Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss

Jag heter Emma Leijnse och jag arbetar som reporter på Sydsvenskan i Malmö. Det ämne jag bevakat klart mest de senaste tio åren är skol- och utbildningsfrågor.

Vad utmärker dina böcker?

Jag har skrivit tre reportageböcker på temat utbildning, fast med olika utgångspunkt. De är väldigt journalistiska böcker på så vis att de är skrivna i reportageform, där man utöver de mer teoretiska delarna i texten också möter människor. Eftersom jag skriver i en dagstidning så kan jag inte förvänta mig att läsarna har några specialkunskaper; jag måste skriva så att även den utan förkunskaper förstår. Det arbetar jag mycket med också i böckerna.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Jag tror nog Fördel kvinna, en bok som kom 2017 och som handlar om könsskillnader i utbildning, varför tjejer har bättre resultat än killar i skolan, varför kvinnor utbildar sig mer än män, och vilka följder det får i samhället. Jag väljer den för att jag lärde mig så mycket av att skriva den, och för att själva skrivandet fick mig att se på frågan på ett annat sätt än jag gjort tidigare.

Varför skriver du sakprosa?

Det började faktiskt med att en förläggare på Natur & Kultur frågade om jag ville skriva en reportagebok om skolan. Om han inte knuffat igång mig så hade det nog inte blivit några böcker. Sen har jag insett att en bok kan få ett helt annat genomslag än tidningsartiklar – och jag vill ju att folk ska diskutera skolan, som är ett enormt viktigt ämne.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Marit Kapla och hennes Augustprisvinnande Osebol inspirerade mig starkt. Jag läser en del skönlitteratur och kan bli förälskad i språket, som Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol. Annars bär jag med mig den korta novell som brukar tillskrivas Hemingway och som i sin helhet lyder: ”For sale: baby shoes, never worn.” Den påminner mig om vikten av att lämna utrymme för läsarens tankar.

Vad skriver du på just nu?

Ett större reportage för tidningen, på jobbet. Utanför jobbet försöker jag låta bli att skriva just nu. Jag tycker att det mest arbetsamma med att skriva en bok är det sista finslipandet innan den är färdig. Jag har precis varit igenom en sådan period och nu behöver jag vila ett tag.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag pratar med människor i telefon, ibland träffar jag dem också. Sen skriver jag vad de säger. Jag söker mycket information, på nätet, i myndighetsrapporter eller från forskning. Ofta hör folk av sig om saker de tycker att jag borde skriva om. Det går åt en del tid att svara dem.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Researchen gör jag ofta på min fritid medan jag jobbar som vanligt. Men till skrivandet försöker jag avsätta mer sammanhängande tid och är tjänstledig en månad eller två åt gången för att komma in i det ordentligt.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Jag har ingen aning. Jag har bara näsan i mitt eget skrivande. Men för egen del märker jag att förskottet har minskat och de planerade upplagorna likaså.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Den frågan passar jag på. Jag har läst en massa fantastiska böcker och det räcker med att de finns: jag behöver inte ha skrivit dem själv. Men en väldigt intressant fackbok som jag kan rekommendera är Tänka – snabbt och långsamt av Daniel Kahneman, psykolog och nobelpristagare i ekonomi.

Fotograf: Lars Dareberg

…………………………………………………………………………………………….

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.