Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag heter Julia Sörensen Tuvesson och arbetar som kokboksförfattare och matinspiratör. I grunden är jag etnolog med ett stort intresse för mathistoria och populärkultur, vilket har inspirerat hur och vad jag skriver om. Allt började med att jag startade en blogg och ett Instagramkonto, kallat Tuvesonskan, under min mammaledighet där jag skrev om vad jag lagade till middag. Det var på pricken tio år sedan nu och sedan dess har det blivit fem kokböcker, en himla massa blogginlägg, reseguider, en talkshow och historiska matlagningskurser.

Vad utmärker dina böcker?

Alla mina böcker försöker på något sätt lösa ett vardagsproblem. I min första kokbok, Plåtmat, presenterar jag en ny måltidsmodell, som ett alternativ till den klassiska tallriksmodellen. Jag kallar den för plåtmodellen och i fyra enkla steg lär läsaren sig att laga god, enkel vegetarisk vardagsmat i säsong. Alla mina böcker har mängder av recept – men även en hel del text som är tänkt att inspirera läsaren till att vilja börja laga mat på sådant som de redan har hemma i skåpen! Sänka tröskeln helt enkelt.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Tomat Tomat, utan tvekan. Det var min fjärde kokbok och jag skrev den som ett kärleksbrev till den råvara som har format mig såväl kroppsligt som identitetsmässigt. Den är fylld av matminnen och berättelser. För mig är den som ett tidsdokument över alla de människor som jag älskat, våra möten och samtal. För mig var skrivandet av den boken också ett sådant uppvaknande – att maten betyder så mycket mer för mig än vad jag tidigare hade reflekterat över.

Varför skriver du sakprosa?

Jag har nog alltid drömt om att skriva. I alla fall arbeta med böcker på något sätt. Både min pappa och min farfar skrev. Farfar skrev science-fiction och pappa skrev militärhistoria. Att mat blev mitt område var egentligen bara en slump, jag halkade in på det och sedan var jag fast. Jag är så oerhört tacksam att Norstedts upptäckte mig och lät mig skriva om precis vad jag ville – och hur jag ville.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Jag har framförallt två matskribenter som inspirerar mig otroligt mycket. En av mina absoluta favoriter är Laurie Colwin. Jag upptäckte henne efter att jag hade skrivit min tredje kokbok och hennes sätt att prata om mat, minnen och identitet fick mig att bli helt uppslukad. Den andra är Elizabeth David. Hennes En omelett och ett glas vin tänker jag ofta på.

Vad skriver du på just nu?

Just nu skriver jag på skolarbete som jag har halkat efter med. Jag bestämde mig för att göra klart mina masterstudier i etnologi och måltidshistoria så på senare tid har jag lagt allt mer tid på det akademiska och mindre på annat. Det har varit en skön paus. Kanske tar jag upp det kreativa skrivandet igen, men då får det bli något annat än den typen av böcker jag har skrivit tidigare. Jag behöver göra något nytt!

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

För många, många år sedan (jag tror det var precis i början av mitt eget frilansliv) läste jag hur Ingmar Bergman lade upp sina arbetsdagar. Det inspirerade mig något så vansinnigt och när barnen var små och stressen var ständigt påtaglig försökte jag arbeta enligt devisen: skriv på förmiddagen, samla inspiration på eftermiddagen. Gå till biblioteket, läs tidningar, kolla film, prata om film, prova nya råvaror, drick kaffe med vänner! När barnen blev större var det svårare att hålla igång denna rutin, men jag drömmer fortfarande om mina Bergmandagar och hoppas att de kommer igen.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag skriver lite hela tiden och försöker hitta något slags balans mellan arbetsro och kreativitet. Allt som inspirerar mig skriver jag ner, stort som smått. Jag hörde tidigt i min karriär att jag måste väcka min kreativitet istället för att vänta in den för annars kommer jag aldrig få något gjort. Och just mina anteckningar gör att jag i alla fall kommer igång varje dag. I ärlighetens namn lägger jag betydligt mer tid på research än på skrivandet. Researchandet är det roligaste för det är fortfarande i drömstadiet. Skrivandet hamnar snabbt i… dömstadiet. Och det är något jag försöker arbeta med.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Givetvis! Mängder. Men den som jag tänker på först är Stamsteder av Anders Højberg Kamp och Johannes Jacobsen. För det första är den ett sådant praktexemplar och för det andra måste det ha varit ett helt otroligt kul projekt att arbeta med.

Foto: Miriam Preis

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer. Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.