Debattartikel publicerad i Dagens Nyheter, 2020-11-20 på dn.se, 2020-11-21 i papperstidningen
Lagom till förra årets bokmässa i Göteborg, skrev vi debattartikeln Därför är ljudboken en fråga om makt (DN 25/9 -19). Vi frågade oss på vems villkor förändringarna i det litterära fältet och på den svenska bokmarknaden ägde rum. Vem styrde och vem följde? Dagen efter var Storytels svar på frågan om vem som styrde: ”konsumenterna” (DN 26/9 -19).
På årets Adam Helms-föreläsning gav nestorn bland svenska förläggare, Per I Gedin, en fördjupad bild (Så har Läckberg och Lundell gjort litteraturen mer betydelsefull, DN 9/9). Att ta del av hans historiska rundmålning är som att befinna sig i vad den tyske filosofen Walter Benjamin kallade ”utopins vardag”. Allt faller på plats av sig självt. ”Populärkulturen är den som tagit över och inlemmat finkulturen som en självklar del.” Den splittrade kulturen har enats. ”I den nya enhetskulturen finns inte utrymme för intolerans eller moraliserande – allt är tillgängligt och vi kan alla ta för oss av den kulturform vi tycker om.”
Stämmer det verkligen?
Vi på Författarförbundet har under det senaste året pratat med författare, översättare, förläggare, distributörer, handlare, strömningsföretag, kritiker, pressen, tv, radio, bibliotek, skolor, kommuner, regioner, stat, men framför allt läsare och konsumenter. Vi har upplevt att det finns en stark vilja till kommunikation. Det har varit förutsättningslösa samtal som naturligt nog kommit att röra sig kring två centrala frågor: 1. Hur mår den svenska litteraturen och bokbranschen? 2. Hur mår den svenska läsaren?
Orsaken till att läsaren och ljudbokslyssnaren har hamnat i centrum är självklar. Men att de på ett markant sätt dominerat diskussionerna med branschfolk, bortom de retoriska figurer som mer eller mindre väl döljer egenintressen, har djupare anledningar. Det handlar om grundläggande värden som demokrati, medborgarskap och yttrandefrihet.
Vad vi upptäckte var en stor ensamhet. Folk kände sig isolerade, från chefen på det stora förlaget till låntagaren på biblioteket. Orsakerna var olika, men det fanns en gemensam nämnare. Det alla upplevde som centralt och själva anledningen till att de sysselsatte sig med det här, visade sig vara samma område där de erfor en akut brist. Något som är svårt att formulera, men som skulle kunna kallas människotimmar eller kanske förmedling.
Det är känt att antalet förtroendevalda i landet minskat till mindre än en femtedel från 90-talet till idag. Att antalet bibliotek minskat med en fjärdedel och att ojämlikheten ökat. Det samhälleliga och mellanmänskliga nervsystem som kallas demokrati bygger på en förmedling av erfarenheter och kunskap från människa till människa. Bemyndigandet, förtroendet och tillägnelsen är beroende av att det finns ett likavärde mellan parterna. Det är därför 1800-talets folkrörelser, den frikyrkliga, nykterhetsrörelsen, den fackliga och politiska, var avgörande för den explosionsartade utvecklingen av kunskapsnivån, den kulturella delaktigheten och i förlängningen demokratin i det begynnande 1900-talets Sverige.
Av samma anledning är lodräta relationer, ett hopklumpande av människokvantiteter istället för individer, destruktiva i denna strävan efter förmänskligande av hela befolkningen, bemyndigande och rösträtt. Vad vi upptäckte var inte bara en alarmerande utarmning av den mellanmänskliga samvaron och förmedlingen på lika villkor på det litterära fältet, utan av hela det litterära ekosystemet. Vi, författare och översättare som yrkesgrupp, var inte ensamma om den här upplevelsen, den var gemensam. Vårt kulturella välfärdssystem var – och är – hotat.
Ett till synes obegränsat utbud och gränslösa valmöjligheter har i en privatiserad rymd blivit en algoritmisk och opersonlig styrning. Ett fullbordat faktum och det fria valet har för det stora flertalet ofta visar sig vara ett och det samma. Individuell mänsklig närvaro, engagemang och delande av kunskap kostar pengar. Nätverket av introduktion och ansvaret inför läsaren och det lästa har gått förlorat och ersatts av den överskuggande vinstprincipen.
Vad händer med samtalet när konsumenterna är varan? Det blir svårt att samverka förlag emellan när den som har informationen också har makten och pengarna. Lämnar man den ifrån sig undergräver man sin egen position. Ju längre man befinner sig från producent och konsument i någon mer individuell mening, annat än som big data, dess bättre. I en sådan miljö är ett öppet och mer handlingsinriktat samtal om den kvalitativa förmedlingen, litteraturkritiken, den fria författarens roll eller de autonoma intellektuellas betydelse för yttrandefrihet och demokrati, i praktiken omöjligt.
Pelle Andersson, chef på förlaget Ordfront och medlem i Svenska Förläggareföreningen, är den som kanske mest intensivt varnat för vådorna med att Amazon just nu äntrar Sverige (Amazon kan sluka den svenska bokmarknaden, DN 31/8).
Storytel expanderar över världen. Under första halvåret 2019 stod det för 46% av antalet konsumerade böcker i Sverige, nu är det förmodligen mer än hälften. Inte bara på grund av Covid-19. Ersättningen från Storytel till förlagen räknas ut per lyssnad timme och sjunker kontinuerligt, nu ligger den på i snitt 2 kronor. Eftersom förhandlingarna och utbetalningarna i regel sker mellan streamingföretagen och förlagen är det hela i stort sett ogenomskinligt för författarna och upphovsrättsinnehavarna.
Det säger sig självt att ett upplägg som Storytels är ofördelaktigt för poeter och barnboksförfattare. Medan en roman med upp till tjugo timmars lästid väl kan komma upp i ersättningen för en pocket, kan ersättningen för nyttjandet av ett verk för en barnboksförfattare som delar pengarna med sin illustratör, gå från ungefär 10 kronor för en inbunden bok till under 20 öre för en ljudbokslyssning. Frånsett att det är en katastrof för författaren och i praktiken upplöser den ekonomiska sidan av upphovsrätten, gynnar det varken läsarna, kvaliteten eller mångfalden.
Den nya gratiskulturen är långt ifrån gratis. Under våra samtal har det visat sig att alla är djupt medvetna om det, men ingen vet vad man ska göra. Det finns pengar därute, men de kommer inte litteraturen, samhället eller medborgarna till del. Det är givet att de som på det allra mest genomgripande viset får uppleva detta är barnen. Isolera konsumenten från all form av förmedling och mångfald som inte är marknadsmässigt motiverad – och du har den perfekta vinstmaskinen, åtminstone på kort sikt. Det sorgliga är att marknadstänkandet även trängt in på de kvarvarande folkbiblioteken. Många bibliotek köper i stort sett inte in böcker som inte redan är lanserade, allra minst debutanter. En förklaring kan vara att bibliotekens inköp numera i allt större utsträckning sker på entreprenad, via Axiell eller Adlibris.
Vi vet att läskunnigheten bland unga minskar.
Så, vad är svaret?
Förmedling. På alla nivåer.
Det är självklart att allt det här hänger ihop. I förhållande till sin storlek har Sverige en av världens stoltaste litterära traditioner. Vi har ALMA-priset och Nobelpriset, vi har världens kanske bästa barn- och ungdomslitteratur. Ändå har vi nästan ingen barn- och ungdomslitteraturkritik.
Alla med någon beröring med svensk litteratur och bokbransch har i den här situationen en förpliktelse och ett ansvar att agera. Det kan inte vara så att Sverigedemokraterna är det enda parti som förstår att kulturen och litteraturen inte bara är dekoration och underhållning utan rör själva demokratins hjärta. Det är dags för övriga partier att visa att de har en kulturpolitik värd namnet. Under coronakrisen har det visat sig hur det är möjligt att nå förändring om viljan finns. Nu finns viljan, det är dags att ta fram förmågan!
Grethe Rottböll, ordförande i Sveriges Författarförbund
Jörgen Gassilewski, vice ordförande i Sveriges Författarförbund
Söderbokhandeln på Götgatan i Stockholm. Foto: Anette Nantell