska vara med i Bult?

För där kan man ställa frågor och alltid få kloka svar. Och så kan man lära av varandra. Det känns fint.

Vilka frågor är viktiga för dig att Författarförbundet driver?

Jag kan inte säga någon speciell. Jag tycker de jobbar jättebra. Har aldrig känt att den där frågan skulle de inte driva. Däremot tycker jag att tidningen är lite för pretentiös. Den känns onödigt dyr …

Berätta något om dig som inte många vet.

Mina Millanböcker är en stark försköning av min barndom. Jag växte upp i en mycket dysfunktionell familj. I böckerna gjorde jag om mina föräldrar till så mycket roligare, bättre och snällare människor än de egentligen hade förmågan att vara. Pappa var alkoholist och våldsam, mamma var vek och undflyende. Vi var tre systrar som for ganska illa. Det var skönt att göra om dem, tror att det läkte många sår. Nyligen berättade jag detta för en vän. Hon tyckte jag skulle skriva ”the true story”. Det intressanta är att de finns de som läst mellan raderna och som förstått ändå.

Hur länge har du varit medlem i Bult?

Det vet jag inte. Förmodligen sedan jag gick med i Författarförbundet.

Fotograf: Peter Carlsson

………………………………………………………………………………………………………..
Barn- och ungdomslitterära sektionen Bult

Bult är sektionen för författare av barn- och ungdomslitteratur inom Sveriges Författarförbund. Av Författarförbundets närmare 3 500 medlemmar är ca 800 anslutna till Bult.

Det var i april 2023 som Bult började presentera en månadens medlem. Samtliga presentationer finns här.