Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är en man i mina bästa år som är docent i idé- och lärdomshistoria och yrkesverksam som universitetslektor vid Högskolan i Borås. Min forskning och mitt författarskap rör ett brett kulturhistoriskt fält inkluderande bland annat 1800- och 1900-talets tankeliv, bildningsbegreppet, kyrkohistoria och bibliotekshistoria. En viktig del av mitt liv utgörs av min katolska kristna tro. Av intresse i sammanhanget är vidare att jag är ordförande i Viktor Rydberg-Sällskapet.
Vad utmärker dina böcker?
I en tid då universitetsvärlden påtagligt präglas av en torftig publiceringskultur med standardiserade vetenskapliga artiklar som norm, skriver jag huvudsakligen omfångsrika monografier och kortare antologibidrag. Jag arbetar med språk, stil och presentationstekniker, och ser mig själv som representant för en humanistisk akademisk bildnings- och författartradition. Inlevelse i epoker och personer är en förutsättning för mitt skrivande. Jag ser en viktig uppgift i att slå vakt om svenskan som akademiskt språk.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Ur ett personligt perspektiv min biografi över antinazisten och Tysklandsvännen Birger Forell. Boken heter En utsträckt hand till masseländets land och kom nyligen ut i en andra upplaga på det lilla, Kalmarbaserade förlaget Det svenska biet. Biografin har också givits ut i översättning till tyska. Genom min forskning om Birger Forell kom jag att bli god vän med Birgers son professor Urban Forell. Denne gentleman bjöd med stor generositet och kärlek in mig att dela sina minnen av fadern, och vi träffades många gånger i hans hem i Köpenhamn och i Onsala fram till dess att Urban sommaren 2021 i en ålder av 90 år gick ur tiden.
Varför skriver du sakprosa?
För att tillgängliggöra min forskning och för att levandegöra idé-, kyrko- och bibliotekshistorien samt för att det ger mitt liv mening att tillbringa intensiva timmar i mitt arbetsrum hemma i Brämhult och i min skrivarvrå – en munkcell enligt min son Johannes – i byn Bolshög på Österlen. Aldrig känner jag mig mer som mig själv och fri i anden än i dessa gemak.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jag står i skuld till idé- och lärdomshistoriker som Sten Lindroth och min handledare under doktorandåren i Lund Svante Nordin. Två andra förebilder är Sven Stolpe och Christian Braw i egenskap av essayister. Kombinationen hos gestalter som dessa av en gränslös bildning, slagkraftiga formuleringar, modet att gå mot strömmen samt förmågan att få sina berättelser att stanna hos läsarna önskar jag att jag i högre grad själv vore ägare av.
Vad skriver du på just nu?
Jag sliter med en stor monografi som har arbetsnamnet Bibliotekens missioner: lärdomshistoriska studier. Det är en genomgång av svensk bibliotekshistoria från medeltidens klosterbibliotek till folkbibliotekens genombrottsperiod på tidigt 1900-tal, som skrivs fram med frågan om samband mellan världsåskådning, samhällsstruktur och bibliotekstyper i fokus. Som en anknytning till detta projekt utkom jag och mina kollegor Katarina Michnik och Roger Blomgren i april med antologin Biblioteksgeografin (Studentlitteratur), i vilken jag medverkar med den bibliotekshistoriska översikten ”Från Ansgar till Valfrid: Svenska bibliotek genom tiderna”.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Min yrkesvardag är mångsidig och består av föreläsningar, handledning av studenter, akademiskt utvecklingsarbete, flitig medverkan i dagspress och kulturtidskrifter samt eget författarskap. Jag skulle gärna vilja kunna ägna betydligt mer tid åt att skriva böcker, men det är en fråga om att ständigt jaga stipendier för att kunna vara tjänstledig på deltid från mitt lektorat.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag har en liten skylt på mitt arbetsrum på högskolan på vilken det står ”Tankar tar tid”. Samtliga mina monografiprojekt (fem stycken inklusive det pågående) har varit/är tidskrävande. Det ligger fyra till fem års källforskning bakom varje bok jag har skrivit. Samtidigt är författandet en viktig del av forskningsprojektet, det är ofta under själva skrivandet som de avgörande analytiska perspektiven faller på plats. I dag varvar jag kontinuerligt arbete med källor och skrivande i betydligt högre grad än i början av mitt författarskap, då läsande och skrivande var mera av separata processer.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Det ges ut väldigt många bra fackböcker i Sverige, både av forskare och av andra skribenter. Tyvärr ges stora delar av utgivningen inget utrymme i den till hög grad på masslitteratur inriktade bokhandeln. Det är också ett beklämmande faktum att dagspressen har slutat intressera sig för att anmäla facklitteratur och istället prioriterar narcissistiska tyckarinlägg. Ett ljus i mörkret är recensionstidskriften Respons.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Jag brukar säga till Svante Nordin att jag som praktiserande katolik och som en person med stort intresse för konservativ ideologi gärna hade varit den som skrivit biografin över Sven Stolpe, inte minst därför att Stolpe var en av dem som andligen och intellektuellt vägledde mig på min vandring hem till Rom. I stället porträtteras Stolpe i Svantes fina och mästerligt namngivna bok Blåsten av ett temperament. Svante brukar trösta mig med att det finns många sidor av Stolpes verk och personlighet kvar att belysa, särskilt katolska sådana.
Foto: privat
………………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva
Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.
Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.