Ett förlag som inte kan betala sina fakturor och inte heller väntas kunna göra det under en längre tid kan försättas i konkurs efter beslut av tingsrätt. En konkurs innebär att förlaget ska avvecklas och avvecklingen leds av en konkursförvaltare som utses av tingsrätten.
Alla tillgångar som finns i konkursboet, som kan omvandlas till pengar, ska användas för att betala av de skulder som uppstått på grund av att betalningar inte genomförts. Alla som har fordringar på bolaget kallas borgenärer och bolaget kallas gäldenär. Olika fordringar har olika prioritet enligt konkurslagen. Bland prioriterade fordringar märks till exempel skatteskulder, anställdas löner och banklån. Författares royalty och översättares arvoden räknas däremot i regel alltid som oprioriterade fordringar. Det kan med andra ord bli så att andra borgenärer ska ha betalt först. Av det skälet kommer det inte finnas tillräckliga medel till att ersätta till exempel författare och översättare.
Vad kan upphovspersoner göra när ett förlag är på väg att gå i konkurs?
Ibland är det i princip bara mycket nära själva konkursen som författare och översättare får reda på eller inser att förlaget har ekonomiska svårigheter. Förlagsavtal för författare innebär av tradition att redovisning och utbetalning sker sällan, 1-2 gånger per år. Förlagsavtal för översättare stadgar i regel ingen redovisningsskyldighet alls, annat än utbetalning av arvode vid fasta tillfällen. Ifall översättarens avtal stadgar om sekundärersättning och förlaget inte betalar ut den i tid, trots påminnelse, kan det vara en indikation på att förlaget har hamnat på obestånd, det vill säga har betalningssvårigheter. Ofta är det dröjsmål med redovisning och betalning som gör att författaren/översättaren förstår att förlaget har svårigheter. Därför är det förstås viktigt att noga kontrollera sitt förlagsavtal och påminna förlaget om att redovisning/betalning ska ske.
Att inte redovisa/betala trots påminnelser är ett allvarligt avtalsbrott och skulle kunna utgöra grund för uppsägning av förlagsavtalet. Författarens/översättarens fordran, när den klart framgår av avtal eller royaltyredovisning, löper med ränta enligt räntelagen. När fordran är specificerad går det att ansöka om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten, men det är inte säkert att det går att åstadkomma en utbetalning om förlaget är nära en konkurs.
I förlagsavtal finns ofta en bestämmelse om att förlagsavtalet upphör att gälla med omedelbar verkan vid förlagets konkurs. Det får även anses vara branschpraxis att rättigheterna återgår vid en konkurs. Författare och översättare har även rätt att säga upp avtalet, det vill säga måste själva vidta en aktiv handling, ofta skriftligen, för att säga upp avtalet när förlaget inställer sina betalningar, inleder ackordsförfarande eller företagsrekonstruktion eller träder i likvidation. Det innebär att en uppsägningstid löper.
Standardskrivningen brukar vara den här:
”Om Förlaget försätts i konkurs upphör detta avtal med omedelbar verkan. Om Förlaget inställer sina betalningar, bjuder ackord eller – om det är fråga om aktiebolag – träder i likvidation äger Upphovsmannen omedelbart uppsäga avtalet till upphörande; dock har Förlaget rätt att fullfölja utgivningen på avtalade villkor beträffande exemplar av verket som finns i lager vid tidpunkten för betalningsinställelsen, bjudandet av ackord eller likvidationen.”
Reglerna för försäljning av lagret av böcker är i princip de samma oavsett om det rör sig om konkurs eller en långsammare avveckling/rekonstruktion. Läs mer om lagerutförsäljning nedan.
Vad gäller för manus som förlaget inte hunnit ge ut eller tillgängliggöra ännu?
Om ett förlag går i konkurs mellan det att en författare har ingått förlagsavtal med förlaget och manus ännu inte inlämnats, men förskott utan återbetalningsskyldighet har betalats ut enligt avtalet torde förlagsavtalet upphöra att gälla – förutsatt att avtalet innehåller en klausul om att förlagsavtalet upphör att gälla vid förlagets konkurs och konkursboet följaktligen inte kan hävda en fordran gentemot författaren. Samma sak torde gälla för översättare som har ingått ett förlagsavtal med förlaget och som påbörjat sitt uppdrag på basis av en särskild överenskommelse om ett förskott på arvodet utan återbetalningsskyldighet, när förskottet har betalats ut. Manus tillhör författaren respektive översättaren och konkursboet/konkursförvaltaren får inte fullfölja utgivning/tillgängliggörande.
Om ett förlag går i konkurs mellan det att förlagsavtal ingåtts och en bok är färdig för tryck, men ännu inte har gått till tryck eller har tillgängliggjorts, torde konkursförvaltaren inte heller kunna hävda rätt att fullfölja utgivningen enligt de villkor som anges i förlagsavtalet, återigen förutsatt att avtalet innehåller en klausul om att förlagsavtalet upphör att gälla vid förlagets konkurs.
Manus får heller inte överlåtas/säljas vidare till ett annat förlag, oavsett om det är färdigställt för tryck/tillgängliggörande eller föreligger i en tidigare version, exempelvis inom ramen för korrektur-processen.
Vad ska författare och översättare göra när ett förlag har gått i konkurs? Vad kan Författarförbundet hjälpa till med?
Man ska ta kontakt med konkursförvaltaren och anmäla de fordringar man har på förlaget. Namn och kontaktuppgifter har tingsrätten. Konkursförvaltare som utses av tingsrätten har i regel lång erfarenhet av konkurser, men det är inte säkert att de har erfarenhet av upphovsrätt vid konkurs och av förlagskonkurser eller har kunskap om avtal och villkor i bokbranschen. Vid en konkurs upphör i regel förlagsavtal att gälla med omedelbar verkan, särskilt om det är stadgat i förlagsavtalet men också enligt branschpraxis (läs mer om rättigheter i en konkurs här ovan). Det betyder att förlaget, i form av konkursboet, inte får använda förlagsrätten genom att göra tilltryck, tillgängliggöra verket som e-bok eller på annat sätt använda sig av upphovsrätten till verket. Förlagsrätten återgår till författaren eller översättaren som kan upplåta den till ett nytt förlag eller välja att själv ge ut sitt verk.
Men de böcker som finns i lager vid konkurstillfället är konkursboets egendom och det är inte alldeles självklart att författaren eller översättaren kan få köpa eller hämta dem. Här märks en stor skillnad mellan immateriella rättigheter och äganderätt. Konkursförvaltarens uppgift är att sälja exemplaren till så högt pris som möjligt, att realisera tillgångarna. Marknadsmekanismerna, efterfrågan på boken och den korta tid konkursförvaltaren har på sig att sälja exemplaren, innebär dock i regel att lagret säljs till ett relativt lågt pris, det vill säga de slumpas bort.
Författaren/översättaren kan ibland instämma i konkursförvaltarens mål att sälja ut böckerna. Det kan röra sig om en äldre titel som författaren/översättaren inte längre tror är av intresse att ge ut på nytt. Men i de flesta fall har författaren, och ibland även översättaren, ett legitimt intresse av att böckerna inte slumpas bort. Eller i vart fall slumpas bort till författaren/översättaren i första hand. Författaren/översättaren kan förstås alltid lägga ett bud på lagret. Det kan kännas märkligt att behöva köpa sin egen bok. I praktiken kan det dock vara ett sätt att behålla kontrollen över sitt verk för den som har de ekonomiska möjligheterna. I regel vill dock konkursförvaltaren helst sälja hela lagret, det vill säga alla titlar, till en och samma köpare. Det finns restlageruppköpare som är villiga att köpa ett helt konkurslager. Vår erfarenhet är att det är ovanligt att ett annat förlag vill köpa exemplar och sälja till konsument. De flesta förlag vill ha sin egen logotype och ett nytt bokomslag i så fall.
En författare har rätt till royalty för alla sålda exemplar (även en översättare med en överenskommelse om försäljningsroyalty), vilket betyder att författarens fordran ökar. I praktiken är det dock svårt att få ut royaltyn från konkursboet. Ersättningen går i de flesta fall till att täcka någon av de prioriterade fordringarna. Läs mer om prioriterade respektive oprioriterade fordringar här ovan.
En bortslumpning av ett större antal exemplar som hamnar hos en restlageruppköpare kan påverka chansen för en författare att få ett nytt förlag intresserat av att ge ut verket, även i reviderad nyutgåva eller i bearbetad form. Man brukar säga att marknaden mättas. Naturligtvis kan chansen vara både större eller mindre beträffande olika titlar och olika genrer. Vissa böcker lever ett längre liv än andra eller kan få en revansch hos ett nytt förlag. Få förlag torde dock vara beredda att nysatsa på ett tidigare utgivet verk som fortfarande finns att köpa med det första förlagets omslag och logga och till ett lågt pris.
I sista hand kan det bli fråga för konkursförvaltaren om att fatta beslut om att makulera lagret. Att lagerhålla hos en distributör är dyrt och konkursförvaltaren måste försöka minska kostnaderna. Enligt de flesta förlagsavtal och därmed branschpraxis bör författare och översättare alltid medges rätt att på egen bekostnad ombesörja hämtning av exemplar av sin titel innan makulering sker. Det är ytterligare ett skäl till att tidigt etablera en god kontakt med konkursförvaltaren, en chans att tidigt får information om vilket nästa steg blir i avvecklingen av konkursboet. Om lagret finns hos en distributör handlar det ytterst om hur tillmötesgående distributören kan vara med att ta emot enskilda som vill hämta exemplar. För den som har utrymme själv eller har möjlighet att hyra ett förråd och till exempel själv säljer böcker i samband med att man håller framträdanden eller kurser, kan det vara praktiskt genomförbart – för andra kan det vara mer tveksamt.
Vad händer efter en förlagskonkurs?
Efter att ett förlag gått i konkurs och konkursboet har avvecklats har förlaget upphört att existera och kan därmed inte krävas på betalning.
Innan en konkurs beslutas om kan däremot ett företag genomgå en rekonstruktion och samma person(er) som drev förlaget kan starta ett nytt förlag under nytt förlagsnamn, i annan bolagsform under samma namn eller under ett helt nytt namn.
Ibland händer det att en förläggare vill fortsätta utgivningen av vissa titlar under ett nytt bolagsnamn. För den som drivit sitt förlag i aktiebolagsform kan ny utgivning ske i till exempel en egen firma eller ett handelsbolag. Förlagsavtal innebär upplåtelse av upphovsrätt under lång tid och ett åtagande av förlaget som är mycket omfattande. Det finns begränsade möjligheter att säga upp ett förlagsavtal i förtid och det krävs i regel avtalsbrott av grövre karaktär för att en författare eller översättare ska kunna häva ett förlagsavtal. Det viktigaste en författare/översättare bör göra är att välja sin motpart med stor omsorg, inte minst med hänsyn till om motpartens ekonomi är stabil eller inte. Engagemang är viktigt, men förtroende vilar också på ekonomisk grund och skäliga förlagsavtal.
Eftersom förlagsrätten upphör att gälla med omedelbar verkan vid en konkurs kan förläggaren själv erbjuda författare att låta det nya bolaget överta en utgivning. För översättare är avtalssituationen mer komplicerad när originalverket som skulle översättas är upphovsrättsligt skyddat och förlaget därför har ett licensavtal med originalförfattarens rättsinnehavare som måste förvärvas på nytt (i regel upphör även det avtalet att gälla vid en konkurs men det är inte säkert att originalförfattaren vill upplåta licens till just förläggaren).
En överlåtelse kräver i regel alltid författarens/översättarens samtycke (såvida det inte handlar om försäljning av hela rörelsen eller särskild del därav, till exempel hela barnboksutgivningen). Egentligen handlar det om att parterna i ett fall av frivillig överlåtelse ingår ett nytt avtal, den ena parten under nytt namn, men med samma innehåll. I vissa fall kan det finnas goda skäl att gå med på en sådan överlåtelse. Det behöver på inget sätt vara en enskild förläggares fel att ett aktiebolag har gått i konkurs och det finns inget som hindrar att ett förlag drivs som enskild firma. Men ett aktiebolag är en egen juridisk person. En enskild firma är ekonomiskt sett det samma som privatpersonen som driver firman. Ett traditionellt förlagsavtals regler om upphörande utgår från att den utgivande parten är något annat än en privatperson. Att upplåta upphovsrätt i ett traditionellt förlagsavtal till en privatperson är inget som kan rekommenderas. Det finns exempelvis begränsade möjligheter att ta del av firmans bokföring och årsredovisning (deklaration).