Foto: Ekaterina Lukoshkova

Den engelska dramatikern och diktaren William Shakespeares (1564–1616) sonetter speglar läsarens egna liv och begär och ger upphov till ständigt nya tolkningar. Tova Gerge översätter från engelska och franska och Shakespeares Sonetter (Nirstedt/litteratur) är det största översättningsarbete hon har gjort hittills. Tovas omfattande efterord handlar om Shakespeares liv och litteratur, och om hur översättandets arbete löper parallellt med kärlekens.

Vad var det som gjorde just Sonetter intressant att översätta?

De här mer än fyrahundra år gamla texterna säger så mycket om förälskelsens potential att rubba verkligheten och vända ut och in på tiden. Jag får svindel av att skrida in i dem. En viktig del av detta är hur rim, rytm och andra språkmönster bidrar till meningsskapandet. Förbindelser på kors och tvärs gör att man hittar nya nyanser varje gång man läser.

Sonetterna är ickelinjär litteratur.

Jag vill också säga något om den (samhällsstruk-)tur som gjort Shakespeare tillgänglig för just mig. Jag mötte sonetterna på högstadiet, gymnasiet och universitetet. Ingen av mina lärare serverade auktoritära förklaringar av vad Shakespeare egentligen menar. Istället gav de oss verktyg för att själva läsa: genom tolkande samtal, högläsning, översättningsövningar och eget sonettskrivande. Jag gavs en kroppslig erfarenhet av att sonetterna tillhör mig, och alla andra.

Vad var mest utmanande i arbetet med att översätta boken till svenska?

Shakespeare gillar att leka med ord som ”wit”, ”eye” eller ”love”. De är korta, mångbottnade och därför tacksamma att återkomma till. Men när de inte har en lika tät motsvarighet på svenska blir det svårt. Ta ”love”, ett enstavigt ord som är både substantiv och verb. Min svenska översättning har på detta ords plats flera tvåstaviga ord: kärlek, älskling, kära, älska. I sonett 40 använder Shakespeare ”love” tio gånger på fjorton rader. Jambisk pentameter, som är sonetternas versmått, innehåller tio stavelser per rad. Det blir inte många stavelser kvar åt resten av orden om man vill bevara all denna kärlek.

Beskriv om det fanns något ord eller uttryck i boken där du fick kämpa lite extra för att hitta en bra lösning på svenska?

Många frågar hur det var att översätta sonett 18, den som börjar ”Shall I compare thee to a summer’s day?” Det är en sonett som måste ha översatts till svenska tusentals gånger, av allt från gymnasieelever till proffs. Det hade varit spännande att läsa alla versioner…

Mitt största problem var valet mellan att ha sommardag som rimord på första raden, eller att ha andra ”ag”-rim som jag gillade på rad sex och åtta. Jag försökte med en miljard olika varianter. Sedan tänkte jag: för dem som inte känner till sonett 18 är den tematiska och musikaliska helheten viktigare än någon enskild rad. De som däremot känner till sonett 18 har råd med lite motstånd: de har ju originalet i sitt huvud (samt tillgång till en stor mängd andra svenska översättningar).

Jag översatte därför till slut första raden med den retoriska frågan: ”Om jag ser sommardagen i din form?” Därmed ansluter jag mig till en läsart där ynglingen blir dikten: ett återkommande motiv hos Shakespeare, som ständigt försöker övervinna döden med litterära verkningsmedel..

Vad är det bästa med att jobba som översättare?

Att få läsa en bra bok så himla djupt. Att få uppleva hur den andras nedpackade tankar, tekniker och erfarenheter kan gå från svårgripbara till självklara. Det där underbara ögonblicket när det klickar och man känner yes, nu har jag fattat och jag vet dessutom hur jag ska förmedla det. (Om man översätter sonetterna får man dock ofta känna den känslan väldigt många gånger för ett och samma ställe…)

Omslag: Moa Schulman