Varje månad lyfter Minerva fram en av sektionens medlemmar under rubriken ”Månadens medlem”. Klicka här för att besöka arkivet och läsa tidigare intervjuer.

Augusti: Rebecka Bohlin

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är i grunden journalist, de senaste fem åren som frilans. Under den tiden har jag utkommit med tre böcker och skriver på min fjärde. Bokskrivandet finansierar jag genom att sälja texter, föreläsa om mina böcker och jobba extra som yoga-instruktör och instruktör i feministiskt självförsvar. Min senaste utgivna bok heter ”Tackla hatet. Om näthat, hot – och hur du skyddar dig” (Ordfront).

Vad utmärker dina böcker?
Jag söker svar på frågor, framför allt om hur problem kan tacklas. Mina böcker har företrädesvis handlat om arbetsmarknadsfrågor ur ett genusperspektiv. Jag tror att min styrka är att jag är bra på att pussla ihop stora material i en logisk följd som gör det lätt för läsaren att följa med. Jag strävar efter att skriva tillgängligt, även för den som inte har pluggat eller har tidigare kunskaper i ämnet.

Vilken av dina böcker har störst betydelse för dig?
Den är inte skriven än. Jag hoppas att den blir skönlitterär: Feministisk action, för ungdomar. Men av de som är skrivna är det reportageboken ”De Osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass” (Atlas). Den fick fart på en angelägen debatt om prekariatets villkor, och jag vet att den inspirerat väldigt många.

Varför skriver du sakprosa?
Jag får hela tiden en massa idéer om vad som borde bli nya böcker. Plötsligt har jag pratat om idéerna med min förläggare, för att det bara slinker ur mig – och sedan finns det en deadline. Jag vill egentligen inte skriva sakprosa, eftersom det är ett nästan obetalt arbete…

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Kent Werne, Katrine Marçal (fd Kielos), Nina Björk, Alex Tilly, Magnus Linton, Elinor Torp och Shora Esmailian är några av de fackboksförfattare som jag tycker mycket om (forskare jag gärna läser är dessutom Pia Laskar, Soheila Yazdanpanah, Peo Hansen och Paulina de Los Reyes). Mest för att de skriver om ämnen som intresserar mig och för att de sätter fakta i politiskt relevanta sammanhang och drar intelligenta slutsatser. Jag upplever att de alla spelar i en högre liga än jag, men det gör mig egentligen inget. Jag känner ingen prestationsångest när det kommer till skrivande. Jag älskar mina egna texter, hur enkla de än är, märkligt nog.

Vad skriver du på just nu?
Jag skriver på en bok om härskartekniker, tillsammans med Sara Berg. Samtidigt skriver jag också ett arbetsplatsreportage, för en facklig medlemstidning.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
8.30 har jag lämnat barnen och kommer hem, om jag inte jobbar i fält. Dagen kan se ganska olika ut, är jag trött ligger jag i sängen och skriver, är jag pigg sitter jag vid skrivbordet. Jag tar en hel del pauser. Blir pauserna för många ålägger jag mig att skriva minst 1000 tecken innan nästa paus. Vissa dagar känner jag inte för att skriva. Då låter jag bli. Men oftast är situationen omvänd, jag vill inte sluta. Då brukar jag utfärda ett skriv-förbud efter cirka 5000 tecken. Jag har upptäckt att det är ganska kreativt med skrivförbud. Då skriver sig texten i huvudet och nästa dag när jag sätter mig tar den fysisk form i en rasande fart – och jag undviker att överanstränga mig. Ibland försöker jag ta ledigt en hel dag från jobbet, om jag föreläst eller jobbat på helgen. Men jag lyckas aldrig, för min hjärna verkar jobba som bäst när jag försöker vila. Den jobbar även med mina böcker när jag sover. Ofta felsöker den textdokumentet under sömnen – och jag vaknar, klar över vad som måste åtgärdas. Enda totala pausen från bok-dokumentet i mitt huvud, är yoga. Klockan 16 hämtar jag på förskolan, och efter det jobbar jag oftast inte mer.

Hur hanterar du fackförfattandets växelspel mellan research och skrivande?
När jag har varit ute och gjort intervjuer sätter jag mig oftast och skriver en text utifrån det jag kommer ihåg, utan att titta på anteckningarna. Sedan går jag tillbaka och formulerar om pratminus och fakta så att de blir korrekta. Jag upplever ett större växelspel mellan att skriva fackböcker och dra in pengar. Att jag hela tiden måste avbryta bok-skrivandet för att föreläsa eller skriva texter om annat.

Vad tycker du om sakprosans ställning i Sverige idag?
Jag är imponerad. Det utkommer SÅ många bra fackböcker i en strid ström, som oftast bygger på flera års obetalt arbete. Fackboksförfattarna är ofta journalister som lämnat redaktioner som inte har råd att låta dem gräva.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
Harry Potter.