Hej Månadens medlem Ola Engelmark, skulle du kunna presentera dig för oss?

Jag är biolog och docent i skogsekologi, men också skogsföretagare. Och bor på en gård i Södermanland. Är uppväxt i berättarlänet Västerbotten, fyllt av människor med både mustiga och sakliga historier. Sammantaget en bra förankring för en skogens författare. Jag är gift, har en stor, kreativ familj med barn och barnbarn.

Vad utmärker dina böcker?

Nyfikenheten på skog. Och min obändiga lust att få fler människor intresserade och bli lite lagom ”skogstokiga”. Efter mer än fyra decennier i forskningen, i Sverige och Kanada, har jag mycket berätta, inte minst om sådant som inte blivit sagt under åren, inte rymts i den strikta vetenskapliga rapporteringen. Viktiga frågor om skogar, hur du kan bruka dem, öka förädlingsvärdet och inte minst vad skogar betyder för själva livet på jorden. Och minst lika viktigt, hur vi idag levande ska bete oss för att lämna efter oss variationsrika skogar till en okänd framtid, till de ofödda människorna. Så att de också får ta del av hög biologisk mångfald, skogens vattendrag och vackerhet, får goda valmöjligheter i hur de vill leva. Skogar har så många värden förutom själva timmerstockarna, för människors hälsa, rekreation, inspiration, allt levande och som reliktbockens, nornans, gammeltallarnas livsmiljöer.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?

Klurig fråga. Ett enkelt svar är att säga den senaste. Men kanske är det mer sant att säga den jag planerar, just börjat skissa på för att forma nya historier. Berättelser letar jag alltid efter. Och det handlar om att lyckas fånga dem innan de passerar.

Varför skriver du sakprosa?

Det känns naturligt i och med att jag berättar om skogars ekologi, djur och växter, problem och möjligheter. Jag ser det som en särskild utmaning att utveckla min prosa så att den fångar och berör människor. Att popularisera vetenskap är en sak, men jag vill ta berättandet om skog längre än så, göra tankeresor också i humaniora och samhälle, skriva essäer i mina böcker.

Vilka författare inspirerar dig och varför?

Det är naturligtvis så att Västerbottensförfattare som Torgny Lindgren, Sara Lidman, P-O Enquist och de andra betytt mycket för min berättarlust under åren. Inte minst deras böcker som handlar om miljöer jag känner väl och kan relatera till. Andra viktiga är Nina Burton, Stig Dagerman, Kerstin Ekman, Harry Martinson för deras skicklighet i att kunna berätta, rapportera om natur, människor, historia, sakligt, känsligt och med språk som lockar till mer läsning. Att förena konst och vetenskap.

Vad skriver du på just nu?

Jag har flera böcker på gång. Om skog, fast jag tänker utmana mig med nya vinklar. Har just nu fullt upp med lanseringen av min senaste ”Skogen på andra sidan hyggena”, släpps i mars 2020.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?

Jag börjar helst med en tur i skogen, låter vandringsrytmen, intrycken från skogen, gårdagens tankar forma dagens berättelse. Sedan skriver jag ned vad jag kommit fram till. På eftermiddagen kan jag göra allt möjligt annat, läsa, prata, snickra.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?

Min forskningsvana har gett mig en enkelhet i att vaska fram och granska, vad som är sant och relevant. Jag läser snabbt, sveper, analyserar texter, tabeller hyfsat raskt. Sedan tänker jag vidare, låter hjärnan smälta intryck, idéer, frågor, diskuterar kanske med någon innan jag skriver ned dem nästa dag.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?

Det finns många starka sakprosaister idag, men tyvärr också lycksökare som inte alltid klarar att skilja på åsikter och fakta. Det är angeläget att stärka sakprosans ställning i landet, utveckla både undervisning och forskning i själva ämnet. Ju mer sakprosan utvecklas, desto fler experter med skrivintresse kommer att våga ta steget att skriva. Sanna, sakliga, källkritiska men också intressanta berättelser som berör, blir allt viktigare i ett samhälle med informationsöverflöd som tyvärr ibland även sprider rena felaktigheter.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?

Jag läser mycket, romaner, sakprosa, vetenskap, men tänker inte så. Det är fantastiskt att få ta del av andra människors världar, andras berättelser. Det inspirerar mig mycket, hjälper mig att utveckla mina egna berättelser. Men jag har aldrig velat ha någon annan författares röst.

Vill du läsa fler intervjuer? Klicka här för att se tidigare svar från Månadens medlem.