Genom sitt expertorgan Biblioteksrådet och dess ledamöter samt Sveriges Författarförbunds (SFF) representant i Nationella Skolbiblioteksgruppen (NSG) har Författarförbundet mycket god överblick och kunskap om biblioteksfrågor och utvecklingen av biblioteksverksamheter. Förbundets bibliotekspolicy tar sin utgångspunkt i UNESCO:s folkbiblioteksmanifest. Där slås det fast att folkbiblioteken är till för alla oavsett ålder, språk, nationalitet, religion eller samhällsklass och att folkbibliotekens huvuduppgifter är att verka för läskunnighet, information, utbildning och kultur. Folkbiblioteken stärker informations- och yttrandefriheten och är en förutsättning för demokratin.
Författarförbundet verkar för att garantera den basverksamhet som folkbiblioteken bedriver samt för en likvärdig biblioteksstandard i hela landet. Författarförbundet verkar också för och bevakar skolbibliotek liksom läs- och litteraturfrämjande insatser. Arbetsplatsbibliotek, sjukhusbibliotek med flera ingår i Biblioteksrådets bevakningsuppdrag.
Vid såväl folk- som skolbibliotek verkar förbundet för att bokbestånden och annan biblioteksservice på minoritetsgruppernas språk ses över, även i kommuner där antalet företrädare för dessa grupper inte är stort. Motsvarande bör även gälla litteratur på andra språk än de nationella minoritetsspråken och för grupper som inte har svenska som modersmål.
Viktiga förändringar inom biblioteksområdet har de senaste åren beslutats av riksdagen.
Bibliotekslag och biblioteksplaner
Den 1 januari 2014 började en ny bibliotekslag (2013:801) gälla som förtydligar bibliotekens demokratiska uppdrag vad avser kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Lagen lyfter också fram prioriterade grupper för folk-och skolbiblioteken. Det handlar om personer med funktionsnedsättning, nationella minoriteter och personer med annat modersmål än svenska. Författarförbundets remissyttrande var omfattande och flera av de påpekanden förbundet framförde lyftes in i förslaget till ny bibliotekslag.
En aktuell biblioteksplan ska tas fram i varje kommun och gälla alla bibliotek. Idag saknar 66 % av alla folk-och skolbibliotek en aktuell biblioteksplan, enligt KB:s statistik, trots att en aktuell plan är ett verktyg för medborgarna, beslutsfattarna och bibliotekspersonal. En biblioteksplan gör det möjligt att följa upp och utvärdera bibliotekens verksamhet. Kungliga biblioteket ska i sitt nya uppdrag utvärdera planerna. På deras hemsida står: KB ska särskilt ansvara för /…/den uppföljning som myndigheten ska göra tillsammans med de regionala biblioteksverksamheterna och kommunerna av hur de biblioteksplaner som kommuner och landsting antar i enlighet med bibliotekslagen (2013:801) har utformats och hur de används.
Läs- och litteraturfrämjande insatser
Riksdagen beslutade den 12 december 2013 om läs- och litteraturfrämjande insatser med anledning av propositionen ”Läsa för livet”. Dessa syftar till att öka medborgarnas möjligheter att delta i och påverka utvecklingen av det demokratiska samhället. De nationella målen har fastställts av riksdagen:
Alla i Sverige ska, oavsett bakgrund och med utgångspunkt i vars och ens särskilda förutsättningar, ges möjlighet att utveckla en god läsförmåga och ha tillgång till litteratur av hög kvalitet. För att nå det övergripande målet ska statens samlade insatser syfta till:
- att läsförmågan förbättras jämfört med i dag
- att fler än i dag regelbundet tar del av både fack- och skönlitteratur, och
- att kunskapen om läsningens betydelse för utbildning, bildning och delaktighet i samhällslivet ökar jämfört med i dag
Författarförbundet är positivt till insatserna. Det är viktigt att tillräckliga resurser tillförs för genomförandet och att befintliga verksamheter och erfarenheter av dessa tas tillvara. Bland förbundets medlemmar finns stor kunskap i dessa frågor.
Den nya Skollagen som började gälla den 1 juli 2011 stadgar bl.a. att varje skolenhet ska ha tillgång till skolbibliotek.
Folkbiblioteken
Folkbiblioteken får genom ”Läsa för livet” och den nya bibliotekslagen ytterligare kvalitetskrav att leva upp till. Folkbiblioteken ska vara tillgängliga för alla och anpassade till användarnas behov. Folkbibliotekens utbud av medier och tjänster ska präglas av allsidighet och kvalitet och stimulera läsning och tillgång till litteratur. Bibliotekens arbete ska främja barn och ungas språkutveckling och stimulera till läsning. Den nya lagens syfte och ändamålsparagraf är central för folkbibliotekens uppdrag.
§2 Syfte och mål
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning.
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgängligt för alla.
Uppsökande biblioteksverksamhet
Att bedriva uppsökande verksamhet utanför bibliotekets lokaler, att flytta ut biblioteket i samhället utgjorde en betydande del av folkbibliotekens modernisering under 1960- och 70-talen. I början av 1970-talet hade alla kriminalvårdsanstalter biblioteksservice, hälften av kommunerna bedrev Boken-kommer-verksamhet, på 58% av vårdinstitutioner av olika slag fanns ett bibliotek, det fanns 355 sjukhusbibliotek i landet och ett stort antal kommuner startade arbetsplatsbibliotek. Tanken var att genom uppsökande arbete skulle biblioteken medverka till att fler kunde delta i samtal och möten och därmed bidra till demokratins utveckling. Att bedriva bibliotek på arbetsplatser var en av de främsta landvinningar folkbiblioteken gjorde under den här perioden.
Bilden ser helt annorlunda ut i dag. Av den uppsökande verksamheten är det barnbibliotekens arbete som är en fast etablerad del av folkbibliotekens dagliga arbete i landet. För övriga är det inte så. Under trycket av de senaste decenniernas stora omvärldsförändringar – med bland annat hårda ekonomiska åtstramningar i kommunerna, organisatoriska omvälvningar, omkastningar av politisk fokus, en kraftigt förändrad mediemarknad med åtföljande ändrade medievanor – har den uppsökande verksamheten inom folkbiblioteken sjunkit tillbaka till en situation som påminner om den som rådde före 1970-talet.
Den nya bibliotekslagen liksom satsningarna på läs- och litteraturfrämjande stärker emellertid kraftigt bibliotekens möjligheter att utveckla bibliotekens arbete och den uppsökande verksamheten. Arbete med innovativa idéer, utveckling av metoder, förändrings- och utvecklingsarbete på biblioteken med fokus på litteratur-och läsfrämjande kommer att behöva utgöra en del av satsningarna framöver med referens till den nya lagens skrivningar om tillgänglighet, demokrati och skyldigheter gentemot alla medborgare inklusive prioriterade grupper.
Läsfrämjande verksamhet för läsovana vuxna
Författarförbundet anser att läsfrämjande insatser måste få ett varaktigt ekonomiskt stöd. De av regeringen slopade KIA-medlen (medel för Kultur i arbetslivet) bör ersättas av ett långsiktigt ekonomiskt stöd till läsfrämjande insatser för läsovana vuxna i syfte att möjliggöra att verksamheten strategiskt kan planeras och byggas ut.
Författarförbundet vill visa på de goda erfarenheter som finns av arbetsplatsbibliotek. Ett exempel är de s.k. vägkrogsbiblioteken (för närvarande 10 stycken). Ett annat exempel är den läsfrämjande verksamhet som bedrivs genom LO-fackens grupp för läsfrämjande åtgärder, där Författarförbundet medverkar. Ett viktigt forum är Läs-för-mig pappa kurser i samverkan med ABF, där pappor tillsammans med sina arbetskamrater introduceras till att läsa böcker för sina barn.
Det krävs målmedvetna insatser för att läsovana ska komma till biblioteket. Författarförbundet anser att argumentet att läsovana på eget initiativ kan uppsöka folkbiblioteken och t ex delta i bokcirklar inte är verklighetsanpassat. Folkbibliotekens verksamhet, bokcirklar, författar- och översättarbesök i skolan m.m. – alla åtgärder för läsande är behövliga. Samtidigt visar erfarenheten att många läsovana aldrig besöker bibliotek, de känner sig främmande där. För läsovana vuxna är arbetsplatsbiblioteken en avgörande faktor som gör skillnad. Tyvärr har majoriteten av kommunerna lagt ner den uppsökande verksamheten där arbetsplatsbiblioteken ingår. Det återstår att se vilken betydelse de läs- och litteraturfrämjande insatserna inom ramen för Läsa för livet kan få i stort och särskilt för läsovana vuxna. Författarförbundet anser att viktiga erfarenheter och kunskap från exempelvis de läsfrämjande insatserna för LO-medlemmar bör utgöra en viktig bas att utgå från vid utformningen av insatserna. Erfarenheterna från de läsfrämjande insatserna för LO-medlemmar har tydligt visat att:
- Böcker till utlån ska finnas på arbetsplatsen. Även daghem och barnavårdscentraler är viktiga utlåningsstationer,
- Ljudböcker har fått ett stort genomslag. På många arbetsplatser kan man lyssna på en bok medan man utför arbete.
- Aktiva bokombud, dvs. arbetskamrater som introducerar böcker är de bästa bokförmedlarna, eller andra som man har förtroende för. Här spelar mötet med vår tids arbetarförfattare/samhällsskildrare en viktig roll.
- Författare som själva varit ute i produktionen blir viktiga förebilder.
- De böcker som förmedlas till arbetsplatsbibliotek ska vara en blandning av skön-, fack- och barnlitteratur och ska finnas tillgänglig både som pappers- och ljudböcker.
Skolbibliotek
Skollagen från 2011 föreskriver att varje skolenhet ska ha tillgång till ett skolbibliotek. Men lagen säger inget om bemanning. Lagen är ett steg i rätt riktning, men ännu har över 7 % av alla skolelever inte tillgång till skolbibliotek över huvud taget. Hälften av alla skolelever saknar tillgång till ett bemannat skolbibliotek, enligt KB:s statistik.
I den nya bibliotekslagen utgör skolbiblioteken en del av det allmänna biblioteksväsendet. I och med att den nya bibliotekslagen också omfattar skolan innebär det att §2, syfte och ändamålsparagrafen också gäller skolbiblioteken. Läs paragrafen under rubriken ”Folkbiblioteken”. Även lagtexten om prioriterade grupper omfattar skolbiblioteken. Den lyder:
Prioriterade grupper
4§ Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättning, bland annat genom att utifrån deras olika behov och förutsättningar erbjuda litteratur och tekniska hjälpmedel för att kunna ta del av information.
§5 Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska, bland annat genom att erbjuda litteratur på
1. de nationella minoritetsspråken
2. andra språk än de nationella minoritetsspråken och svenska, och
3. lättläst svenska
Författarförbundet anser att alla elever har rätt till välutrustade skolbibliotek bemannade med för ändamålet välutbildad personal och öppettider i enlighet med skoldagen. Skolbiblioteket utgör en viktig del av skolans pedagogiska verksamhet. Finns ingen personal kan inte skolbibliotek som begrepp gälla. Då är utrymmet snarare att definiera som ett bokrum.
Författarförbundet ser behov av ökade insatser för att stimulera skolbibliotekens uppgift som verksam del av skolans pedagogiska uppdrag, bland annat genom att:
- säkerställa den professionella kompetensen inom skolbibliotek genom att skapa en särskild utbildning för skol- och lärarbibliotekarier. Insatsen kan gärna åstadkommas genom ett samarbete mellan lärarutbildningen och bibliotekarieutbildningen.
- tydligt uttala att skolbiblioteket är en resurs för skolans hela kunskapsuppdrag vilket bör inbegripa litteratur och läsfrämjande åtgärder inom skolans alla kunskapsområden.
- öka insatserna för skolbiblioteken även inom folkhögskolorna.
Nationell överblick
En nationell bibliotekspolitik kan ännu inte sägas vara för handen, även om de senare årens beslut vad avser biblioteken pekar i rätt riktning. Kungliga biblioteket har tilldelats ett samordnings- och utvecklingsansvar för hela den svenska bibliotekssektorn. Uppdraget innebär bland annat att utöva nationell överblick, att främja samordning, att fördela bidrag och att samla in statistik.
Kunskapscentrum/nationellt råd
Författarförbundet anser att ökad samverkan mellan alla aktörer som har fokus på det allmänna biblioteksväsendet och litteraturen kan bidra till en mer samlad och praktiskt inriktad nationell bibliotekspolitik. Författarförbundet vill lyfta frågan om bildandet av ett nationellt kunskapscentrum alternativt ett nationellt råd där den allmänna biblioteksverksamheten med litteraturen är representerad liksom forskning inom berörda områden och att aktuell utbildning inom bibliotek, pedagogik och litteratur också är representerade. Rådet ska ges ett statligt uppdrag och finansiering. En utredning om hur ett sådant råd kan arbeta bör tillsättas.
Nationellt institut
Författarförbundet ser ett tydligt behov av ett oberoende, nationellt institut för inhemsk och översatt litteratur, läsande och litterär gestaltning vars uppgift bl.a. bör vara att på olika sätt stödja bibliotek, skolor, elever och lärare. Exempel på liknande institut/centrum finns i olika delar av världen, Centre National Du Livre i Frankrike, Centre for the Book i Sydafrika, Centre for Book Culture i USA och National Book Centre i Rumänien – för att nämna några stycken.