Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.
Juli: Ghazi Ali Khurshid
Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är intresserad av språk och om det har jag skrivit och översatt böcker samt korta och långa artiklar i olika kurdiska tidningar och tidskrifter. Sist var jag anställd som språklärare på Garmians Universitet i Kurdistan/Irak och nu jobbar jag som spärrexpeditör i Stockholms tunnelbana.
Vad utmärker dina böcker?
Enligt den respons som jag har fått är mina böcker nyanserade och innehållsmässigt rika. Mina böcker med titlarna (i fri översättning) ”Ett formellt språk för Kurdistan” och ”Den formella grammatiken” knyter an till den pågående diskursen i Kurdistan då folk med olika dialekter och från olika trakter är i en konturlig interaktion med varandra. Böckerna, som speglar nuet och förutspår framtidens språkbruk, är skrivna på kurdiska i Sverige och de läses i Kurdistan! Och två av de böcker jag har översatt från svenska, ”Språkpsykologi” och ”Genusperspektiv på språk”, var de första inom sitt slag på kurdiska.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Alla de böcker som jag har skrivit eller översatt och som handlar om språk betyder mycket för mig! Men ”Rêzmana Fermî” (Den formella grammatiken), som är skriven med både arabiska och latinska bokstäver, känns som om den har störst betydelse för mig. Grammatiken är avsedd att användas som den formella plattformen i hela Kurdistan.
Varför skriver du sakprosa?
Därför att spelrummet för subjektivitet krymper, skriften baseras på fakta och man har ett verkligt mål i sikte.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Det finns många svenska och engelska språkvetare/skribenter som har skrivit så många fantastiska böcker om språk! De skriver enkelt och metodiskt och det gör mig sugen på att fortsätta att läsa. När det gäller skönlitteratur så gjorde Selma Lagerlöf och hennes roman ”Kejsaren av Portugallien” mig mycket berörd! Den skildrar en sann verklighet, en människans tillvaro är full av paradoxer. Och ”Bröderna Karamazov” av Dostojvskij är fantastisk. Jag läste den i slutet av 1980-talet och nu har jag nästan glömt vad den handlar om, men hur han detaljrikt beskriver bröderna när de möter och bemöts av andra är underbart. Den kurdiska novellisten Sherzad Hasans noveller och romaner är inte bara realistiska utan utmanar också på ett sarkastiskt sätt den överhängande normen som har förlamat samhället. Jag tycker också mycket om poeterna Hêmin och Şêrko Bêkes för deras vackra dikter som verkade för människans frihet, rättighet och värdighet.
Vad skriver du på just nu?
En bok som handlar om alfabetet. Den kommer troligtvis att hetta ”The Varieties of Kurdish Alphabetic Script”. Den skriver jag på engelska.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag arbetar i tunnelbanan nattetid och då kan jag emellanåt skaffa mig tid för att läsa och reflektera över det som jag har läst eller skrivit. Det gör jag även under min dagliga vakentid och i de fridsamma stunderna. Under dagtid hjälper jag också barnen med sina läxor samt gör andra vardagliga sysslor.
Nya idéer dyker ofta upp. De vill ersätta eller utveckla tidigare uttryck eller göra de olika pusselbitarna bättre sammanhängande. Ibland hinner jag skriva ner dem, för att bearbeta dem senare när jag har tid, men ibland hinner jag inte och går miste om dem. Det gör mig ledsen, för just dessa infall är viktiga ingredienser i mina skrifter.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Efter att idén har klarnat så börjar jag forma en grov disposition. Jag börjar med det material som jag redan förfogar över och då dyker det ofta upp nya tankar, frågor och tveksamheter som kräver övertygande svar och utveckling. Den här förberedande processen tar tid, ofta månader. När jag har hittat den ledtråd som jag kan följa kommer nästa steg. Det består av att samla nytt material, läsa det, överväga och jämföra det och fråga och diskutera ämnet med andra som är kunniga inom området. På så sätt skriver jag tills jag i princip är klar. Nästa steg handlar om att göra ändringar, borttagningar och omformuleringar.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Kvantitativt och kvalitativt har den en stark ställning. Inte bara läsaren och förlagen har höga krav på skribenten utan skribenten har också höga krav på sig själv och vet att hens skrivna ord kommer att läsas och bedömas. Sakprosan är för det mesta institutionerad och det är bra, tycker jag. Med institutionerad menar jag att sakprosan är en produkt av ett organiserat, dynamiskt och vetenskapligt system som har en världsbild och ett mål. Skribenten är en produkt av det systemet men verkar också i det och utvecklar det.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Nej, jag tänker inte så. Jag läser böcker men önskar inte att jag hade skrivit dem. Det händer att jag sätter mig in i någon annans värld och tänker till exempel på varför författaren plockade upp ett sådant ämne och hur hen började, slutade och formulerade sina tankar.