Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är född 1976 i Szczecin, Polen, men har bott i Sverige sedan december 1981. Jag växte upp i Jönköping (egentligen Huskvarna), gjorde värnplikten i Eksjö och studerade filosofi, svenska och historia vid Linköpings universitet. Jag hann även med en termin vid universitetet i Gdansk. Studierna avslutades med en magisterexamen i historia och en gymnasielärarexamen. Efter drygt fem år som gymnasielärare bytte jag bana och är sedan 2007 anställd i Försvarsmakten. På fritiden umgås jag med frun och barnen, pysslar med huset och, givetvis, läser och skriver.

Vad utmärker dina böcker?

Eftersom jag skriver fackböcker med populärhistorisk ambition så hoppas jag att mina böcker förmår förmedla kunskap och perspektiv om historiska skeenden på ett sätt som kan tilltala de flesta med ett grundläggande intresse för det förflutna. Få människor har ju intresse av att studera arkivdokument, vilket jag ofta gör under min faktainsamling. Med tanke på att jag ofta skriver om Polens historia så har jag inga andra alternativ. Det finns inte mycket skrivet om polsk 1900-talshistoria på svenska. Få svenska historiker har någonsin satt sin fot i ett polskt arkiv. Framför allt är det min avsikt att skriva god historia, inte goda historier.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Ett svårt val men min bok om Förintelsen, I skuggan av Auschwitz, betraktar jag som min viktigaste, särskilt eftersom den tar upp aspekter som är omskrivna i historievetenskaplig litteratur men kanske inte fått ett gediget fotfäste i ett allmänt historiemedvetande. En sådan omständighet är att Förintelsen i sin helhet är svår att greppa om man inte känner till vad nazityskarna planerade och genomförde i tyskockuperade Polen.

Varför skriver du sakprosa?

Av två skäl: viljan att folkbilda och fantasilöshet. Om jag kan bidra med kunskapsförmedling som ökar folks möjligheter att orientera sig i samtiden så är jag nöjd. När man skriver skönlitteratur, även sådan som baseras på ”sanna” händelser, behövs fantasi och det saknar jag. Ett tillägg här, jag kan uppskatta romaner i historiegenren men det är till syvende och sist ändå skönlitteratur, det vill säga, ett uttryck för författarens fria tolkningar och fantasier. Jag höjer alltid på ögonbrynen när folk hänvisar till historieromaner som om de vore historisk sakprosa.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Att skriva handlar framför allt om att mejsla fram en egen berättarstil och att förfina den. Den ambitionen underlättas om man läst mycket, och det har jag gjort. I mina bokhyllor hemma finns verk av historiker som Dick Harrison, Peter Englund, Antony Beevor, Niclas Sennerteg, Niklas Zetterling, Norman Davies samt polska historiker. Samtliga har gett mig olika impulser, såväl om hur böcker bör skrivas som hur de inte bör skrivas. En som gjort stort intryck på mig är den framlidna historieprofessorn Lars-Olof Larsson som skrivit om bland annat vasatiden. Han var inte enbart oerhört kunnig utan också en fullkomligt briljant facklitterär författare som behärskade konsten att förmedla historia på fängslande sätt. Hans sakprosa är elegant men aldrig pretentiös.

Vad skriver du på just nu?

Jag arbetar på en biografi om juristen Hans Frank som under 1930-talet var Hitlers juridiska rådgivare, försvarsadvokat åt nazistiska ligister och senare generalguvernör över tyskockuperade Polen under andra världskriget. Han var en på flera sätt fascinerade individ: intelligent, språkbegåvad, kulturellt förfinad och samtidigt en skoningslös nazistisk byråkrat som plundrade Polen och sanktionerade massmord på polacker samt utrotning av polska judar. Hur förenade han sitt intresse för konst och litteratur med beslut som skapade misär och död för polsk civilbefolkning? Efter kriget dömdes han i Nürnbergrättegången och hängdes 1946.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

En dag under en skrivperiod är allt annat än glamorös: jag går upp tidigt på morgonen och lägger mig sent vilket innebär att jag arbetar ungefär tio-tolv timmar om dagen, med pauser och kanske något träningspass i hemmagymmet samt umgänge med familjen. Det finns inget mysterium bakom mina långa skrivpass, bara grundligt förarbete, dvs, månader av inläsning, anteckningar, minneslappar och en detaljerad tidslinje/disposition över ämnet. Detta gör att jag aldrig drabbas av skrivkramp när jag väl fått upp ångan. Som jag ser det är skrivkramp bara en ursäkt för undermåliga förberedelser och otydliga målsättningar.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

För mig är det två processer som oftast sker i en given ordningsföljd, det vill säga först systematiska studier av litteratur (vetenskaplig, populärhistorisk) och arkivdokument. Detta sammanställs i reflektioner och slutsatser. Redan i inhämtnings- och bearbetningsfasen gör jag noteringar om vad och hur vissa fragment av information kan passa in i den större berättelsen jag utformat. Det som sedan återstår av researchen under skrivprocessen kan vara verifieringar eller kompletteringar. Däremot följer jag nästan alltid min ursprungliga disposition.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Trots att utgivningen minskat på senare år så ges det fortfarande ut initierade böcker i många olika ämnen, exempelvis tack vare förlag som Historiska Media. Sen har konkurrensen från andra medier ökat men ett välskrivet och sakkunnigt verk slår trots allt det mesta, enligt mig i alla fall. Det som är trist är att få böcker recenseras i tidningar. Jag ser gärna ett ökat recenserande av kvalitativt slag, det vill säga som utmanar författaren på sakliga grunder och som lockar till läsning.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Bloodlands. Europe between Hitler and Stalin av Timothy Snyder.

Foto: Caroline Szulc

………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer. Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.