Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är född 1949 i ett hem fullt med böcker. Mamma blev bibliotekarie i 50-årsåldern efter 25 år som hemmafru. Hon läste mycket för oss barn. Pappa var advokat och hade helst velat läsa litteraturhistoria. Men han fick inte det för sin far. Om vår pappa hade fått bestämma själv hade nog vår familj sett helt annorlunda ut.
Vad utmärker dina böcker?
Jag har skrivit två egna böcker och varit redaktör för fem antologier. Antingen handlar de om barn och barnkultur eller om annan kulturhistoria, typ sjömanskläder, radion som sällskap eller den senaste om multiinstrumentalisten Kjell Westling.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Vad säger barnen? Atlas 2015. Där skriver jag om mina erfarenheter av att intervjua barn som reporter och producent på Sveriges Radio. Den är särskilt viktig för mig. Den lever fortfarande. Jag föreläser och ordnar workshops runt om i landet kring bokens tema. Boken är unik får jag ofta höra. Den är både en handbok för de som vill intervjua och samtala med barn i professionella sammanhang och ett inlägg i en diskussion om vad vi har för barnsyn i dagens samhälle. Egentligen skulle jag ha doktorerat på Stockholms dramatiska högskola på samma tema men det blev en bok istället. Det är jag väldigt glad för. En bok får ju oftare en helt annan spridning än en doktorsavhandling.
Varför skriver du sakprosa?
Det har varit helt naturligt för mig som journalist. Har ännu inte drömt att skönlitteraturen skulle vara något för mig. Men en kan ju aldrig veta.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Men hjälp! Det finns så många. Agneta Pleijel. Kristina Lugn. Göran Greider.
Vad skriver du på just nu?
Jag skriver faktiskt några korta prosatexter om en flicka vars mamma låg i grönsakslandet och betade spenat när hon väntade barn. Barnet skulle bli starkt och kapabelt tänkte mamman. Spenatflickan.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Eftersom jag hittills har byggt mina egna böcker på intervjuer så gör jag dem först, transkriberar och kompletterar sedan med andra källor. Därefter skriver jag. Som redaktör för antologier blir det mer research i början för att hitta de bästa författarna till de teman som jag vill ha med i boken. Istället för eget skrivande blir det diskussioner med författarna och redigering av deras texter som gäller. Väldigt kul arbete. Min strävan är att alla texter ska vara lätta och spännande att läsa. Alla, det vill säga även ungdomar i högstadiet, ska kunna läsa mina böcker. Språket står så klart i centrum.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige i dag?
Vet inte så mycket om dess ställning. Men kul att det har blivit i professur på Linnéuniversitetet. Bra jobbat av Författarförbundet.
Finns det någon annan författares bok du gärna hade skrivit?
Det finns det säkert, men lite av en omöjlig fråga så mitt svar är nix!
Foto: Anders Petersen
Läs tidigare Månadens medlem-intervjuer här.