Hej Jane Morén, Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag har alltid många idéer och projekt på gång och har skrivit och skapat bilder sedan jag var 6-7 år. Men jag debuterade sent för jag lönearbetade från det jag var 16 år och var även ensamstående mamma i många år. Studerade också i många år då barnen var små. Då gick jag hela gymnasiet, högskola till examen och även andra utbildningar. Det var även under de åren jag utvecklade mig som fotograf. Den vägen kom jag senare in i redaktionsarbete. 2007 debuterade jag skönlitterärt. Poesi har jag alltid skrivit, och under många år var jag estradpoet.

Vad utmärker dina böcker?
Det är nog språket och tonen. Jag letar efter kontraster och bilder i orden, som när jag jobbar som fotograf. Till det har jag ett underifrånperspektiv, jag tycker om att berätta om sådant som befinner sig vid sidan av och i skugga.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Foto: Belinda Morén

Svår fråga eftersom jag vid varje slutförande av bok oftast är på väg in i nästa. Till stor del släpper jag det som varit.

Varför skriver du sakprosa?
Det är intressant, man lär sig mycket under tiden man letar fakta och det man skriver känns angeläget.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Oftast är det författare som lyckas ta med läsaren dit där de är och det behöver verkligen inte vara långt bort. Nu direkt kommer jag att tänka på journalisten Maciej Zaremba och hans reportage om Skogen. Bild är mycket viktigt i ett berättande, både bild rent konkret men också att berätta med bilder i orden.

Vad skriver du på just nu?
Jag skriver på en bok om kvinnor som hade en stark gemenskap på ett semesterhem som fanns i över 80 år. De kämpade för att bevara hemmet, men förlorade kampen.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Dagen börjar alltid med en kopp kaffe. Några timmar senare är det frukost och så ut med hunden. Min bästa tid är gryningen, och ibland även sen kväll. Jag har behov av att vara helt ostörd, helst ska jag ha känslan av att hela stan sover, bara jag är vaken.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag tycker det är jobbigt att leta fakta när man stöter på problem, inte hittar och det tar tid. Överhuvudtaget att leta efter saker jag inte hittar stressar mig. Att skriva, det är det jag tycker om. Den perioden är underbar!

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Jag är inte så insatt att jag kan ge någon analys, men jag tror att det kommer finnas efterfrågan. Vi kommer behöva ännu mer sakprosa, bland annat för att täcka upp för tidningarnas minskade resurser för fördjupade reportage.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Nej, jag har inte ens tänkt så. Det någon annan berättar kan inte jag berätta. Jag kan bara berätta det jag ser och upplever, på mitt sätt. Men jag skulle gärna samarbeta med en annan författare i sakprosaberättandet, överhuvudtaget mer samarbete, att skriva är ett ensamt arbete. Säger jag, fastän jag precis sagt att jag behöver total ostördhet. Det är väl två delar av mig, den ena som kräver tystnad för att kunna höra texten inuti mig i skrivprocessen, den andra som upplever ensamheten när jag stiger ut ur det där universumet.

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från månadens medlem.