Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag kommer från Höganäs i Skåne. Nu bor jag i Stockholm men jobbar i Göteborg, med en teknikhistorisk avhandling på Chalmers och som redaktör på tidskriften Glänta. Min avhandling handlar om hur man historiskt har arbetat med datorer i Sverige. Min bakgrund är dock inom teknisk fysik och idéhistoria, och det är i skärningspunkten mellan dessa båda ämnen som mina böcker utspelar sig. Jag är en spretig person: jag är teoretiskt lagd men blir ändå lugn av att tillverka smycken eller binda blomkransar, jag har alltid varit fascinerad av både språk och matematik, och jag pendlar ständigt mellan olika städer.

Vad utmärker dina böcker?

Det är väl framför allt blandningen mellan naturvetenskap och humaniora. Det är naturvetenskapliga teman jag dras till, men jag tycker ofta att de rent naturvetenskapliga beskrivningarna är lite tråkiga. Så mina böcker handlar om naturvetenskap och matematik utifrån filosofiska, historiska eller existentiella perspektiv. Jag skriver mer essäistiskt prövande än populärvetenskapligt förmedlande. Och så skriver jag ofta på ett personligt sätt.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Jag har ju bara skrivit två, och av dem är det definitivt den första, Skönheten i kaos, som betytt mest. Att få ge ut en bok överhuvudtaget var en stor sak – jag pluggade till civilingenjör när jag började skriva den och såg inte mig själv som en blivande författare. Men den boken öppnade upp så många nya möjligheter för mig, och ändrade riktningen för mitt yrkesliv. Jag insåg att jag tyckte det var roligare att skriva än att forska, och att det trots allt skulle kunna gå att hanka sig fram som författare.

Varför skriver du sakprosa?

För att det är ett roligt sätt att utforska frågor och teman jag är intresserad av. Så fort jag börjar förklara avancerade eller abstrakta fenomen på ett enklare, mer konkret sätt så inser jag att jag själv behöver lära mig mer om dem. Att skriva böcker är för mig ett sätt att dyka ner i ett visst kunskapsområde och verkligen reflektera kring vad det betyder. Och sen är det väldigt roligt att förmedla sin egen fascination kring hur en del av världen är beskaffad till andra läsare, som kanske får upp ögonen för ett nytt kunskapsfält.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Jag läser mycket romaner, och mina största läsupplevelser är nog från skönlitteraturen. Jag tycker till exempel Lina Wolff lyckas balansera mellan det absurda och det vardagliga på ett fint sätt i sina böcker, och hon tar sig an kontroversiella ämnen på deras egna villkor, utan att ensidigt ta ställning eller sudda ut nyanserna. När jag skrev min senaste bok som handlar om matematikern Emmy Noethers liv och verk, inspirerades jag av Sarah Bakewells genreöverskridande biografier, som blandar filosofi med vetenskapshistoria och personlig essäistik.

Vad skriver du på just nu?

Just nu skriver jag på min avhandling, som förhoppningsvis ska bli färdig snart! Den handlar om två datacentraler kopplade till Försvarets forskningsanstalt, och undersöker hur programmering och andra datorpraktiker växte fram där och blev till yrken med olika status. Eftersom min bok Emmys teorem dessutom gavs ut nyligen, är mina nya bokidéer än så länge vaga och oformulerade.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Det är väldigt olika. När jag är i Stockholm kan jag ha ganska fria dagar, som inbegriper flera timmars obruten skrivtid. Då försöker jag ofta utnyttja det genom att fokusera på ett större skrivprojekt. Andra dagar bryts tiden upp av olika saker: möten, telefonsamtal, mail, småsaker som behöver fixas. Och när jag är i Göteborg har jag ofta ingen tid alls för fritt arbete, utan springer bara från det ena mötet till det andra. Men det är å andra sidan väldigt socialt.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Jag tycker om att skriva i långa sjok, med fokus helt och hållet på texten. Därför försöker jag ofta hålla isär research och skrivande, så att jag har vissa dagar när jag mest läser eller kollar upp grejer, och andra dagar när jag skriver koncentrerat. Sen går det inte alltid att få till, för ibland när man skriver fastnar man ju och måste kolla upp mer omfattande grejer. När jag verkligen fastnar brukar jag ta hjälp av någon – ofta är det lättare (och roligare) att prata med någon som verkligen kan det man själv undrar över än att försöka ta reda på det på egen hand.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Jag upplever att det finns en rädsla i förlagsvärlden att fackböcker ska sälja dåligt, och det gör att fackboksförfattare uppmuntras att skriva så lättillgängliga eller samtidsdebattiga böcker som möjligt. Det riskerar att göra böckerna lite ytliga och slarviga, och det tror jag inte ökar försäljningen. Sakprosans värde ligger ju i motsatsen: till skillnad från på kultursidorna kan man i en fackbok skriva djupt och nyanserat om ett mer tidlöst ämne. Sådana böcker tror jag folk vill läsa – och de borde få större utrymme i media.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Nej, det tror jag inte. Jag har aldrig upplevt att någon har snott mitt ämne, så att säga. Men om jag skulle säga någon bok så skulle det nog vara en roman – kanske för att jag skulle vilja skriva en roman någon gång men är osäker på om jag kan göra det. En roman som jag verkligen inte hade kunnat skriva själv, men gärna hade skrivit i ett alternativt universum, är Marguerite Duras En fördämning mot Stilla havet.

Foto: Viktor Gårdsäter

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer. Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.