Grethe Rottbölls och Kurdo Baksis debattartikel i Expressen på Fängslade författares dag den 15 november 2020:

”Att fira kanelbullens dag är enkelt. Alla bagerier runtom i landet doftar av nybakade bullar. På Facebook delar vi vitt och brett våra fikastunder och gillar vad vi ser. Men medan fikastunden genererar 90 likes får stödet till en fängslad författare kanske tre. Det är inte så konstigt. För vad gör man med sin vanmakt? Hur kan vi påverka de pågående yttrandefrihetsbrotten i Turkiet, Kina, Ryssland och Belarus?

Faktum är att många av oss i Sverige både kan och gör det. Vi kan inte frige en svensk författare som sitter fängslad i Kina men vi kan ”frige hans ord.” Det gör bokförlaget Kaunitz-Olsson både en och två gånger som givit ut Gui Minhais diktsamling Jag ritar en dörr på väggen med fingret. I dagarna utkommer den även som ljudbok. Expressens kulturchef Karin Olsson och elva andra kulturpersonligheter läser var sin dikt.

Men problemet är att det stora flertalet inte är informerade eller har tillräcklig kunskap.  Och det är just därför yttrandefriheten även hos oss lever farligt. Den kan mycket lättare än vi tror låta sig inskränkas. Att vi inte märker det eller förstår vikten av att värna den är en början.

Mindre än två timmars flygresa härifrån pågår ett helt folks kamp mot en självutnämnd diktator. Flera av våra medborgare har flytt länder där ett yttrande kan bestraffas med fängelse och tortyr. Två av våra svenska medborgare sitter fängslade för yttrandefrihetsbrott.

Vi behöver visa världen och våra medborgare vad vi står för, att vi tror på yttrandefriheten och tar strid för den på alla sätt vi kan. Även om vi inte alltid är konsekventa som i handeln med Kina så är vår övertygelse att de flesta av oss gärna tar ansvar för den om de bara vet hur.

Ett Yttrandefrihetens hus skulle både manifestera och lära ut det vi tror på. En byggnad inte bara med ett historiskt innehåll som skulpturen vid Berzelii park som minns Raoul Wallenberg utan fylld med inormation och uppgifter om hur världen ser ut i dag. Vad som just nu pågår. Här finns Dawit Isaaks fängelsecell där man kan sitta i några minuter för att försöka förstå det omöjliga: hur det skulle vara att sitta fängslad i snart 7000 dagar.

Här finns bilder på utgrävningarna på alla de som mördats under Stalintiden. Bevis på att det Ryssland inte vill erkänna faktiskt har skett. Alla de fynd den nu fängslade historikern Jurij Dmitrijev arbetat med för att delge de släktingar vars anhöriga mördats. Här finns självklart Gui Minhais dikter, en redogörelse för Kinas brott, en vägg med alla de författare och journalister som just nu sitter fängslade under den yttrandefrihetsfientlige Erdogan. Här finns upprop för dem som vill skriva under och vykort med adresser för den som vill sända en värmande hälsning till en fängslad författare. Här hålls självklart seminarier, föreläsningar och samtal.

Mitt i staden ska Yttrandefrihetens hus stå. Kanske finns den redan, byggnaden.  Turister kan göra besök, skolor kan komma, det är bara att slinka in. Och så stoltheten över att tillhöra ett land som Sverige där ingen sitter fängslad för sina åsikters skull. Ett land där vi inte gömmer undan utan tvärtom tillför den kunskap och insikt som behövs för att vi alla tillsammans ska kunna sätta värde på det vi har och våga förändra världen till det bättre.

Vår förhoppning är att våra fängslade författare ska komma hem till ett Sverige där vi vidtagit nödvändiga åtgärder som visar att deras kamp för yttrandefriheten inte varit förgäves.

Grethe Rottböll
Ordförande i Sveriges Författarförbund

Kurdo Baksi
Författare”

Fängslade författares dag

Världen över sitter hundratals författare, journalister och bloggare fängslade för brottet att sätta ord på människors tankar och drömmar. Den 15 november varje år påminner PEN med flera runtom i världen om kampen för hotade författare och för det fria ordet.