Arbetet med ett nytt direktiv har pågått länge, och den slutliga texten som parlamentet röstade för är inte perfekt men det etablerar en mer balanserad marknad för digital upphovsrätt. Framförallt skyddar DSM-direktivet de svenska avtalslicenserna, utan dessa har författare och översättare mycket svårare att kunna ta betalt för vidareanvändning av texter i t.ex. undervisning, företags intranät, tv och radio.
Artikel 15 (tidigare 11) har rönt mycket uppmärksamhet, och har av vissa kallats för länkskatt. Mer korrekt formulerat innebär denna artikel att medieföretag ska ha en möjlighet att begära ersättning när plattformar som Google och Facebook använder deras artiklar, genom att publicera textutdrag. Individers personliga och icke-kommersiellt nyttjande påverkas inte, och inte heller rätten att hyperlänka. Genom artikel 15 ska det gå att styra tillbaka en del av det intäktsflöde som genereras av tidningsinnehåll till produktion av ny journalistik, och artikeln ger tidningsutgivare en förhandlingsposition gentemot de kommersiella plattformarna. Detta kommer att gagna den enskilde upphovspersonen såväl som det demokratiska samhället med en levande och granskande kvalitetsjournalistik.
Vidare har artikel 17 (tidigare 13) också debatterats flitigt, bl.a. under namnet internetfilter. Syftet med direktivet är inte att blockera innehåll, snarare är det att skapa förutsättningar för att det ska kunna spridas ännu mer. Artikeln tydliggör att vissa typer av plattformstjänster, som tjänar pengar på att tillgängliggöra stora mängder upphovsrättsligt skyddade verk uppladdade av dess användare, har ett upphovsrättsligt ansvar för sitt nyttjande. För att lagligen nyttja det upphovsrättsliga materialet ska plattformen lösa en licens med relevant rättighetsorganisation för att upphovspersonen ska kunna få en skälig ersättning. Den enskilde användaren kommer inte att ställas till svars, utan plattformarna får genom direktivet en skyldighet att ta över en del av dennes ansvar. Genom artikeln skapas också en rättvis konkurrenssituation mellan streamingtjänster såsom Spotify som idag behöver betala och delningstjänster såsom Youtube som hamnar i gråzonen p.g.a. tidigare lagstiftning. Små, nya och ickekommersiella plattformar har fått särskilda undantagsbestämmelser.
Den största vinsten för författare och översättare finns i artikel 18 till 20 (tidigare 14 till 16) som beskriver den så kallade transparenstriangeln. Dessa bestämmelser stärker den enskilde upphovspersonens avtalsställning och ger rätt till skälig och proportionerlig ersättning när dennes verk används online. Hur och i vilken omfattning ett verk används på nätet måste rapporteras till upphovspersonen. Upphovspersonen ges möjlighet att omförhandla ett oskäligt avtal och få en högre ersättning om det visar sig att den är oproportionerligt låg i förhållande till användning – den s.k. bestseller-klausulen. Slutligen ges upphovspersonen möjlighet att, under vissa förutsättningar, återkalla rättigheter som tidigare licensierats. Ett exempel på detta är om rättigheterna inte har använts på avtalat sätt.
Vidare fastslår direktivet att medlemsstaterna är skyldiga att skydda t.ex. citaträtten och rätten att parodiera och travestera. Så är det inte idag, då är det fritt för medlemsstaterna att inte ha något sådant skydd. På så vis säkerställs skyddet för t.ex. parodier i form av s.k. ”memes”.
Efter att direktivet har antagits i Europaparlamentet ska det inom två år implementeras i svensk lagstiftning. Författarförbundet ser fram emot att fortsätta att arbeta gemensamt med våra systerorganisationer inom KLYS för en öppen och demokratisk process som resulterar i en tydlig lagstiftning som kommer hela samhället till gagn.
Författarförbundet kommer att bjuda in till en medlemskväll i april för fortsatta samtal om DSM-direktivet, och dess påverkan på våra medlemmars villkor och rätt till skälig ersättning. Inbjudan kommer att skickas ut separat och vi ser fram emot en öppen och respektfull dialog.