Hej månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är född 1961 och växte upp i en familj med en mycket litteraturintresserad pappa. I grundskolan var Svenska det ämne jag genomgående hade bäst betyg i. Efter gymnasiet läste jag litteraturvetenskap på Stockholms universitet, och efter en lyckad uppsats på C-nivå bestämde jag mig för att bli professionell skribent. När jag tagit min fil kand 1987 läste jag en termin på Poppius journalistskola. Efter att jag etablerat mig i yrkeslivet i slutet av 80-talet har jag varvat journalistiskt arbete med bokskrivande. Alla mina böcker har varit någon form av historieskrivning: kulturhistoria, Stockholmshistoria, populärhistoria.
Vad utmärker dina böcker?
Jag skriver ju sakprosa och mitt mål är att vara både folkbildande och underhållande. Stilistiken är viktig.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Stockholm förr och nu (2007). Ett viktigt steg för mig i min utveckling som skribent var att bli medarbetare i Metro under den tid då en stor del av dess innehåll gjordes av frilansare. Åren 1997–2002 skrev jag artikelserien Stockholm förr och nu i tidningen där jag en gång per vecka redogjorde för en gatas, en byggnads, en parks etc historia utifrån någon aktuell händelse. Ett antal av dessa artiklar samlades i boken Stockholm förr och nu, ett praktverk på drygt 200 sidor. Det kändes stort att få en form av Samlade verk utgivna redan innan jag fyllt 50 år.
Varför skriver du sakprosa?
Som ung drömde jag om att bli skönlitterär författare, men jag upptäckte rätt snart att jag inte riktigt hade förmågan att skapa trovärdiga karaktärer eller hållbara intriger. Samtidigt har jag alltid haft ett stort intresse för att folkbilda, så då blev sakprosan det naturliga sättet att använda min skrivartalang. Jag försöker samtidigt ladda min sakprosa med skönlitterära kvaliteter, bland annat genom att ha driv i språket. Flera som läst min biografi över Gustav IV Adolf, En kunglig tragedi, har sagt att de sträckläst boken, som man gör med en bra deckare eller thriller. Det ser jag som en komplimang.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
En stor inspirationskälla är Eva Eriksson, vars båda böcker om den moderna staden – som gavs ut 1990 respektive 2001 – förenar initierad sakkunskap med berättarglädje på ett enastående sätt. Stadsbyggnad är bland de mest komplexa ämnen man kan ge sig på som skribent men hon gör det tillgängligt för gemene man. Folkbildning i ordets bästa bemärkelse. En annan författare som jag inspireras av är Herman Lindqvist som på ett lyckat sätt kombinerar journalistiskt driv med historisk sakkunskap. Tyvärr har hans på senare tid utgivna böcker om Vasaätten och Sveriges relation till Polen inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.
Vad skriver du på just nu?
Jag skriver på en populärhistorisk bok och på en guidebok. Planerad utgivning 2022 eller 2023. Sedan skriver jag regelbundet artiklar i SvD Kultur om stadsbyggnadsfrågor.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Först researchar jag genom att läsa böcker och artiklar samt gör intervjuer om det behövs, liksom besöker arkiv. Därefter skriver jag intensivt. Sedan är det ett växelspel mellan research och skrivande tills boken är klar. När man nått en viss kunskapsnivå i ett ämne blir det väldigt lätt att tillgodogöra sig researchen, vilket gör att litteraturlistan växer snabbt mot slutet av projektet. Så var det när jag skrev En kunglig tragedi.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige i dag?
Den har en förhållandevis stark ställning, men kan bli ännu starkare. Yngre historiker som Erik Petersson har tack och lov gått i Peter Englunds och Dick Harrisons fotspår och skriver för en bred publik. Men vad gäller stadsbyggnadsfrågor saknas tyvärr yngre författare som folkbildar på det sätt som Eva Eriksson och Fredric Bedoire länge gjort.
Finns det någon annan författares bok du gärna hade skrivit?
Ja, Peter Englunds Silvermasken som handlar om drottning Kristina. En tankeväckande kombination av biografi och essä på en mycket hög stilistisk nivå, som jag tvivlar på att jag någonsin kommer att uppnå.
Foto: Ulla Montan
Tidigare månadens medlemsintervjuer hittar du här.