Intresset har ökat för att lyssna på true crime, kolla på dokumentära filmer – och att läsa biografier och andra berättelser som skildrar verkligheten. Men hur sant måste det vara för att få kallas dokumentärt och sakprosa?
Att skriva fram en berättelse där precis allt är faktagranskat och försett med källhänvisning riskerar att bli torrt och själlöst. För en författare är det lockande att fylla i de vita fläckarna med egna antaganden om färgen på gardinerna och vad berättelsens huvudpersoner tänker. Har sakprosaförfattarna börjat låna för mycket från skönlitteraturen? Eller är det helt enkelt nödvändigt för att engagera läsarna? Var går gränsen mellan sanning och hittepå? Finns det ens en gräns?
Mer blodfyllda och blommiga fackböcker lockar fler bokläsare. Och att läsarna ska bli fler, det vill väl alla?
Medverkande
Ingrid Carlberg, ledamot av Svenska Akademien, har bland annat skrivit Pillret om industrin bakom de antidepressiva medicinerna och biografier om Raoul Wallenberg och Alfred Nobel. I höst kommer hon med en bok om världen som politisk teater.
Henrik Berggren är historiker och har skrivit om andra världskriget och spanska inbördeskriget, Olof Palme och Dag Hammarskjöld.
Anna Jungstrand, litteraturvetare och Sveriges första professor i sakprosa, inleder samtalet som modereras av Beata Hansson, ordförande i sakprosasektionen Minerva.
När: Onsdag 19 april kl 18.00
Var: Restaurang Cirkeln i ABF-huset (1 tr), Sveavägen 41 i Stockholm. Baren är öppen för dig som under samtalet vill dricka ett glas och äta en bit.
Arrangör: Författarförbundet/Minerva i samarbete med ABF Stockholm.
Fri entré. Välkomna!
Samtalet är en del av Sveriges Författarförbunds föredragsserie Hela Sveriges Litteraturscen som dyker upp på olika håll i landet med scensamtal om litteratur.