Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är född 1958 och har levt som skribent sedan 1983 då jag blev anställd på rocktidningen Schlager, som då fortfarande var journalistägd. Men sedan tog intresset för litteratur, samhällsfrågor och politisk filosofi över. 1993 var jag med och startade samhällsmagasinet Arena. Sedan 2010 har jag varit frilansskribent. Min första egna bok kom i mitten av 1990-talet. Nu växlar jag mellan att skriva böcker och kulturjournalistik. En combo som jag älskar med dess skilda temperament, arbetssätt och tilltal. När jag ser tillbaka tror jag mitt yrkesliv styrts av en vilja till självständighet. Med hjälp av tur och envishet har det finkat ganska bra.

Vad utmärker dina böcker?

Det ska egentligen läsarna på. Men jag har ofta undersökt olika undanknuffade och marginaliserade vänstertraditioner, de som trängdes ut av marxismens olyckliga vilja till åsiktsmonopol. Jag uppfattar inte mina böcker som ”historiska”, men sådana där historien är väldigt närvarande. Det har alltid varit viktigt att skriva personligt, att själv vara närvarande i texten, på något vis. Skrivandet utgår ju från mig, från mitt perspektiv på världen – så är det väl egentligen med all sakprosa, för alla författare. Den litterära stilen har också alltid varit viktig för mig.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Alltid den senaste. För några månader sedan kom ”Mitt hemland – ett utanförskapsområde”, en kort essä där jag försöker spåra den svenska ambivalensen till tanken på ett politiskt förenat Europa. Jag har letat i romaner, filmer, politiska pamfletter och tal. Jag skrev den under pandemins hårda vinter 2020-21 och ingen bok har varit så rolig, och lätt, att skriva. Det var den tredje och avslutande boken i en oplanerad trilogi om Europafrågan.

Varför skriver du sakprosa?

Mitt skrivande är ett personligt bildningsprojekt. Jag har alltid velat undersöka saker jag inte riktigt förstått men som av olika anledningar pockat på uppmärksamhet. En bokidé kan ofta ligga och mogna flera år. När processen är klar känns det som om jag helt enkelt måste skriva. Att skriva på uppdrag eller beställning känns främmande. Boken måste komma inifrån.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Den stora inspirationen är Anders Ehnmark. Han tillhör den moderna svenska litteraturens främsta stilister. Vi träffades regelbundet eftersom vi skrev för Expressens kultursida. Han blev en förebild, både politiskt och litterärt. Annars tror jag det främst är romanförfattare som inspirerar mig: Joan Didion, Virginia Woolf, PO Enquist, WG Sebald. Det är stilen jag vill åt. Sättet att skriva. Den subjektiva blicken. Ju äldre jag blir desto mer innesluten i konsten: filmen, teatern, musiken, den klassiska politisk filosofin.

Vad skriver du på just nu?

Ingenting. Det finns en vag idé och en vilja att skriva friare än tidigare. Dagarna fylls av kulturartiklar som ska skrivas.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

De kan inte skiljas åt. Jag skriver och gör research samtidigt. Bildningen uppstår ur att både undersöka och formulera sin egen mening. Men till min nästa bok drömmer jag om att skriva nästan helt utan research. Jag behöver bli lite mindre ”duktig”. Jag ska i varje fall göra ett försök.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige i dag?

Det skrivs bättre sakprosa än någonsin. Men dess status är alldeles för låg. Sakprosaförfattare som Anders Ehnmark och Sven Lindqvist förnyade den svenska litteraturen, men de fick aldrig ett tillräckligt erkännande för sina böckers rent litterära värde. Vi som skriver sakprosa uppfattas oftast som experter eller debattörer, men sällan som författare.

Finns det någon annan författares bok du gärna hade skrivit?

Självklart. Hur många som helst. Men jag väljer Alexandra Pascalidous ”Mammorna” eftersom det är en bok jag aldrig skulle kunna skriva. Den är ett mästerverk. Av en fantastisk författare.

…………………………………………………………………………………………………………………

Sakprosasektionen Minerva

Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.

Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.