Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Anna Lytsy, bor i lägenhet i Stockholm och i ett 1700-talshus på östra Gotland, är journalistutbildad i botten och har en master i berättande, skriver både facklitteratur (av alla möjliga slag) och skönlitteratur. Har genom åren (även) skrivit ett antal böcker på uppdrag för att försörja mig, men då alltid om ämnen som också intresserat mig.

Vad utmärker dina böcker?

Att många av dem handlar om svåra saker, kanske? Om mänskligt lidande av något slag. Om hur vi ska stå ut med det, hur vi kanske kan förstå det. Vad det skulle kunna vara.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Alla, eftersom de hänger ihop. En del av dem handlar om den berömda elefantens svans, och en del om snabeln, eller ett öra – men alla handlar ytterst om samma elefant, som utgörs av det livslånga projekt som visat sig vara mitt, och som handlar om att förstå, och även skriva om, vissa saker. En del böcker, särskilt sådana jag gjort på uppdrag, har fungerat som en utbildning i det ena eller andra, som det senare visade sig att jag behövde ha för att skriva något annat. De böcker som betyder mest för mig känslomässigt är de (fortfarande) refuserade/outgivna, eftersom de är mina bästa, i vilka jag grävt djupast och/eller sträckt mig längst åt något håll.

Varför skriver du sakprosa?

För att jag skriver. Ämnet ger formen, och allt som inte är skön- är ju fack- eller sak-.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Jag blir inspirerad när jag blir imponerad. Jag gillar verkligen när jag läser något, oavsett genre, och känner att ”Herregud, det där hade jag verkligen inte kunnat göra själv”. Jag älskar också när något, oavsett genre, är utanför boxen på riktigt, det vill säga inte bara något säkert kort, innehållsligt eller litterärt eller på något annat sätt, som flörtar lite med att gå över det-man-kan-tro-att vi-alla-är överens-om-gränsen så att det pirrar lite i magen på marknadsavdelningen på förlaget, utan som gör det. Det vill säga att läsa någon som, på ett intelligent och logiskt tänkt och skrivet sätt, har kommit fram till något som inte överensstämmer med hur de flesta ser på/tänker om/uttrycker saken.

Vad skriver du på just nu?

Min senast utgivna bok är en tegelsten på Norstedts Juridik, som jag gjort ihop med advokat Christina Bergenstein och som handlar om föräldraalienation (FA), som är en form av psykisk barnmisshandel och innebär att barn förmås ta avstånd från en förälder som de har en anknytning till utan att det föreligger några sakliga skäl för avståndstagandet som beror på den andra förälderns påverkan. Det finns mycket kunskap, även forskning, om FA utomlands, men inte här. Den här boken ska komma ut i en ny upplaga snart och jag har ägnat vintern åt att plocka in en massa ny forskning i den, som kommit sedan jag researchade sist.

Nu, när jag är i stort sett klar med det, ska jag fortsätta med vad jag tror är den på sitt sätt intressantaste bok jag någonsin kommer att skriva: för snart åtta år sedan blev min partner in everything (min sambo, Cecilia) mycket allvarligt sjuk. Hon låg inlagd på sjukhus, tidvis okontaktbar, och läkarna fruktade för hennes liv. När hon plötsligt en dag kunde kommunicera igen visade det sig att hon, enkelt uttryckt, hade varit med om en extremt långvarig och djupgående nära döden-upplevelse. Cec och jag har ägnat den mesta tiden efter detta åt att på alla sätt, tillsammans, researcha vad det egentligen var som hände. I somras var alla mina frågor slut. Det går uppriktigt talat inte att be om något mer om man intresserar sig för det slags ämnen jag gör. Hur ser en vanlig arbetsdag ut?Eftersom våra X antal barn och bonusbarn nu alla är vuxna (nåja) och även den yngsta precis utflyttad finns det ingenting i vårt praktiska liv (heller) som är vanligt längre. Cec och jag är fria, och eftersom våra liv och våra respektive skapande verksamheter är samma sak så följer vi bara med i det som uppenbarar sig att vi ska göra och gör det och vill inget annat.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Det ger sig av sig självt: jag fördjupar mig i något, och skriver sedan om det tills jag behöver gräva ner mig och fördjupa mig i något annat för att komma vidare, då gör jag det.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Jag har ingen överblick, men en känsla av att det ser bra ut. Så fort jag stöter på något någonstans som verkar intressant så beställer jag det till närmsta bibliotek både i Stockholm och på Gotland, så det är ett flöde, det finns mycket att läsa (även om en hel del är på engelska). Däremot saknar jag kvalificerade recensioner, eller texter över huvud taget, om många av de här kvalificerade böckerna. Mycket av det i mitt tycke allra intressantaste förefaller inte skrivas om alls.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Finns det någon annan människas liv jag gärna hade levt i stället för mitt eget – nej.

Foto: Cecilia Mellberg

………………………………………………………………………………………………………..

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.