Motiveringen lyder:
”för en litteraturkritik i ständig utveckling, där en uppenbar och brinnande passion för litteraturen, såväl som erfarenheter från teorin och den egna skönlitterära praktiken, har destillerats till en anmälningskonst av stor bredd och tillgänglighet. I sin roll som recensent i dags- och senare kvällspress har Hanna Nordenhök kontinuerligt och målmedvetet vidgat sitt estetiska spektrum, utan att göra avkall på vare sig kvalitetskrav eller komplexitet och klarhet i framställningen.
Egen konstnärlig verksamhet kan innebära fallgropar för en kritiker, men Hanna Nordenhök har undvikit dessa och istället utvecklat en allt skarpare och mer samvetsgrann blick för relationen mellan intention och resultat i andras litterära verk. Hennes litteraturteoretiska kunskaper har tagit sig uttryck i en lugn medvetenhet och förmedling av kontext och sammanhang, fri från interna markörer och exkluderande vokabulär. Hanna Nordenhök behärskar i dag det korta format som erbjuds en kvällstidningskritiker så väl att hon kan låta det rymma såväl en analyserande, uppskattande och samtidigt kritisk anmälan av Anna Hedins och Hanna Klinthagens barnbok ”Dom som kallar oss vuxna” och en reflekterande miniessä om Maria Stepanovas ”Minnen av minnet”, som en gestaltning av den genomgripande upplevelsen av Agota Kristofs böcker, nyöversatta ”till en isande exakt svenska av Marianne Tufvesson”. Allt begripligt förmedlat till en intresserad allmänhet.
Andra viktiga egenskaper hos Hanna Nordenhök som skribent är mod, humor och lätthet. I sin verksamhet förhåller hon sig aktivt och självständigt till dagsaktuella frågor som autofiktion, självframställning och representativitet, samt berättelsens och genrernas roll i den samtida litteraturen. Sitt djupa engagemang i könspolitiska och postkoloniala frågor förmår hon fläta in i adekvata sammanhang och bruka som ett förnyande kritiskt redskap, utan att bli instrumentell. Hanna Nordenhök är en allt nödvändigare röst i det svenska kritikerlandskapet och Sveriges Författarförbund vill därför på detta sätt uppmärksamma henne i hennes roll som kritiker.”