Hej Anne Adre Isaksson, Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Är väl framför allt journalist. Det visste jag redan som liten att jag skulle bli – det fanns inga andra alternativ för mig. Det är skrivandet som jag inte kan leva utan – inte att göra det stora scoopet. Jag har under åren framför allt varit redaktör för fack-/organisationstidningar inom områden där jag själv haft stort engagemang, men även för personaltidningar. Jag är stockholmare och älskar storstaden men har också behov av lugnet på landet. Sedan många år bor jag i norra Roslagen där jag får odla mina naturintressen med hundar och hästar i fokus. Intressen som fyller mina dagar både på fritiden och i arbetet. Det jag främst skriver om är hästar – avel och forskning.

Vad utmärker dina böcker?
Förhoppningsvis väcker de en lust och glädje hos hästtokiga och lässugna barn. Det var den lusten jag ville väcka med mina böcker. Jag hoppas att de är en väg till både lärande och läsande.  Böckerna innehåller båda fakta och pyssel samt skönlitterära berättelser.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Det var nog den första eftersom min dröm om att ge ut en bok blev verklighet då. Jag var så stolt och glad.

Varför skriver du sakprosa?
Jag är journalist och kommunikatör och drivs av en stark vilja att lära ut/upplysa/berätta. I mitt journalistiska arbete skriver jag många vetenskapliga artiklar och att skriva böcker om hästar, för barn, känns så självklart på nåt sätt – två starka intressen som kan mötas i en och samma skapelse.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Oj, det är svårt att plocka ute någon enstaka. Jag har alltid läst så mycket. Läslusten väcktes nog av min far som var en fantastisk sagoberättare. Han läste böcker för mig, eller hittade på egna fantastiska sagor. Glömmer dem aldrig! Att få somna till hans berättelser var en gåva! Och jag har alltid haft ett stort behov av att skriva, uttrycka mig. Hade som mest 17 brevvänner när jag växte upp, och kunde försvinna bort i brevskrivandet hur länge som helst. Men visst – Per-Anders Fogelström var en stor favorit.

Vad skriver du på just nu?
Ingenting i bokväg just nu. Jobbar med min journalistik och bär på några bokidéer som behöver mogna lite till. Men har alltid min anteckningsbok i närheten där jag kan skriva ner sånt som jag uppfylls av.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
I dessa coronatider är ingenting sig likt … Och sedan några år tillbaka hoppar jag in och vikarierar på en förskola när jag har för lite jobb. En fantastisk kontrast till mitt vanliga arbete. Barnen berikar – och så får jag arbetskamrater. Jag som i nästan hela mitt yrkesverksamma liv suttit ensam hemma på mitt kontor och skrivit. Det är en härlig känsla. Men alla mina dagar börjar med en lång skogspromenad med Solo, min engelska springer spaniel. Då kan tankarna flyga fritt, då dyker det upp formuleringar som jag brukar prata in i telefonen. När jag kommer tillbaka hem fixar jag mig en kopp kaffe och sen är det arbete som gäller. Det är intervjuer som ska bokas in och det är reportageresor som ska göras. Det är hårt arbete – finns inte utrymme för något annat när manusstopp ska hållas.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag skriver böcker om mitt stora intresse. Mycket av researchen sker ”alldeles gratis” i allt jag lär mig och lärt mig under alla år och i den dagliga hanteringen  och samvaron med min islandshäst Tindur, som min senaste bok också handlar om. Det känns som en stor lyx att få skriva om det som ligger en själv så nära.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Att jobba extra på förskola har gett mig en insikt i hur viktig sakprosan är för barnen. Och hur mycket de uppskattar den typen av böcker. Jag fylldes av sådan glädje när jag en dag på förskolan satte mig i soffan bredvid ett barn, som satt med ”paddan” i knät. Hon var inne på Pollyglutt, där många böcker finns inlästa för just barn i förskolan. Och hon lyssnade på en av mina böcker! ”Jag lyssnar ofta på den hemma också”, sa hon. Jag tror att sakprosans ställning kan stärkas ännu mer för just barnen. Och att den kan locka dem in i böckernas värld.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Njaaää … kommer inte på något exempel, men har sett flera fotoböcker som jag gärna hade velat göra, eftersom jag fotograferar mycket själv och har tagit alla bilder till mina egna böcker. Men jag drömmer mer om vilka böcker jag själv vill göra framöver.