I Dagens Nyheter presenteras den 20 november regeringens nya strategi för hur digitala läromedel ska användas i skolan. Regeringen har gett Skolverket i uppdrag att utforma en ny vägledning för hur tryckta och digitala läromedel ska användas i undervisningen och målet är, enligt skolminister Lotta Edholm, att det ska bli mer papper och mindre skärmtid .
”Den samlade vetenskapen visar att grundläggande färdigheter som relationella förmågor, uppmärksamhet och koncentration samt förmåga att läsa, skriva och räkna bäst förvärvas genom analoga aktiviteter i analoga miljöer”, framgår av uppdraget till Skolverket.
Hela DN-artikeln finns att läsa här.
Det är givetvis bra – och på tiden – att skolundervisningen och att lärverktygen används utifrån vetenskapligt stöd och dokumenterat pedagogiskt mervärde. Författarförbundet önskar dock att perspektivet vidgas:
Grethe Rottbölls reflektion
”Tänk om kulturministern varit lika intresserad av litteratur som skolministern är av läromedel, då skulle regeringen redan nu ha presenterat ett förslag på hur svenska folket ska få tillgång till den bildning som krävs för att delta i ett demokratiskt samtal. Folkbiblioteken skulle öka i antal, öppettiderna förlängas till kvällar och helger då folk är lediga och kan låna. För att inte tala om antalet boktitlar som skulle finnas tillgängliga i både analog och digital form.
Bokhandeln skulle såklart få det stöd den behövde för att kunna tillhandahålla böcker och boksamtal på mindre orter. För att inte tala om de regelverk som skulle införas för att ge boken den nödvändiga karenstid mellan papper och strömmad tjänst som möjliggör för författare och mindre förlag att alls få en skälig inkomst för sitt arbete. De vuxna skulle helt enkelt få samma möjlighet som barn att vara den läsande och skrivande befolkning som Sverige behöver för att fortsätta vara en av de ledande kunskapsnationerna i världen.”
