Översättning från engelskan av Thomas Grundberg
Följande riktlinjer bygger på ”Hexalogen” som antogs av CEATL år 2011 och är avsedda att användas som ett verktyg för att skapa god sed inom sektorn litterär översättning. Sådan god sed gynnar alla i förlagsbranschen (översättare, förläggare, författare till originalverk) genom att förbättra de litterära översättningarnas kvalitet. Därför är det viktigt att åstadkomma rättvisa villkor, stabila relationer och skäliga arbetsförhållanden för översättaren.
Märk: Det är absolut nödvändigt att ett avtal upprättas mellan översättaren och utgivaren innan översättaren börjar arbeta. Ett sådant avtal bör vara:
1. skriftligt;
2. grundat på standardavtal som bygger på överenskommelser mellan översättarnas och förläggarnas organisationer, eftersom reglerna för dessa avtal tryggar båda parternas grundläggande rättigheter och begränsar följderna av oproportionerliga förutsättningar att sluta avtal mellan dem;
3. upprättat efter förhandlingar förda i god anda som tillgodoser parternas särskilda behov i varje enskilt fall.
1. Upplåtelse av rättigheter och utgivarens skyldigheter
Upplåtelse av rättigheter bör vara begränsad till en viss upplaga och/eller i tid. Om översättaren inte erhåller royalty bör rättighetsupplåtelsen ha en kortare avtalstid.
Upplåtna rättigheter och villkoren bör vara förhandlingsbara. Avtalet får inte kräva summarisk överlåtelse av alla rättigheter och upplåtelsen bör vara detaljerad (varje upplåten rättighet ska nämnas i avtalet). Dessutom bör avtalet inte innehålla vare sig upplåtelse av rätten att tillgängliggöra verket genom ännu icke existerande teknik eller några framtida rättigheter som senare kan medges genom lagstiftning.
Som regel bör samma förbehåll och varaktighet gälla för upplåtelse av rättigheter för nyttjande av översättningen som för de rättigheter till originalverket som upplåtits till utgivaren. Under alla förhållanden bör avtalstiden inte överstiga tio år. Avtalet bör innehålla en återgångsklausul, till exempel: ”Om rättigheterna till verket återgår till författaren ska rättigheten till översättningen samtidigt återgå till översättaren.”
Utgivaren bör förbinda sig att utge verket inom en angiven period, till exempel: ”Utgivaren ska utge översättningen inom den period som föreskrivs i kontraktet, och inte senare än två år efter leverans av manuskriptet.” (Hexalogen, punkt 4).
- 2. Rättigheter
Bernkonventionen tillerkänner författare oavhändliga rättigheter, av vilka de viktigaste är rätten att namnges och rätten till okränkbarhet:
- Rätt att namnges
Rätten att bli erkänd som upphovsman till det egna verket: ”Som upphovsman till översättningen ska översättaren nämnas varhelst där den ursprungliga upphovsmannen nämns” (Hexalogen, punkt 6). Om en utgivare upplåter rätten till översättningen, måste den nya rättighetshavaren i upplåtelseavtalet förbinda sig att namnge översättaren på samma sätt som upplåtaren.
- Rätt till okränkbarhet
Avtalet ska respektera översättarens rätt till okränkbarhet, så att inga ändringar görs utan översättarens vetskap och samtycke. Översättaren har rätt att invända mot alla slag av förvanskning, stympning eller andra förändringar av hennes/hans verk som kan vara menligt för verket eller för översättarens yrkesmässiga anseende. Översättarens rätt till okränkbarhet bör hävdas genom en klausul, som till exempel kan lyda: ”utgivaren får inte göra några ändringar i översättningen utan översättarens medgivande”. Avtalet måste därför föreskriva att processen för redigering och korrekturläsning tar hänsyn till översättarens lagstadgade rättighet att bli informerad om och ges möjlighet att granska ändringar som gjorts i översättningen.
Före utgivning bör översättaren av utgivaren erhålla den slutliga texten för godkännande och bör ärligen bedöma gjorda ändringar, vilket främjar samarbete under redigeringsprocessen. Kräver översättningens ämne att denna granskas av någon inom området yrkeskunnig som kan göra relevanta ändringar och/eller kompletteringar, måste avtalet innehålla bestämmelser som säkerställer samarbete mellan översättaren och faktagranskaren så att bådas uppgifter och rättigheter respekteras.
3. Ekonomiska villkor
- Ersättningen (grundhonorar samt royalty) bör vara förhandlingsbar och ta hänsyn till alla relevanta faktorer, däribland översättningens längd och svårighetsgrad, översättarens erfarenhet, huruvida översättaren tog initiativ till översättningsprojektet, bokens förväntade försäljning (för bästsäljare) osv.
- Grundhonorar
”Ersättningen för det beställda verket ska vara skälig och ge översättaren möjlighet till anständig försörjning och att åstadkomma en översättning av god litterär kvalitet.” (Hexalogen, punkt 2)
Även om avtalet kan föreskriva högre ersättning om utgivaren beviljas bidrag, måste det garantera ett skäligt grundhonorar även om bidraget inte beviljas.
- Royalty och sekundäranvändning
”Översättaren ska erhålla en skälig andel av vinsten från utnyttjandet av sitt verk, oavsett i vilken form detta utkommer, från och med det första exemplaret.” (Hexalogen, punkt 5)
Som upphovsman till översättningen är det skäligt att översättaren ersätts med en proportionell andel av bokens framgång. Royalty ska utbetalas från början eller efter att det inledande honoraret, om det anses utgöra förskott, har förtjänats (eller efter att ett angivet antal exemplar av översättningen har sålts). Föreskriver avtalet däremot ett fast arvode utan royalty ska ytterligare ersättning betalas när försäljningen uppnår en på förhand bestämd nivå. Översättaren ska också erhålla en andel av vinsten från sekundäranvändning, såsom e-böcker, ljudböcker, bokklubbsutgivning osv.
- Betalningsvillkor
”Vid avtalets undertecknande ska översättaren erhålla förskottsbetalning av minst en tredjedel av arvodet.” (Hexalogen, punkt 6). Återstoden bör betalas senast sextio dagar efter leverans av översättningen. Avtal som föreskriver att den sista delen av grundhonoraret ska betalas efter utgivning är oacceptabla. Betalning av det resterande grundhonoraret måste vara direkt knutet till fullgörande eller godkännande av översättningen. Om betalning av den resterande delen är knutet till godkännande av översättningen (se punkt 5 nedan), ska sådant godkännande ges senast en månad efter levererad översättning.
- Inget extra gratisarbete får krävas av översättaren
Om översättaren förväntas utföra andra uppgifter än översättning (till exempel extra research, skriva inledning, göra en ordlista eller ett register), bör dessa uppgifter specificeras tydligt och översättaren få ett särskilt honorar. Översättaren bör också få ett särskilt honorar för oförutsett tillkommande arbete.
- Inget tillgängliggörande av verket utan ersättning
Avtal kan ibland innehålla bestämmelser om många slags tillgängliggöranden av hela eller delar av översättningen utan ersättning till översättaren, förutsatt att sådant tillgängliggörande syftar till att marknadsföra inte bara översättningen och översättaren utan också ”utgivarens affärsverksamhet”. En sådan vag definition är inte godtagbar.
4. Redovisning
Utgivaren ska informera översättaren om allt nyttjande av översättarens verk genom detaljerade, transparenta och regelbundna, minst årliga, royaltyredovisningar enligt avtalets redovisningsklausul. Med undantag för specifikationen av royalty gäller skyldigheten även i de fall översättarna inte erhåller royalty, eftersom de har rätt att informeras om hur översättningen nyttjats och om intäkterna av denna.
5. Godkännande av översättningen
En översättning är vanligen ett beställningsarbete, och en av utgivarens grundläggande uppgifter är att innan översättningen beställs försäkra sig om översättarens kompetens (till exempel genom att läsa andra översättningar av översättaren eller genom att beställa en provöversättning av några sidor). Därför bör utgivaren inte kunna refusera en översättning när översättaren har fullgjort sina åtaganden och levererat den beställda översättningen (i överensstämmelse med avtalade villkor och som i stil och kvalitet motsvarar de eventuella prov som utgivaren redan har sett). Avtal bör inte medge att översättningen refuseras godtyckligt på grund av att utgivaren kommit till insikt om att det var ett misstag att välja originalboken till översättning, eller därför att omständigheterna har ändrats.
Utgivaren och översättaren bör komma överens om en tidsplan som garanterar att en professionell översättning låter sig göras. Det är utgivarens och översättarens gemensamma ansvar att inte föreslå eller acceptera en översättning om den anvisade tiden inte räcker till för att leverera ett tillfredsställande resultat. En annan viktig punkt, särskilt relevant vid litterär översättning, är att översättaren inte bör ombes att lämna översättningen portionsvis för att på så sätt påskynda den redaktionella processen. Först när hela verket översatts kan översättaren ge det dess slutliga form med konsekvent och enhetlig stil. I de fall översättaren ombeds att leverera en översättning i omgångar eller om, efter att avtalet påtecknats, utgivaren ber översättaren att leverera före deadline, bör utgivaren inte ha rätt att refusera översättningen på grund av problem som uppstått genom att tiden för att färdigställa verket varit otillräcklig.
Innehåller avtalet möjligheten att refusera översättningen av ”kvalitetsskäl” (vilka måste underbyggas av ovedersägliga fakta), bör detta åtminstone ledsagas av en revideringsprocess och/eller förlikningsförfaranden, och översättaren bör aldrig ombes att återbetala den del av honoraret som mottogs vid avtalets påtecknande. Dessutom måste avtalet innehålla en definierad och rimlig tidsperiod för godkännande av översättningen (till exempel 30 dagar) med innebörden att om översättaren inte får ett skriftligt och dokumenterat avböjande svar från utgivaren under denna period ska översättningen anses vara godkänd.
6. Garantier till utgivaren
Översättare bör aldrig ombes att garantera att verket är fritt från kränkande eller anstötligt material, är lagvidrigt eller i övrigt bryter mot rätten till privatliv eller offentlighet. Översättarens enda skyldighet vad gäller bokens innehåll är att garantera att översättaren själv har gjort översättningen, att den är helt självständig och inte inkräktar på någon annans upphovsrätt. Översättaren kan dock garantera utgivaren att den inte kommer att tillföra översättningen något stötande eller kränkande innehåll som inte fanns i originalverket, och i utbyte mot denna garanti kan utgivaren åta sig att hålla översättaren skadeslös från alla rättsliga åtgärder som riktas mot dem med anledning av att översättningen innehåller något stötande eller kränkande.
Det är viktigt att följa dessa riktlinjer, men möjligen inte tillräckligt: Översättaren måste alltid vara på sin vakt och försäkra sig om att avtalet som ska undertecknas är ett skäligt avtal mellan utgivaren och översättaren.
Särskild anmärkning angående avtal om ”uppdragsverk”
Utgivare i USA eller Europa som vill ”importera” främmande avtalsmodeller som de anser vara mer fördelaktiga kan vara frestade att föreslå avtal om ”uppdragsverk”.
Enligt USA:s copyrightlagstiftning för ”uppdragsverk” (work for hire) är det den fysiska eller juridiska person (uppdragsgivaren) som beställt verket som är laga upphovsman och första ägare till upphovsrätten, inte den verkliga upphovsmannen (uppdragstagaren). I vissa länder kallas detta ”gemensamt upphovsmannaskap” (corporate authorship). Avtal enligt denna modell strider mot Bernkonventionens principer och de flesta (möjligen alla) europeiska länders upphovsrättslagar. Sådana avtal bör därför bestämt avvisas i likhet med alla slags ”importerade” avtal som strider mot landets sedvanor och lagar. Läs mer här.