Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
När jag skriver det här sitter jag på familjens uteplats på Södermalm i Stockholm. Det har just slutat regna och växterna som omger mig är märkbart nöjda. På bordet sitter grannens katt och spanar efter förbipasserande. Uteplatsen sommartid är en av mina bästa skrivplatser. Här är jag omgiven av växtlighet, det ämne som jag helst skriver om. Kungsholmen är min hembygd, men numer bor jag alltså på andra sidan Riddarfjärden. Under några år i tonåren bodde jag i en stuga på landet utanför Mariefred. Då hade jag ett stort hästintresse, vilket några år senare förde mig till Argentina och arbete med hästar på en estancia på Pampas. De vackra vidsträckta slätterna blev dock för ensliga för mig, så jag flyttade till Buenos Aires, började skriva artiklar och jobba med en fri teatergrupp. Jag insåg att jag föredrar stadsliv framför lantliv, men att jag älskar natur och växter. Så nu bor jag i staden och ägnar mig åt stadsodling, framförallt på en odlingslott där jag odlar grönsaker och växter som är med i mina böcker. Jag testar och utvecklar olika odlingsmetoder. Just nu handlar det mesta om att göra egen näringsrik jord.
Jag har hunnit bli 58 år och förutom att skriva om växter och odling ur olika vinklar så arbetar jag också som journalist och fotograf, jag är chefredaktör för tidningen Koloniträdgården, som är Koloniträdgårdsförbundets tidning och som fyller 105 år i år. Jag är auktoriserad Stockholmsguide och sommartid arbetar jag i Vasamuseets renässansträdgård och i odlingen på Naturhistoriska riksmuseets innergård. Bägge trädgårdarna är utställningsträdgårdar. Vinterhalvåret tillbringar jag och min sambo i Murcia i Sydöstra Spanien. Där har jag skrivro och där tar jag dagligen långa promenader längs havet. Jag har fyra egna vuxna barn och en bonusson som alla är utflugna ur boet. De bästa tillfällena i livet är när vi ses allesammans, jag och min sambo, barnen och deras respektive.
Vad utmärker dina böcker?
De flesta böcker jag skrivit handlar om odling och växter och ett par har ett kulturhistoriskt perspektiv. Mina två senaste böcker har växt-, odlings- och kulturhistoriskt perspektiv. Det är enormt roligt att se historien genom växterna, att slå följe med dem och se hur olika kulturer och tidsepoker använt växterna, hur man odlat dem och hur myterna kring växterna traderats mellan olika kulturer och religioner. Jag hoppas att läsaren får en fördjupad känsla för naturen vi har runt omkring oss och inspiration till den egna trädgården, kolonilotten eller balkongen.
Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Det är de två senaste, Stadsodlingens historia och Växternas symbolik. Om jag måste välja en av dem, så väljer jag Växternas symbolik. Min insikt om vilken stor betydelse växterna har haft för oss människor och våra civilisationer har fördjupats avsevärt under researcharbetet. Denna research fortsätter av bara farten, fast boken är publicerad.
Varför skriver du sakprosa?
För mig är det är ett sätt att utforska omvärlden, att göra research är väldigt givande. Jag dyker ner i arkiv och litteratur och följer ett tema genom epokerna. Jag gillar att skriva om vardagligheter, som hallon eller björkar, kika på dem från ovanliga perspektiv och hitta oanade, djupare betydelser. Min sakprosa utgår också från de skiftande idévärldar vi människor haft, vår relation till döden till exempel, eller till gudarna. En del i arbetet består i att försöka sätta mig in i hur människor tänkte under till exempel 1600-talet. Jag har också en obändig berättarlust, genom sakprosan kan jag berätta om mina upptäckter och ge läsaren nya insikter och tankar. Det är väldigt roligt att få berätta om hur till exempel jordgubben uppstod eller hur det kom sig att man började dricka kaffe.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Många författare ger mig inspiration, Jamaica Kincaid till exempel, för att hon skriver så direkt och till synes avskalat enkelt om svåra ting och så beskriver hon kärleken, eller möjligen besattheten, till växterna. Ta hennes Boken om min trädgård, den är briljant. Jag inspireras också av Dave Goulson, till exempel hans bok Galen i humlor. Han berättar om naturen och insekterna – om den biologiska mångfaldens kris – på ett sätt så att man känner att man kan göra något åt det istället för att bli djupt nedstämd och deprimerad. Jag gillar också flera spansktalande författare som inte finns översatta till svenska. Det är tunga fackböcker skrivna av akademiker som har en berättarstil som är intagande, personliga, generösa, välskrivna, förvånande och roliga. En sådan bok är Rosa Porcels Eso no estaba en mi libro de botánica (Detta fanns inte med i min bok om botanik) och Jardinosofia (Trädgårdsfilosofi) av Santiago Burete.
Vad skriver du på just nu?
Jag har flera projekt som jag ruvar på men just nu främst en fortsättning på Växternas symbolik. Det blir en bok som kommer att ha en annan vinkel. Jag är på väg in i en intensiv researchperiod och har en stor trave med böcker som jag håller på att läsa, bilder att leta och gå igenom, inspireras av.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
När jag är i Stockholm gör jag mest research och samlar idéer och material. Skriver gör jag helst tidiga morgnar, på helger eller sena kvällar. I Stockholm har jag också andra uppdrag som upptar delar av dagarna. Jag gör tidningsreportage och guidar. När jag vill vara ledig hänger jag med familjen och vännerna, tar långpromenader eller så cyklar jag till odlingslotten. I Spanien har jag fasta rutiner. Vardag som helg skriver jag under morgon och förmiddag, sedan går jag ut på en två-tre timmars promenad. När jag kommer hem tar jag en sen lunch, efter lunchen tar jag ledigt resten av dagen, eller så sätter jag mig och skriver igen, tills det är dags för middag vid tio. Spansk middagstid råder i vårt hem, vilket jag trivs med. Efter middagen finns inga måsten, vi kan sitta kvar vid matbordet och prata i timmar, om vi vill det.
Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
Jag älskar att följa de spår jag hittar i researchen. För mig är skrivandet och researchen tätt sammanbundna, som en tvinnat rep. Det är underbart att bara dyka ner i det där växelspelet. Det är som musik, växelspelet har en egen rytm och en följd av toner som man inte får störa. Då försvinner associationerna. Jag skriver och reserchar om vartannat och stoppar texterna i olika mappar enligt ett överskådligt system. Överskådligheten är ett måste eftersom själva reserachen är en väldigt intuitiv process. Alla texter jag skriver har också en egen mapp som innehåller källorna till texten i fråga.
Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
God tycker jag. Folk vill läsa fakta för att förstå vår komplexa samtid. I och med de AI-skrivna texternas intåg så hoppas jag att den autentiskt skrivna sakprosans ställning kommer att stärkas.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Oj, det är en jättesvår fråga att svara på. Det finns många författare vars böcker jag är mycket förtjust i och som jag läst med stor behållning. Men inte någon jag själv hade velat skriva, alla böcker är sina författares verk, om jag hade skrivit något på samma tema så hade det blivit en annan bok.

Fotograf: Toni Becedas
………………………………………………………………………………………………………..
Sakprosasektionen Minerva
Minerva är sektionen för författare av sakprosa inom Sveriges Författarförbund. Sektionens drygt 1200 medlemmar skriver fackböcker i olika genrer.
Tidigare månadens medlem-intervjuer finns att läsa här.