Grethe Rottbölls artikel på Dagens Nyheter Debatt 2024-01-22

”Det är en mörk regnig decembereftermiddag. Julhandeln är i full gång. Jag är på väg till en manifestation med anledning av att de tre Lidingöpolitikerna Suzanne Liljegren (L), Daniel Larsson (S) och Patrik Sandström (MP), har väckt en motion i kommunfullmäktige om att den svensk-eritreanske medborgaren Dawit Isaak ska få torget utanför Eritreas ambassad uppkallat efter sig.

Ett namnlöst tog ska från och med nu heta Dawit Isaaks frihetstorg. Det betyder att varje dag när ambassadpersonalen korsar torget påminns de om de brott som deras president Isaias Afewerki dagligen begår.

Jag har själv beslöt ambassaden många gånger under åren. Varje tisdag har Sveriges yttrandefrihetsorganisationer lämnat ett brev till Afewerki där vi vädjat om att släppa vår svenske medborgare fri eftersom han ju inte gjort något annat än kämpat för yttrandefriheten i sitt tidigare hemland.

Självklart måste han få återvända till Sverige. Det är här han har sin familj. En familj som väntat på honom varje dag i 22 år. Barnen har hunnit bli stora och vet inte riktigt vad en pappa är, hur en pappa känns eller hur man pratar med en pappa.

Vi som ska prata förutom politikerna är initiativtagaren Erik Larsson från Reportrar utan gränser, Elisabeth Löfgren från Stödkommittén Free Dawit, Kurdo Baksi och jag själv.

När det blir min tur att ställa mig under gatlampans sken för att tyda bokstäverna på min medhavda papperslapp inser jag att de andra redan sagt det jag tänkt säga. De har berättat för åhörarna om vikten av att genom namngivningen lyfta fram yttrandefriheten i en tid då endast 14 procent av världens länder räknas som fullvärdiga demokratier.

De har nämnt platsen utanför Rysslands ambassad som nu heter Fria Ukrainas plats. Och de har berättat om vad Dawit Isaaks gärning betytt för yttrandefriheten. Inte bara för Eritrea utan också för alla oss som lever i demokratier. De har också tydliggjort att det lilla ordet bör inte behöver ställa sig i vägen och påpekat att namngivningen skulle bli en stolthet för Lidingöborna. Och kanske den droppe som slutligen urholkar stenen som gör att Afewerki låter Dawit resa hem igen.

I mitt tal räcker att jag beskriver henne, den lilla flickan som korsar frihetstorget med sin mamma. ”Dawit Isaak, vem är det?”. Och mamman som berättar om Dawit, hans kamp och hur bra vi har det som får leva i en demokrati.

Det gick inte som vi tänkt, man hann aldrig besluta om Dawit Isaaks frihetstorg.

Men ikväll, den 22 januari, hoppas jag varenda en i kommunfullmäktige röstar för Dawit Isaaks frihetstorg på Lidingö.

Grethe Rottböll,
ordförande Sveriges Författarförbund”