Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Simon Sorgenfrei och är docent i religionsvetenskap och föreståndare för IMS – Institutet för forskning om mångreligiositet och sekularitet vid Södertörns högskola. Jag är aktuell med boken ”De kommer att vara annorlunda svenskar”. Berättelsen om Sveriges första muslimer (Norstedts).

Vad utmärker dina böcker?

Jag har huvudsakligen skrivit akademiska böcker och alla har behandlat religiösa uttryck utifrån ett religionsvetenskapligt perspektiv. Eftersom jag är islamforskare har mycket av det jag skrivit legat samhällsdebatten nära, samtidigt som jag själv inte velat skriva debattböcker. Jag hoppas därför att  mina böcker utmärks av att de tar sig an ofta laddade ämnen på ett balanserat och sakligt sätt. Något annat jag eftersträvat, även i rent akademiska produktioner, är att det jag skriver ska vara tillgängligt och inte erbjuda onödigt stort motstånd för läsaren.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Det kommande, det som ligger i framtiden, har alltid störst betydelse. När jag är färdig med en bok bleknar den liksom bort. Tyvärr. Det skulle vara roligt att liksom kunna gå runt och njuta av det arbete man lagt ned, men för mig – som för många andra, inbillar jag mig – är det arbetet man är mitt uppe i eller har strax framför sig som är roligast och viktigast. ”De kommer att vara annorlunda svenskar”. Berättelse om Sveriges första muslimer, betyder mest för mig nu eftersom den inte kommit ut ännu. Den är också lite extra betydelsefull för mig, eftersom det är mitt första försök att skriva en riktigt bred bok. Ambitionen har varit att presentera grundforskning på ett sätt som ska kunna intressera och attrahera en större läsekrets. Det har gjort det extra roligt att arbeta med texten eftersom jag fått hitta nya vägar att gestalta exempelvis teori- och metodval, i stället för att skriva fram dem i explicita avsnitt. Just på grund av att jag arbetat mer med stilen än i mina tidigare böcker är den väl också mer utlämnande och personlig, antar jag.

Varför skriver du sakprosa?

För många år sedan, när jag fortfarande var doktorand, läste jag Deborah Cadburys bok Dinosauriejägarna. Den handlar om den brittiska paleontologins och geologins framväxt under 1800-talet. Berättelsen fascinerande mig på flera sätt och inte minst var det inspirerande att läsa om hur de brittiska paleontologerna arbetade. Först forskade de (grävde fram något dinosaurieskelett och analyserade det) och producerade en akademisk artikel eller forskningsrapport, därpå skrev de en bredare populärvetenskaplig bok eller artikelserie och sedan reste de ut på föreläsningsturné och presenterade sina rön för en intresserad allmänhet innan de tog tag i nästa forskningsprojekt. Så tycker jag att vi borde arbeta! Att skriva sakprosa är ett bra sätt att kommunicera forskning till intresserade utanför akademin. Det är också en väg att nå dem som kan vara intresserade av ett ämne utan att ha några större förkunskaper, ungefär som Cadburys bok var ett sätt för mig att närma mig 1800-talspaleontologi…

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Ja, nu har jag ju redan nämnt Cadbury. På senare år har jag läst en del både av och om Carl von Linné och jag tycker att han var mycket fascinerande och inspirerande som vetenskapsman och författare. Samtidigt som Linné satte värde i att skriva kortfattat och exakt, hade han ett både sinnligt och målande språk. Genom Systema naturæ presenterade han en metod som fick brett genomslag och ledde till ett enormt medborgarforskningsprojekt som kan sägas pågå än idag. Redan på hans tid började människor runt om i Sverige och Europa att upptäcka och artbestämma både växter och djur med hjälp av det system Linné introducerat och idag bidrar amatörer över hela världen till artdatabanker och andra resurser viktiga för såväl forskning som för allmänhet. Otroligt inspirerande. Jag inspireras också av skönlitterära författare, så klart. I min senaste bok har jag hämtat inspiration från en massa svenska författare som Karin Boye, Per Anders Fogelström, Gustaf Adolf Lysholm, Astrid Lindgren, Stieg Trenter…

Vad skriver du på just nu?

Hmm, lite olika grejer. Faktiskt också olikt vad jag skrivit tidigare…

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Mina arbetsdagar ser väldigt olika ut. Jag håller en hel del föredrag och föreläsningar och leder seminarier och webbinarier, både på och utanför Södertörns högskola. Inom ramarna för IMS har vi en hel del kontakter med departement, myndigheter, regioner, kommuner runt om i landet om nästan dagsaktuella frågor. Samtidigt pågår de mer långsamma och långsiktiga forskningsprojekten. Utifrån kan nog mina dagar ofta upplevas som splittrade, men jag trivs bra med att växla både arbetsuppgifter och tempon. Nu när det är vår brukar jag också försöka arbeta utomhus, speciellt sådana dagar jag kan ägna mig åt att läsa och skriva.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Som ovan. Jag trivs bra med att röra mig mellan olika stämningar och arbetsuppgifter. På mitt kontor har jag klistrat upp ett litet citat från den svenska konstnären Ivan Aguéli: ”Växling i arbete innebär vila.” Om man blir trött på en uppgift kan man byta till en annan…

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Den verkar väl ganska stark? Författare som Nina Burton och Magnus Västerbro, för att bara nämna några exempel, har ju ett stort genomslag med sina böcker. Jag tycker det är synd, emellertid, att det mer sällan är forskare själva som når ut brett med sina resultat. I stället är det ofta journalister som bearbetar forskningsstudier till uppskattade sakprosaböcker. Sedan några år har Södertörns högskola ett samarbete med Norstedts förlag kring en sorts ”författarskola för akademiker”. Ambitionen är att hitta effektiva former för fler akademiker att skriva en bredare sakprosa. Det skulle gynna både lärosätena och den läsande allmänheten om fler forskare fick ge ut stilmedveten sakprosa på större, allmänutgivande förlag!

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Jag har en bok av Annemarie Schimmel liggande på skrivbordet bredvid mig just nu, As Through a Veil. Mystical Poetry in Islam. En sådan bok skulle jag vilja vara lärd nog att kunna skriva. Det kommer nog tyvärr aldrig att ske…

Fotograf: Magnus Liam Karlsson

………………………………………………………………………………………….

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.