Konferencierer och moderatorer under dagen var Anders Rydell, författare och chefredaktör för Författaren, och Vesna Prekopic, författare och Författarförbundets vice ordförande.

Första akten

Förbundsordförande Anja Gatu höll ett inledningstal som återges i i sin helhet längst ner på den här sidan.

I det första panelsamtalet diskuterades ljudbokens ekonomi. Ljudböckerna hittar nya målgrupper för litteraturen och genererar nya pengar för bokbranschen – men vart tar pengarna vägen? Erik Wikberg presenterade sin rapport Hur påverkas författarnas villkor av den pågående digitaliseringen?, skriven på uppdrag av Författarförbundet och i vilken det tydligt syns att det främst är i återförsäljarled som tillväxten i branschen skett de senaste åren. Vad detta innebär för förlag och författare, och i längden för litteraturen, diskuterades sedan av förbundsordförande Anja Gatu, ekonomie doktor och rapportförfattareb Erik Wikberg, Bookbeats vd Niclas Sandin, och Norstedts förlagschef Håkan Bravinger. Samtalet modererades av Anders Rydell.

Anja Gatu, Erik Wikberg, Niclas Sandin, Håkan Bravinger och Anders Rydell.

Dramaten har ordet var nästa punkt i programmet. Skådespelaren Melinda Kinnaman läste en text om kärlek av den fängslade svensk-eritrianske författaren Dawit Isaak.


Melinda Kinnaman

Andra panelsamtalet handlade om bibliotekens roll för demokratin. Samtidigt som det övergripande syftet med biblioteken, enligt bibliotekslagen, är att de ska ”verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” läggs bibliotek ner, bibliotekarier hotas och författarbesök avbokas. Vad behövs för att biblioteken ska stå starka i demokratins tjänst? Åsa Wikforss, filosof och ledamot i Svenska Akademien; Sebastian Lönnlöv, författare, litteraturkritiker och doktorand i litteraturvetenskap; Balsam Karam, författare och före detta bibliotekarie kunde konstatera att det är en resursfråga. Det satsas helt enkelt inte tillräckligt mycket på biblioteken. Och detta går på tvärs inte bara mot bibliotekslagen, utan också mot att biblioteken kommit att bli en av få gemensamma mötesplatser – för barn som behöver läxhjälp eller bara någonstans att vara, för vuxna som nekas tillträde till caféer och liknande samlingsplatser. Det blev också en diskussion om det kulturkrig som utbrutit sedan politiker släppt sakfrågor till förmån för värderingsfrågor. Paneldeltagarna uppmanade publiken att använda sig av sina bibliotek i större utsträckning. Samtalet modererades av Vesna Prekopic.

Balsam Karam

Aya Kanbar avslutade första akten med att läsa ur sin diktsamling Aftongata.

Andra akten

AI och språket var rubriken på andra aktens första samtal. Regeringen har presenterat nästa steg i Sveriges nationella AI-strategi, där satsningen på en svensk språkmodell framhålls som en nationell angelägenhet. Vad betyder detta för den översatta litteraturen och översättarna som profession? Hur ska litteratur särskiljas från text? Är AI ett hot mot språket eller en utveckling av det? Medverkande var Daniel Gustafsson, författare och översättare; Patrik Hadenius, språkvetare, författare och verksamhetsledare för Språkmuseet; Johanna Haegerström, ansvarig förläggare för utländsk litteratur på Albert Bonniers förlag; Rickard Domeij, doktor i datorlingvistik och språkteknologiansvarig på Språkrådet.

Här konstaterades att översättningarna, främst översatt engelsk litteratur, minskat de senaste åren, delvis till följd av att många föredrar att läsa på originalspråk. Huruvida viss litteratur översätts av AI i större utsträckning än annan litteratur diskuterades utifrån den gängse (?) uppfattningen att enklare litteratur också är enklare att maskinöversätta. Men vad är egentligen enklare litteratur? Om chic lit avses, så är den inte enklare att översätta, för ju mer mänsklig närvaro (dialoger, kärlek, sex) det är i texten, desto svårare blir det för AI. Johanna Haegerström förklarade att hon som förläggare numera kan få AI-översatta manus för att göra bedömningen om manuset ska ges ut på svenska, men i så fall i översättning av en människa. Någon i panelen påtalade att AI inom till exempel sjukvården används för att förbättra vården, göra den säkrare, medan AI inom litteraturen tvärtom försämrar resultatet – eftersom syftet är att skära ner kostnaderna. Att redigera en AI-översatt litterär text tar för den delen så pass lång tid att det många gånger skulle ha blivit kostnadseffektivare att låta en människa göra arbetet från början. Anders Rydell modererade samtalet.

Efter samtalet om AI och språket äntrades scenen av Dramatenskådespelarna Hannes Meidal och Aurora Larsson som bjöd på ett utdrag ur Misantropen.

Anders Rydell, Rickard Domeij, Daniel Gustafsson, Johanna Haegerström och Patrik Hadenius.

Ur Misantropen. Aurora Larsson i rollen som Célimène och Hannes Meidal i rollen som Alceste.

Litteraturens framtid, dagens sista panelsamtal, handlade om hur förutsättningarna för ett litterärt ekosystem ser ut i praktiken. Vilka konsekvenser har tidigare politiska beslut haft på dagens situation, vilka beslut behövs framåt och hur påverkas litteraturlivet av vilka som vinner valet i höst? Medverkande var Andreas Johansson Heinö, statsvetare och förläggare Timbro; Karin Pettersson, kulturchef Aftonbladet; Sverker Sörlin, idéhistoriker och författare, och Lotta Lundberg, författare och krönikör Svenska Dagbladet. Här lades flera konkreta förslag fram på hur litteraturen kan stärkas: dubblera litteraturstödet, inför fasta bokpriser, se till att det blir fler bokhandlare, inför karenstid på tryckta böcker.  Samtalet modererades av Vesna Prekopic.

Sverker Sörlin, Lotta Lundberg, Karin Pettersson, Andreas Johansson Heinö och Vesna Prekopic.

Anders Cullhed, professor i litteraturvetenskap och ledamot i Kungliga Vitterhetsakademien, avslutade dagen med ett tal om att ingenting föds ur ingenting och gav åtskilliga exempel på vilken litteratur som fötts ur vilken och vilket enormt nätverk litteraturen utgör.

Anders Cullhed.

Anja Gatus inledningstal

Litteratur. Denna oändliga kraft. Den som kan vända upp och ner på allt vi tog för givna sanningar, få regimer att störta och människor att skilja sig. Den som formar oss som individer fast utan en given form, för genom litteraturen blir vi fritt tänkande självständiga varelser, och som på så sätt dessutom bygger vårt samhälle underifrån, ett robust samhälle, där litteraturen är ett vaccin mot totalitära idéer.

Vladimir Putin försöker förstöra språket i såväl Ukraina som Belarus. I Iran kallas Evinfängelset för universitetet, för det är där alla författare sitter. Och Donald Trumps listor på förbjuden litteratur blir allt längre.

Ibland kan det låta som att det vi skapar inte har något kommersiellt värde. När kulturbudgeten hålls nere för att något som benämns som mer akuta problem behöver finansieras i första hand. När royaltyavräkningen kommer och det står exakt hur många – eller få – kronor jag som skrivit boken får per konsumerat exemplar. När vi försöker få upp biblioteksersättningen med några ynka ören samtidigt som en tillfällig höjning av rotavdraget kostar staten över fyra miljarder.

Men så står vi inför det största teknikskiftet sedan internets genombrott. Och då är plötsligt det vi skapat guldet. Så värdefullt att de globala techbolagen kastar sig över det och vågar chansa på att de gigantiska upphovsrättsbrott de gör sig skyldiga till inte kommer bli kostsammare än vinsten de gör på att använda det som vi skapat, det allra innersta som vi formulerat med omsorg.

Idag ska vi diskutera litteratur utifrån olika teman, och kanske verkar det som att dessa teman inte har med varandra att göra. Men det har de. De är alla viktiga förutsättningar för att litteraturen ska må bra och vara stark, för att vi som skapar den ska kunna verka och för att det litterära ekosystemet ska fungera.

Det talas om läskris, kris för den översatta litteraturen, demokratikris och hot mot yttrandefriheten. För allt detta behöver vi politik. Vi jobbar med något av det allra mest grundläggande i samhället, särskilt i tider som dessa, med politisk oro och hotade demokratier. Och trots det så lyser litteraturpolitiken med sin frånvaro. Jag brukar säga att det enda våra medlemmar vill är att få möjlighet att arbeta. Att få skäligt betalt, förutsägbara ersättningssystem, transparens och delaktighet.

Litteraturens kraft – viljan att berätta och längtan efter att ta del av andras berättelser – är stark. Den har överlevt sedan mänsklighetens uppkomst. Varken totalitära regimer, undermåliga ersättningssystem eller teknikskiften har lyckats förstöra den kraften. Den är för stark. Och det är en tröst.

Men just eftersom den är så stark så vet vi vilken potential litteraturen har, när den får rätt förutsättningar. När författare och översättare tillåts arbeta, med skäliga ersättningar och utan krav på censur eller anpassningar. När språket får leva och frodas. Och när litteraturen når människorna. Det är då det händer. Inom oss. Och utanför oss.

………………………………………………………………………………………………………………………………………
Litteraturens dag arrangerades för första gången 2022 på Intiman i Stockholm. 2024 genomfördes den för första gången på Dramatens Lilla scen.